Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Historia - Kinas äldsta kultur och första stormaktstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA
nämna de flesta av Yin-husets konungar. Av
dessa inskrifter framgår, att Yin-väldet (inskränkt
till ett litet område i nuv. prov. Honan i
Nord-kina) hade en ganska utvecklad
bronsålderskul-tur, med omfattande religiösa riter, adelsvälde,
befästa städer, ett utvecklat jordbruk,
sidenproduktion m.m. Denna kultur utvecklades till en
verklig högkultur under C h o u-dynastien (1027
—256), om vilken vi ha detaljerad kännedom
genom ett stort textmaterial, delvis ända från
dynastiens början, samt ett vidlyftigt arkeologiskt
material. Kronologien är fullt säker fr.o.m. 841
f.Kr. Chou var ett feodalrike på Shensi-slätten, och
dess furste Wen Wang reste sig mot den siste
Yin-konungen. Hans son Wu Wang, den förste
Chou-konungen, biträdd av brodern Chou-kung
(”fursten av Chou”), organiserade ett stort
feodalvälde, vari den kungl. klanen Ki och dess olika
grenhus utgjorde stommen. Kungahuset
residera-de först på Shensi-slätten men överflyttade sedan
till Lo-yi i Honan; de förnämsta övriga
Ki-fursten-dömena voro Cheng i ö. Honan, Wei i n. Honan,
Tsin i Shansi och Lu i Shantung. Av obefryndade
furstehus voro de viktigaste Sung (strax ö. om
Cheng), Tsi i n. Shantung samt under senare
delen av Chou-epoken Ts’in i Shensi, Chu i Hupei,
Yen runt nuv. Peking, Wu i Shanghai-trakten och
Yüe s. därom. Feodalismen vilade på en stark
religiös grundval, i det konungen var ”Himmelens
son”, som fått Himmelens investitur och hade
omfattande sakrala funktioner som viktigaste uppgifter,
liksom länsfurstarna voro överstepräster i sina län.
En detaljerad och rigorös hierarki reglerade det
offentliga livet: furstar av 5 rangklasser (kung,
hou, po, tsi, nan), stordignitärer (kin g), dignitärer
(ta-fu) och adelsmän (shi). Dessa residerade i
befästa städer och underhöllos av yü-min, ”det dumma
folket”, som indelades i byalag på 8 familjer, vilka
hade var sin jordlapp och gemensamt odlade en
p:e som skatt. De feodala furstehoven blevo snart
blomstrande kulturcentra, där man levde i prakt
och glans, i ståtliga palats med förnämliga
förfä-derstempel och där konsten frodades; av texterna
framgår, att målarkonst och skulptur skattades
högt, men av deras alster finnas nu inga i behåll,
medan däremot en myckenhet bronser, framför
allt sakrala kärl av utomordentlig skönhet,
bevarats till våra dagar. Skrivkonsten, som
självständigt uppkommit på kinesisk mark senast i 2:a
årtusendet, utvecklades nu alltmer, och från mitten
av Chou-epoken uppstår en vidlyftig litteratur (jfr
nedan Litteratur, Religiösa förhållanden). —
Redan efter ett par årh. kom det till en
maktförskjutning, i det det kungl. Chou och de små feodalrikena
runt Huang-ho (de s.k. chung-kuo, ”centrala
rikena”; termen har sedermera omtolkats till
”Mittens rike” och blivit det gängse namnet för Kina)
blevo lekbollar i händerna på de mera periferiska
furstendömena, som hade obegränsade
utvecklingsmöjligheter. 7:e och 6:e årh. f.Kr. blevo
därför en tid, då vissa länsfurstar svingade sig upp till
”ledare” (pa) och med utkrävande av tribut från
andra riken och med konungens sanktion styrde
och ställde inom landet, varvid talrika
inbördeskrig blevo oundvikliga, och försvarade de kinesiska
rikena mot främmande inkräktare, ti (trol.
turkfolk) i n.. i i n.ö., jung (tibetanska folk) i v. och
Vas från Yang-shao-kulturen. östasiatiska samlingarna,
Stockholm. Se även bilder å pl. vid Kina, konst.
man i s. (nuv. Sydkina s. om Yang-tsi-kiang). Den
förste av dessa var furst Huan av Tsi (685—643
f.Kr.), biträdd av ministern Kuan Chung. Genom
monopol på salt och skapandet av en stor
järnindustri gjorde sig denne mäktig och rik och höll
en armé på 800 stridsvagnar och 40,000 man
fotfolk. Sin farligaste konkurrent hade han först i
riket Chu (nuv. Centralkina), som synes ha haft
en i mycket okinesisk kultur. Sedan blev det Tsin
(Shansi), som under furst Wen (636—628) tog
ledningen och behöll den ett halvt årh. Från 530-talet
övergick hegemonien till Chu, till dess detta
lamslogs (506) av det icke-kinesiska Wu. Nu följde
under ett par årh. ett virrvarr av koalitioner
mellan de olika länsrikena, med ständiga krig och en
tilltagande förvildning.
Slutl. slog riket Ts’in (Shensi-slätten) under ledning
av furst Cheng genom vapen och ränker ut alla
rivaler. Chou-konungen avsattes 256, och 221 f.Kr.
hade Ts’infursten förenat hela K. i sin hand och
utropade sig till Ts’in Shi-huang-ti, förste kejsare av
T s’i n-dynastien (221—210 f.Kr.). Han blev en av
den kinesiska historiens stora nyskapare. Han bröt
definitivt med det gamla feodalväsendet och
indelade riket i län och härader, styrda av
kejserliga ämbetsmän, ofrälse män, som vunnit
kejsarens bevågenhet genom krigisk duglighet el.
lagkunskap. Genom rivande av tullskrankor mellan
de gamla länsrikena och byggande av väldiga
landsvägar samt genom tvångsförflyttningar av
väldiga skaror bönder i och för nyodlingar gav
han handel och näringar ett stort uppsving. Som
skydd mot nordliga barbarer iståndsatte och
utbyggde han tidigare murverk till ett stort bålverk
(början till den ”kinesiska muren”). De för
Chou-tidens samhällsförhållanden ivrande lärdes
motstånd knäckte han 213 f.Kr. genom en allmän
bokbränning av väldiga mått. Hans hus störtades snart
efter hans död, men den följ, dynastiens (Västra
H a n-dynastien, 206 f.Kr.—9 e.Kr.) grundare,
Kao-ti, en bondson Liu Pang, som med vapen och
dip
— 13 —
— 14 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
