Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kihlberg, Leif - Kihlbom-Gyllenberg, Asta - Kihlgren, Carl - Kihlman, Sven - Kihlman, 1. Alfred - Kihlman, 2. Oswald - Kihlman, 3. Erik - Kihlman, 4. Bertel - Kihlstedt, Axel - Kiirunavaara - Kijas - Kijev - Kijk, Jacob - Kik - Kikare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIHLBOM-GYLLENBERG
1895), fil. dr 1922 (”Den svenska ministären
under ståndsriksdag och tvåkammarsystem. Intill
1905 års totala ministerskifte”), doc. i
statskunskap vid Uppsala univ. 1922—25, anställd 1922 vid
”Dagens nyheter” på dess politiska avd., 1930 red.
för ”kultur och politik”, sedan 1946 politisk
huvudred.; notarie i Konstitutionsutskottet 1919, led.
av Kulturrådet 1935—44. Som publicist har K.
med särskilt intresse omfattat sociala, kulturella
och utrikespolitiska spörsmål; under 2:a
världskriget lät K. ”Dagens nyheter” bli ett språkrör
för den av Ch. Günther förda neutralitetspolitiken
(jfr K:s uppsats ”Statsvetenskapliga problem från
krigsåren”, i ”Statsvetenskapliga studier”, 1944). E.
Kihlbom-Gyllenberg, Asta Maria,
språkforskare (f. 21/3 1892), fil. dr i Uppsala 1927, fil.
hedersdr i Oslo 1945; doc. i engelska språket vid
Uppsala univ. 1926, vid Lunds univ. 1930, Svenska
inst:s representant i England 1945—48, prof, i
engelsk filologi vid univ. i Oslo 1949. K. har
också verkat som lektor i svenska i England,
nedlagt mycket arbete till kvinnliga akademikers
fromma och utom språkvetenskapliga arbeten
utg. ”England av i dag” (1938). — G. 1927 m.
prof. W. Gyllenberg. L.
Kihlgren, Carl Timoteus, industriman (f. 5/s
1879), blev efter handelsstudier och praktik i
Tyskland och Sverige chef för Kullberg & co.
ab. i Katrineholm 1915 och var 1918—46 chef för
ab. Arvika-verken samt dess dotterbolag ab. Joh.
Thermænius & son i Hallsberg, vilka företags
styrelser han alltjämt tillhör. Som ledare för
Arvika-verken, Sveriges största företag för
tillverkning av lantbruksmaskiner, har K. spelat en
framträdande roll för utvecklingen av denna icke
minst ur exportsynpunkt viktiga industri. Th.
Kihlman, Sven, präst (1696—1776), blev efter
studier i Uppsala prästvigd 1725, tjänstgjorde
därefter i sin hemförsamling, övre Ulleryd, och blev
1753 komminister där. K. blev under 1750-talet
ofrivilligt inblandad i de partipolitiska striderna, måste
fly till Norge och ådömdes 1756 av en
ständerkom-mission bötesstraff. Han har framför allt gjort sig
känd genom sin skrift ”Oförgripeligit förslag til
calendarii correction” (1746), genom vilken
impulsen gavs till 1753 års kalenderreform.
Kihlman. 1) Alfred K., finländsk skolman
(1825—1904), överlärare i religion vid svenska
nor-mallyceet i Helsingfors 1866—97 och rektor där
1871—95, honorärprof. 1895. K. var även
verksam som politiker och intog en ledande ställning
inom några av Finlands största affärsföretag, bl.a.
Tammerfors linne- och jernmanufaktur-ab.
2) Alfred Oswald K., den föreg:s son,
botanist, se Kairamo.
3) Erik K., sonson till K.i),
litteraturhistoriker (1895—1933), fil. dr 1921 (”Ur
Ibsen-drama-tikens idéhistoria”), doc. i nordisk litteratur vid
Helsingfors univ. 1926, utgav ”Ur Finlands
svenska lyrik” (1923), ”K. A. Tavaststjernas diktning”
(1926), ”Svensk nutidsdikt i Finland” (1928) och
”Mikael Lybeck” (1932), hans huvudarbete.
Postumt utkom ”Nordiska profiler” (1935).
