Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kikare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIKARE
ett spridningssystem,
som av den av
ob-j ektivet alstrade,
omvända bilden ger en
virtuell, rättvänd
bild. Vid skarp
inställning utan
ackom-modation av ett
avlägset föremål
sammanfalla objektivets
och okularets bakre
brännpunkter. Fig.
2 visar strålgången i
detta fall. K:s längd
utgör differensen mellan objektivets och okularets
brännvidder, medan vid den astronomiska k.
längden är summan av dessa sträckor, vilket ger
teaterkikaren en förhållandevis bekväm form. Denna k.
har dock den olägenheten, att den vid starka
förstoringar har ett starkt begränsat synfält. Om man,
som vid iakttagelse av jordiska föremål vanl. är
fallet, önskar en rättvänd bild och dessutom stark
förstoring, använder man hellre den s.k. t e r r e
s-t e r k i k a r e n, som är försedd med ett
bildom-vändande okular. Objektivet ger av föremålet en
omvänd reell bild, som utan större
förstorings-ändring rättvändes av ett vanl. av två linser
sammansatt positivt system. Den därigenom uppkomna
rättvända bilden betraktas genom ett ramsden- el.
huygensokular (se Okular). Genom detta
förfarande ökas k:s längd avsevärt. Denna olägenhet
har eliminerats i den av Porro uppfunna och av
Abbe utvecklade prismakikaren, därigenom
att omvändningen av deu av objektivet alstrade
bilden sker genom totalreflexion 4 ggr av
strålknippet i två rätvinkliga
pris-~ mor, omvändningsprismor,
orienterade med de brytande
kanterna vinkelräta mot varandra
(se fig. 3). Genom att öka
avståndet mellan prismorna kan
k:s längd minskas, och då en infallande stråle vid
passagen genom prismorna parallellförskjutes, kan
man, om vardera ögat utrustas med en dylik k., göra
avståndet mellan de båda i k. infallande
strålknippena stort och därigenom ernå en förhöjd
stereoskopisk effekt. Fig. 4 visar en dylik dubbelkikare
(z e i s s k i k a r e). — En k:s förstoring
definieras som förhållandet mellan den vinkel,
varunder ett föremål ses genom k., och den vinkel,
varunder det ses direkt med obeväpnat öga. Vid
den astronomiska och den holländska k. är
förstoringen = förhållandet mellan objektivets och
okularets brännvidder.
Vid terresterkikaren
utgöres förstoringen
av produkten av
nämnda kvot och
brännvidden för det
bildomvändande
systemet. — För att
giva god avbildning
böra såväl objektiv
som okular vara i
möjligaste mån
korrigerade för kroma-
Fig. 4. Prismakikare.
a okular, b objektiv, c prismor.
Fig. 5. Batterikikare.
tisk och sfärisk aberration*. Vanl. utgöres
objektivet av en akromatisk dubbellins, som är
sfä-riskt korrigerad. Som okular användes mestadels
ett Ramsden-okular. — Inträdespupillen,
som i allm. vid ett optiskt system utgöres av
den bild av en bländare i den del av systemet,
som ligger mellan bländaren och en viss
objektpunkt, vilken från objektpunkten synes under den
minsta vinkeln, är i allm. vid k.
objektivomfattningen. Den av okularet alstrade bilden av
inträdespupillen är utträdespupillen (synlig
som en ljus fläck på okularet, om man betraktar
detta på 3—4 dm avstånd med k. riktad mot
dagern). Jfr Optisk avbildning. K:s ljusstyrka,
som är proportionell mot (och därför brukar
angivas i) kvadraten på utträdespupillens diam. (vanl.
uttryckt i mm), är således beroende av
objektivöppningens storlek. — Medan k:s förstoring är
desto större, ju större objektivets och ju mindre
okularets brännvidd är, beror storleken av
synfältet av okularets diam, och dess avstånd från
objektivet. Förstoring och synfält äro avhängiga
av varandra, i det att synfältet (vid samma
objektivstorlek) minskas i samma proportion, som
förstoringen ökas (jfr nedanst. tab.). Då ett alltför
litet synfält medför svårigheter vid k:s inställning
på ett föremål, är för vissa ändamål, t.ex. vid
nautiskt bruk, k:s förstoring begränsad. Vid k. med en
förstoring av c:a 10 ggr och däröver föreligga
dessutom stora svårigheter att bortsett från
synfältets storlek hålla k. så stilla, att bildens
konturer ej bli suddiga (detta är dock något lättare i
Data för några typer av binokulära prismakikare.
[-Förstoring Objektivdiam.-]
{+För- storing Objek- tiv- diam.+} mm [-Ut-trädes-pupill-diam.1)-] {+Ut- trädes- pupill- diam.1)+} mm [-Ljusstyrka2)-] {+Ljus- styrka2)+} Synfält Vikt c:a g
i
vinkelmått på 1 km avstånd m
3’AX 15 4>s 18,5 192 105
6X 18 3 9 8^3 145 165
6X 24 4 16 8?6 150 330
6X 30 5 25 8% 150 350
7X 50 7>i 50,4 7°s 128 830
8X 24 3 9 6^3 110 290
8X 30 3,« 14,06 8?5 150 390
8X 40 5 25 8°75 154 760
8X 40 5 25 I I ?2 198 1000
10X 50 5 25 7?3 128 860
15X 60 4 16 4°6 80 1280
r8X So 2,8 7,84 3?7 65 873
») = objektivdiam. dividerad med förstoringen.
2) = kvadraten på utträdespupillen.
— 1265 —
— 1266 —
Fig. 1.
Fig. 2.
Fig. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
