Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kiev - Kievska krönikan - Kifa - Kigoma - Kihara, Hitoshi - Kihlberg, Leif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIHLBERG
1931), varav c:a 36% ryssar, 32% judar (jfr sp.
1262) och 26% ukrainare. K., som ligger vid
Dnjepr, huvudsaki. på den högra flodstranden mitt
emot Desnas inflöde, är en av Östeuropas äldsta
städer.
Av arkeologiska fynd att döma har K.
uppstått under de första årh. e.Kr. och var urspr.
kultcentrum för poljanerna o.a. ukrainska
stammar. Beläget vid vägarna från öst till väst samt
”från väringarna till grekerna” blev K. tidigt en
betydande handelsplats och samtidigt ett
eftersträvat erövringsobjekt. Under 800-talet
omnäm-nes K. som tributskyldigt till chazarerna. Dessa
undanträngdes av väringarna, och 882 blev K.
huvudstad för storfurstendömet Kiev. Därmed
inleddes K:s nästan 300-åriga storhetstid. K.
blev ett av Europas viktigaste kulturcentra och
en betydande internationell handelsstad med både
orientaliskt och västerländskt inslag. Efter
pol-janernas kristnande 988 blev K. metropolitsäte
och centrum för missionsverksamhet bland
öst-slaverna. Betydande kyrkobyggen och
klostergrundläggningar karakterisera denna tid. Då
handelsvägen över K. förlorade sin betydelse, var
det slut med K:s storhetstid. Därtill bidrogo
även storfurstendömet Kievs upplösning i
del-furstendömen och fejderna mellan delfurstarna,
vilka, jämte polovtserna, under noo-talet utsatte
K. för skövlingar. 1169 intogs K. av delfursten
Andrej Bogoljubskij och utsattes för en
förhärjande plundring, från vilken det aldrig hämtade
sig. 1240 blev K. mongolernas byte och
uppgavs 1299 av metropoliten. — En ny epok
inleddes, då K. 1320 kom till Litauen och 1569
till Polen. Denna period kännetecknas av
ekonomisk återhämtning och andlig och kulturell
uppblomstring. I mitten av 1300-talet
återinsattes metropoliten. 1499 erhöll K. självstyrelse
efter den magdeburgska rätten. 1495 utdrevos
judarna ur K. till följd av deras stigande antal och
växande andel inom näringslivet. Som
förmedlare av den västerländska kulturen utövade K.
fram till 1700-talet starkt kulturellt inflytande även
på Ryssland. — Enl. stilleståndet i Andrussovo
1667 skildes K. från Polen och blev huvudstad
för den under rysk överhöghet stående ukrainska
hetmanstaten. Då denna steg för steg
införlivades med Ryssland, gick K. ekonomiskt tillbaka.
1764 upphörde K. att vara hetmansresidens och
blev 1797 guvernementsstad. Under 1800-talet
utsågs K. till centrum för den ryska
kolonisationen och russificeringspolitiken i Ukraina. 1833
upphävdes den magdeburgska rätten, 1834
stiftades ett ryskt univ i K. Judeförbudets
upphävande medförde judarnas hastigt växande andel
inom handeln, vilket gav anledning till ständiga
blodiga judepogromer i K., i sht 1881, 1905, 1913
och 1917—20. — Trots russificeringen förblev
K. medelpunkten för den ukrainska
national-och självständighetsrörelsen. Under revolutionen
1917 blev K. i slutet av s.å. huvudstad för den
ukrainska nationalregeringen, vilken ställning det
med korta avbrott innehade till 1919. Dock var
det samtidigt skådeplatsen för bittra strider och
tidvis besatt av bolsjevikerna, tyskarna,
”vitryska” styrkor och 1920 även av polackerna.
Till följd av sin andel i den ukrainska
självstän
dighetsrörelsen blev K. först 1934 huvudstad i
den 1919 upprättade Ukrainska sovjetrepubliken.