4) Bertel Lorenzo K., den föreg:s bror,
författare (f. 1898), fil. kand, i Helsingfors 1915,
banktjänsteman 1921—25, expeditionschef vid ab.
Finlands resebyrå 1926, bitr. dir. 1943. K., som
redigerade ”Studentbladet” 1921—22 och är medl.
av red. för ”Nya Argus”, 1933—43 som
red.-sekr., från 1949 som red., har verkat som essäist
och litteraturkritiker och utg. novellsamlingen
”Pilgrimsfärden” (1932) och romanen ”Idyll
under åskmoln” (1936). Tills, med Th. Warburton
utg. K. 1949 ”Ur Finlands svenska lyrik”. E.
Kihlstedt, Carl Johan Axel, präst (1850—1915),
prästvigd i Uppsala 1874, lämnade sin prästtjänst
1889 och blev predikant inom Helgelseförbundet*,
senare sekr. i styrelsen, red. för ”Trons segrar”
och föreståndare för evangelisthemmet på
egendomen Götabro (Örebro län). — Litt.:
”Minnesskrift vid Helgelseförbundets 40-årsjubileum” (1927).
Kiirunavaara, se Kierunavaara.
Kija’s (arab, kijäs, analogislut), en av de 4 i
muhammedansk juridik åberopade usül, ”rötterna”,
för en lagbestämmelse (jfr Fikh). Då koran och
sunna ej ge någon direkt upplysning, tillgripes
k., d.v.s. man söker stöd i där förekommande
jämförbara men ej identiska fall.
Kijev, stad i Ukraina, se Kiev.
Kijk, Johan Jacob, bruksidkare (1706—77),
överflyttade som yngling från Sverige till Äbo,
där han blev en av stadens ledande köpmän och
skeppsredare samt grundläggare av ett av rikets
största tobaksspinnerier. Redan tidigt började K.
intressera sig för järnindustrien, förvärvade 1743
Tykö och Kirjakkala gamla bruk ö. om Äbo och
drev upp deras tillverkning i toppklass.
Bruksrörelsen stöddes av stora jordinnehav i omnejden.
K. ivrade även för lantbrukets utveckling och lät
bl.a. på egen bekostnad bygga
spannmålslåne-magasin i flera socknar. Vid sin död var K.,
som 1763 erhållit bergsråds titel, en av landets
förmögnaste män och begrovs i det s.k. Kijkska
gravkoret i Äbo domkyrka. R.R.
Kik, mek., se Kikkran.
Kikare, optiskt instrument för okulär iakttagelse
av avlägsna föremål, vilka genom k. synas under
en större synvinkel än sedda med obeväpnat öga,
varigenom föremålen skenbart förefalla närmare
belägna, än de i verkligheten äro. K. för
astronomiska ändamål benämnas vanl. t e 1 e s k o p*.
Den första kända k. konstruerades av holländaren
J. Lipperhey (1608). K. består i allm. av 2
centrerade linssystem, objektivet, som alltid är
ett positivt (d.v.s. ljusstrålarna sammanbrytande)
system, och o k u 1 a r e t, som ant. är ett positivt
el. också ett negativt (d.v.s. ljusstrålarna
spridande) system. Objektivet är vanl. anbragt inuti ett
vitt metallrör, okularet i ett smalare sådant, som
kan förskjutas i det förra. I båda rören finnas
bländare, som avgränsa det avbildande
strålknippet. Vid den s.k. astronomiska k. äro både
objektiv och okular positiva system. Av ett
avlägset föremål ger objektivet en reell, omvänd och
förstorad bild i fokalplanet till detsamma. Ett vid
okularet befintligt öga betraktar denna bild genom
okularet, vilket därvid tjänstgör som lupp.
Ackom-moderar ögat icke, sammanfaller, då bilden synes
skarp, den från iakttagaren räknat främre
brännpunkten av okularet med objektivets bakre
brännpunkt. Detta slags avbildning kallas t e 1 e s k
o-p i s k. Fig. 1 ger en schematisk bild av strålgången
i detta fall. I den holländska k., även kallad
Galileis k. el. teaterkikare, är okularet
— 1263 —
— 1264 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
