Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Historia - I krig mot Japan 1937—1945 - Chaing Kai-shek - Efterkrigsåren. Kuo-min-tang-regimens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA
vägen, varigenom K:s försörjning väsentligt
underlättades. Likaså förmådde regeringen, när
Sovjetunionen 1942 pressades av de tyska
arméerna, återställa sitt inflytande över Sin-kiang. Utåt
ökades K:s prestige genom att det under kriget
började räknas jämställt med USA, England och
Sovjetunionen. 1943 deltogo Chiang Kai-shek och
hans maka i Kairo-konferensen tills, med
Roose-velt och Churchill. Under kriget avstodo också K:s
allierade från sina exterritorialrättigheter.
Chiang Kai-shek, som tidigare utövat
ledningen i egenskap av generalissimus och
försvars-rådets ordf, samt tidvis även som statsminister,
övertog 1943 även presidentskapet. För K:s inre
utveckling under krigsåren fick regeringens
överflyttning till Chung-king åtskilliga konsekvenser.
Det efterblivna, agrart inriktade inlandet hade
blivit regeringscentrum. Stora flyktingskaror
sökte sig dit från de ockuperade områdena, och
administration och kulturella inst. kunde snart
byggas upp på nytt. Industrier och affärsföretag
nyetablerades i stor utsträckning. Detta betydde
för de inre provinserna en markant utveckling
men innebar också, att centralregeringen fick ett
fastare grepp över dem. Samtidigt kom den
emellertid i beroende av inlandets godsägarklass i
st.f. av de tidigare dominerande finanskretsarna
i Shanghai och blev härigenom mera reaktionärt
inriktad. Den tidigare reformverksamheten
avstannade, och stränga mobiliseringslagar lade
produktion och arbetsförhållanden under
regeringens domvärjo. I krigets spår följde en
våldsam inflation, som regeringen ej kunde bemästra.
Likaså tilltog korruptionen inom
ämbetskretsar-na, som i den rikt flödande amerikanska hjälpen
fingo en ny inkomstkälla. Allt detta väckte
starkt missnöje i landet. Oppositionen utgjordes
främst av kommunisterna samt av en 1941
bildad demokratisk liga, en sammanslutning av 6
mindre, radikala grupper. — Det 1937 etablerade
samförståndet mellan regeringen och
kommunisterna hade ej blivit länge bestående. Från slutet
av 1938 hade förbindelserna ständigt försämrats,
varför båda sidor avdelade stora truppstyrkor
för ömsesidig bevakning. Genom sitt
framgångsrika gerillakrig hade kommunisterna lyckats
utsträcka sitt inflytande över flera prov, i n.v. K.
När regeringens svårigheter 1944 ökades genom
en framgångsrik japansk offensiv, började man
på amerikanskt håll befara, att dess ställning
skulle undermineras, vilket kunde få allvarliga
konsekvenser både för det pågående kriget och
för maktbalansen i Fjärran östern under
efter-krigsåren; man hade redan börjat frukta för
Sovjetunionens planer. För att åstadkomma en
uppgörelse med kommunisterna sändes general
Hurley som medlare. På vägen till K. erhöll
han i Moskva försäkringar, att även
Sovjetunionen var intresserad av en överenskommelse och
icke skulle stödja kommunisterna, som i Moskva
ej betraktades som riktiga kommunister. 1944
och 1945 vidtogo en rad förhandlingar, varvid
kommunisterna representerades av Chou En-lai.
Ett visst närmande ägde rum men ej någon
verklig uppgörelse. Kuo-min-tang-regimen ville ej
avhända sig makten, så länge kriget varade, och
vägrade därför att acceptera kommunisternas
för
slag om en samlingsregering. Redan 1943 hade
Chiang Kai-shek deklarerat sin villighet att efter
kriget införa den 1936 utarbetade författningen.
Slutstadiet av förhandlingarna gällde
åstadkommandet av en gemensam konsultativ konferens
för att förbereda författningsreformen. 1944 hade
Chiang reorganiserat regeringen, vars mest
reaktionära element avlägsnades, varjämte
statsministern H. H. Kung ersattes av T. V. Soong,
samtidigt utrikesminister.
Efterkrigsåren. Ku o-m i n-t a n g-r e g
i-m e n s fall. Under kriget hade en rad beslut
fattats om K:s framtida ställning. Vid
Kairo-konferensen 1943 bestämdes, att Japan skulle
återställa alla sina erövringar, även Manchuriet
och Formosa. Vid Teherankonferensen s.å.
krävde Sovjetunionen att återfå Rysslands gamla
positioner från tiden före 1904. Vid
Jaltakonferen-sen 1945 godtogs detta av USA och England,
mot att Sovjetunionen lovade gå i krig mot
Japan 2 el. 3 mån. efter Tysklands kapitulation,
överenskommelsen innebar, att status quo i Yttre
Mongoliet skulle erkännas och Sovjet erhålla s.
Sachalin och Kurilerna. K:s suveränitet över
Manchuriet erkändes, men Sovjetunionen skulle
tills, med K. driva de öst- och sydmanchuriska
järnvägarna och vidare arrendera Port Arthur.
Dairens hamn skulle internationaliseras. USA
åtog sig att utverka K:s medgivande härtill. —
Sovjetunionen hade också förklarat sig beredd
att sluta en vänskaps- och allianstraktat med
den kinesiska regeringen. Förhandlingar härom
inleddes i Moskva i juli, sedan Stalin förklarat,
att Sovjet icke hade några territoriella
aspirationer i K. samt att Chiang Kai-shek var den
ende möjlige ledaren för ett enat K. 14/s
undertecknades traktaten, som i huvudsak
överensstämde med Jalta-villkoren och utlovade ryskt
stöd till nationalistregeringen. Sovjetunionens
rättigheter över Dairen och Port Arthur hade dock
något vidgats, varjämte Yttre Mongoliets
självständighet nu direkt erkändes. — Vid denna
tidpunkt hade de ryska trupperna redan börjat
besätta Manchuriet, sedan Sovjetunionen i sista
stund, 8/s, förklarat Japan krig. 14/s, samma dag
traktaten undertecknades, accepterade Japan de
allierades kapitulationsvillkor.
Som en av de segrande stormakterna intog K.
en framskjuten position; det deltog i
utrikesministermötena och fick en av de fasta platserna
i FN:s säkerhetsråd. Det stod emellertid inför
svåra inre problem. I okt. 1945 kunde visserligen
regeringen och kommunisterna enas om att
sammankalla en konsultativ konferens för att lösa
de återstående tvistefrågorna och förbereda den
nya författningen. Läget förvärrades dock, när
kommunisterna emot Chiang Kai-sheks order
tävlade med regeringstrupperna om att besätta
de ockuperade områdena och motta de japanska
truppernas kapitulation och vapen. Regeringen
fick härvid hjälp av amerikanska trupper, som
ockuperade Peiping och Tientsin. Själv
etablerade den sig på nytt i Nanking. — Av särskild
betydelse blev utvecklingen i Manchuriet. Under
den japanska ockupationen hade dess gruvdrift
och industri kraftigt utvecklats, varför dess
återförvärvande betydde mycket för det krigshärjade
— 35 —
— 36 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