Under 2:a världskriget föll K. i sept. 1941
nästan oskadat i tyskarnas händer och gjordes till säte
för rikskommissariatet Ukraina men sprängdes och
avbrändes till stora delar av ryssarna själva strax
därefter. Under den tyska ockupationen
utrotades K:s judiska befolkning, som 1939 uppgått till
32 °/o. I nov. 1943 återerövrades K. av ryssarna,
varvid staden ytterligare förstördes, och blev ånyo
huvudstad för Ukrainska sovjetrepubliken.
K. är sedan länge Ukrainas kommersiella,
industriella och kulturella centrum. Trafiken på
Dnjepr och dess bifloder är betydande, och här
sammanstråla järnvägslinjer från Moskva,
Leningrad, Warszawa, Lwöw och Odessa. Det
av Nikolaj I 1834 grundade univ. upplöstes
1920 i skilda inst. (för medicin,
veterinärvetenskap, pedagogik, konstvetenskap, lantbruk m.m.).
S.å. grundades Ukrainska vetenskapsakad. med
flera forskningsinst.; akad. har ett stort
bibliotek. K. har botanisk trädgård, flera museer,
astronomiskt observatorium, teatrar med opera och
balett. — Av en redan på 980-talet uppförd
kyrka, Desjatinnakyrkan, ha grundmurarna
återfunnits. Sofiakatedralen (invigd 1037, senare
tillbyggd och ändrad flera gånger) är Rysslands
bäst bevarade kyrkobyggnad från den äldsta
kristna tiden, med vackra mosaikmålningar på
guldgrund; i den finnes också en marmorsarkofag
med väl bevarade reliefer över storfurst Jaroslav
(d. 1054). En av K:s största sevärdheter är det
under 1100-talet grundade Petjerskiklostret
(”Grott-klostret”) med underjordiska grottor med
helgonreliker; de ovan jord liggande delarna av klostret
skadades el. förstördes till stor del under 2:a
världskriget. Bland senare byggnadsverk märkas
Andreaskatedralen, uppförd i senbarock vid
1700-talets mitt efter ritningar av B. Rastrelli, och
Vladimirkatedralen (färdig 1896) i
pseudobysan-tinsk stil. Av den gamla stadsmuren återstår en
del av den västra stadsporten, ”Gyllene porten”,
uppförd under storfurst Jaroslav 1037. Ney;A.Pe.
Kievska krönikan [ki’jef-], se Nestorskrönikan.
Kifa, se Kirurgiska instrumentfabriks-ab.
Kigoma [eng. utt. kigåu’ma], stad i
Tanganyika-territoriet i Östafrika, norrut på Tanganyikas ö.
strand nära Ujiji; c:a 14,000 inv. K. är sedan
1914 ändpunkt för järnvägen från Dar es-Salaam
och har hamn med livlig transitotrafik på
Al-bertville i Belgiska Kongo.
Kihara, H i t o s h i, japansk cyto-genetiker (f.
1893), Japans ledande ärftlighetsforskare på det
botaniska området, prof, vid Kyotos univ. 1927.
K. är specialist på vetearternas härstamning och
ärftlighetsförhållanden och har bl.a. lyckats
klargöra, att vårt vanliga vete, Tri’ticum vulgäre, är
en allopolyploid art, vars tre kromosomsatser
härstamma från tre olika ursprungsarter,
tillhörande släktena Triticum, Agropy’rum och Ae’gilops.
Bland K:s omfattande produktion (till stor del
publicerad i den japansk-internationella tidskr.
”Cytologia”) märkes hans klassiska arbete
”Cyto-logische und genetische Studien bei wichtigen
Ge-treidearten” (i ”Memoirs of the College of Science,
Kyoto Imperial Univ.”, ser. B, vol. I, 1924). Mng.
Kihlberg, Leif Karl Teodor, publicist (f. 5/2
— 1261 —
— 1262 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
