Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Historia - Kina under republikens tid. Från diktatur till militäranarki - Det kinesiska enhetsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA
Tso-lin, som etablerat sig i Manchuriet och här
styrde med anmärkningsvärd skicklighet. Redan
1922 råkade han i konflikt med Wu Pei-fu men
besegrades då. 1924 förenade han sig med en
av Wu Pei-fus underbefälhavare, ”den kristne
generalen” Feng Yü-siang, som hade sitt tillhåll
i Inre Mongoliet, och lyckades med dennes hjälp
besegra Wu Pei-fu. De följ, åren fylldes av nya
strider, tills slutl. Chang Tso-lin 1926 stod som
härskare över större delen av landet, s. K.
undantaget. — Under denna oredans och
militäranarkiens tid hade K. vissa utrikespolitiska
framgångar. Vid krigsutbrottet 1917 kunde man utan
vidare indra Tysklands och Österrike-Ungerns
exterritorialrättigheter, koncessioner och andelar
i det stora skadeståndet för boxaroroligheterna.
1920 indrogos Tsarrysslands motsvarande
rättigheter, som under upplösningsåren efter ryska
revolutionen endast kommo vitryssarna till godo.
1919 lyckades den kinesiska regeringen t.o.m.
återföra Yttre Mongoliet under sin kontroll. Det
ockuperades emellertid 1921 av Ungern-Sternbergs
vitryska trupper, vilka redan s.å. fördrevos av
sovjetryska, som på nytt etablerade en
ryssvänlig regim, under vilken landet snart ombildades
till en kommunistisk republik. I ett rysk-kinesiskt
fördrag 1924 erkändes visserligen K:s
överhöghet, men detta ändrade ej de bestående
förhållandena. I samma fördrag avstod Sovjetunionen
från Rysslands gamla koncessioner utom den
viktiga östmanchuriska järnvägen, som under rysk
ledning gemensamt skulle förvaltas av
Sovjetunionen och K. Även gentemot Japan vann K. vissa
framgångar. Dettas äventyrliga politik under de
första efterkrigsåren hade väckt stark misstro
hos övriga makter, som vid
Washingtonkonfe-rensen om stillahavsproblemen (1921/22) gåvo
K. sitt stöd. I överensstämmelse med USA:s
traditionella politik erkände man i ett
niomakts-fördrag K:s suveränitet och territoriella integritet
samt alla makters lika rätt att delta i dess handel.
Samtidigt förmåddes Japan avstå från
Shantung-halvön. Likaså utlovades, att
exterritorialrättig-heterna skulle avvecklas och K. få tullautonomi,
vilket dock först sent kom att infrias. Däremot
avstodo under 1920-talets förra del flertalet
stater från fortsatta utbetalningar av skadeståndet
för boxaroroligheterna.
Det kinesiska enhetsverket. Under
1900-talets första decennier hade en
anmärkningsvärd ekonomisk och social utveckling ägt rum
i det länge efterblivna K. Särsk. efter
revolutionen hade industrialiseringen gjort snabba
framsteg och kommunikationsväsendet starkt
utvecklats, likaså banker o.a. finansföretag. Utländskt
kapital, framför allt engelskt och japanskt, hade
investerats i stor utsträckning. Vid sidan av
ämbetsmän, militärer och den stora, starkt
prole-tariserade bondeklassen framträdde två nya
samhällsklasser, en internationellt förankrad
företa-garklass och ett arbetarproletariat. Vid samma
tid uppkom ännu en faktor av politisk betydelse,
den stora skaran studenter och yngre akademiker.
Dessa nya grupper blevo av stor betydelse för
den nu framväxande målmedvetna nationalism,
som trädde i st.f. det äldre, mera onyanserade
främlingshatet. Den hade väckts till liv av Japans
olika aggressioner och tog sig främst uttryck i
av studenter och arbetare organiserade bojkotter
mot japanska varor. Den riktade sig också mot
det utländska inflytandet över huvud och mot de
reaktionära militärklickarna. — Den
kommunistiska propagandan hade i detta sammanhang sin
betydelse. I ett ryskt manifest 1919 förklarades
Japan och de europeiska staterna ha farit fram
som rövare i K., som endast hos Sovjetunionen
hade någon hjälp att vänta i sin kamp för frihet.
I Moskva grundades en skola för de undertryckta
asiatiska folken, där även kineser utbildades i
kommunismens ideologi och propagandametoder.
Redan 1919 framträdde de första
kommunistgrupperna i K., och 1921 bildades i Shanghai ett
kinesiskt kommunistparti, som hade sitt egentliga
centrum i s.ö. K. Här hade även Kuo-min-tang
sitt tillhåll med Kanton som huvudstad. Dess
ledare, Sun Yat-sen, hade under senare år
utvecklats i alltmer radikal riktning men som
praktisk politiker visat sig skäligen misslyckad.
1923 fick han löfte om rysk hjälp, och s.å.
mottog han en delegation ryska rådgivare med
Mi-chael Borodin i spetsen. Suns stabschef, Chiang
Kai-shek, sändes till Moskva för vidare utbildning
och grundade vid sin återkomst en krigshögskola,
Whampoa, vid Kanton, där nationalistarméns
blivande officerare utbildades av ryska
instruktörer. 1924 åstadkom Borodin en sammanfogning
av Kuo-min-tang och kommunisterna, som
individuellt vunno inträde i partiet. Vid en stor
partikongress s.å. effektiviserades partiapparaten
efter ryskt mönster, varjämte man antog ett
radikalt program, appellerande till arbetare och
bönder. Någon kommunistisk ideologi var det dock
ej fråga om; läran om klasskampen saknades,
äganderätten till jorden skulle bestå och endast
större företag socialiseras. — 1925 fick Sun
Yat-sen kontakt med generalerna i n. och reste till
Peking för underhandlingar men avled där s.å.
Hans testamente och böcker lades sedan till
grund för partiets program, framför allt de av
honom formulerade tre principerna
nationalism, d.v.s. frihet från främlingsvälde,
demokrati, en gradvis utveckling mot folkstyre,
folkförsörjning, ekonomiska och sociala
reformer för att lösa de stora massornas
försörjningsproblem. Inom kort dyrkades han som
nationalhelgon efter leninska förebilder. I Moskva
upprättades ett efter honom uppkallat univ. för
kinesiska studenter.
Efter Sun Yat-sens död blev en av hans
närmaste män, Wang Tsing-wei, partiledare och
Chiang Kai-shek överbefälhavare. Chiang
lyckades emellertid snart undantränga sin rival Wang
från makten. I maj 1926 inledde han det länge
förberedda fälttåget norrut. En skickligt
genomförd propaganda hade banat väg, likaså de
förhandlingar Borodin fört med några
sympatiserande generaler i n., främst Feng Yü-siang. I
mars följ, år hade nästan hela K. anslutit sig,
kvar stodo endast de n. prov, och Manchuriet,
som fortfarande behärskades av Chang Tso-lin.
— I Han-kou etablerades en radikal partiregering,
i vilken bl.a. Wang Tsing-wei inträdde. Under
ledning av Borodin och partiets vänsterflygel
igångsattes nu en rad attacker mot utländska
— 27 —
— 28 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
