Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Historia - Efterkrigsåren. Kuo-min-tang-regimens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA
K. Sovjetunionen dröjde dock med utrymningen
och började bortföra industriell utrustning samt
vägrade öppna Dairens hamn, vilket framkallade
skarpa protester från K., USA och England.
Frågan togs upp vid utrikesministermötet i
Moskva i dec. 1945, där Sovjetunionen å sin sida
protesterade mot de amerikanska truppernas närvaro
i K. Man enades om att trupperna å ömse håll
snarast möjligt skulle dras tillbaka samt gjorde
ett gemensamt uttalande om önskvärdheten av att
K. enades under nationalistregeringen.
Utrymningen av Manchuriet kom först i april 1946,
då kommunisterna med ryssarnas hjälp lyckades
ockupera stora områden.
Under tiden hade regeringen upptagit
förhandlingar på initiativ av general Marshall, som i
dec. 1945 utsetts till medlare i K., sedan Hurley
återkallats till USA. I jan. 1946 lyckades han
få till stånd vapenvila, varefter den konsultativa
konferensen kunde sammanträda. Den beslöt, att
en nationalförsamling i maj skulle fastställa
författningen. Tills vidare skulle man upprätta ett
statsråd, sammansatt av alla partier, och ett
gemensamt högkvarter för att övervaka
demobili-seringen. Endast det senare organet kom till
stånd, men dess verksamhet förlamades av de
militära konflikter, som snart uppstodo, särsk. i
Manchuriet. Båda parter höllo dock
förhand-lingskontakt hela året, varvid kommunisterna
liksom tidigare företräddes av Chou En-lai, i
realiteten deras utrikesminister. Under hösten blev
läget allvarligare, varvid regeringen hade vissa
framgångar i Manchuriet och n. K. Den kunde
dra fördel av USA:s ekonomiska hjälp och de
stora vapenleveranserna, vilket väckte stark
förbittring på kommunistiskt håll. Utsikterna till
en fredlig lösning blevo allt mindre, särsk. som
Kuo-min-tangs reaktionära element fortfarande
hade stort inflytande med bröderna Chen Li-fu
och Chen Kuo-fu i spetsen. I nov. samlades äntl.
nationalförsamlingen men utan deltagande av
kommunisterna och den demokratiska ligan. I
dec. antogs en relativt liberal författning, som
innebar en övergång till ett konstitutionellt
system. Den skulle icke träda i kraft förrän 1948,
men redan våren 1947 reorganiserades de olika
råden, i vilka upptogos representanter för andra
partier. Kommunisterna och den demokratiska
ligan vägrade dock att inträda. — I jan. 1947
återkallades Marshall, som redan tidigare börjat
finna sin medlaruppgift hopplös. I sin
offentliggjorda rapport klandrade han båda sidor, icke
minst de reaktionära inom Kuo-min-tang, som
försvårat en uppgörelse. Till en början uppehölls
ännu förhandlingskontakt, men i juli 1947
proklamerade kommunisterna öppet uppror. Ännu
våren 1947 hade regeringstrupperna vissa
framgångar, bl.a. togs kommunisthuvudstaden Yenan,
men sedan började initiativet gå över till
kommunisterna trots deras numeriska underlägsenhet.
I sin iver att besätta Manchuriet hade regeringen
försummat att säkra kommunikationslederna
genom n. K., där kommunisterna började vinna
terräng och från landsbygden hotade städer och
järnvägslinjer. Den hämmades också av det
ekonomiska nödläget, som trots hjälpen från USA
och UNRRA ständigt förvärrades genom krigs-
härjningarna och kostnaderna för
millionarméerna. Därtill kom den oerhörda korruptionen inom
regeringskretsarna, som skarpt kontrasterade mot
effektiviteten inom kommunistlägret, där i varje
fall den militära ledningen var avgjort överlägsen.
1948 trädde den nya författningen i kraft, och
i mars samlades den nyvalda
nationalförsamlingen, som fortfarande dominerades av
Kuo-min-tang. I april valdes Chiang Kai-shek till
president och, emot Chiangs önskan, den liberalt
orienterade Li Tsung-jen till v. president. Trots
de tvivel man i USA hyste om regeringens
möjlighet att bemästra situationen, beviljade
kongressen i april ett hjälpprogram på 463 mill. $, som
dock endast fick användas för import av
livsmedel och industrivaror. — Ännu vid 1948 års
ingång hade regeringen långt större styrkor i
fält men blev småningom genom deserteringar
och förluster den underlägsna parten.
Folkopinionen hade börjat ta parti mot den; endast
genom en kommunistisk seger ansåg man sig kunna
få slut på det ständiga krigstillståndet. Under
hösten höll regeringen blott ett fåtal garnisoner
i Manchuriet och n. K. I okt. föll Mukden och
snart hela Manchuriet, i jan. 1949 Peiping och
Tientsin. — Inför det allt mer katastrofala läget
sökte man på regeringshåll få till stånd en
uppgörelse och anhöll, ehuru förgäves, i jan. 1949
om stormakternas medling. 14/i framlade Mao
Tse-tung sina villkor: den nya författningen
och det reaktionära kuo-min-tang-systemet skulle
avskaffas, en rad reformer genomföras och
krigsförbrytare bestraffas. Som sådana namngåvos
ett stort antal kuo-min-tang-politiker med Chiang
Kai-shek och hans maka i spetsen. Chiang
tillgrep nu samma taktik som i tidigare kritiska
situationer; 20/i drog han sig tillbaka från
presidentposten, som övertogs av Li Tsung-jen.
Denne upptog sedan kontakt med
kommunisterna, som nu snabbt avancerade mot Yang-tsi-kiang.
Han motarbetades emellertid av Chiang, som
fortfarande dirigerade partiet, och av den nye
konservative statsministern Sun Fo, som med
regeringen flytt till Kanton. I mars nödgades
emellertid denne avgå, och i april kommo
förhandlingar till stånd i Peiping, som dock
strandade, då kommunisterna vidhöllo sina tidigare
krav, även betr, krigsförbrytarnas bestraffning.
— Kommunisterna överskredo då Yang-tsi-kiang,
varefter Nanking togs 24/4 och Shanghai 25/s.
Kuo-min-tang-regimen, vars fortgående
upplösning markerades av täta regeringsombildningar,
tog sin tillflykt till Kanton och fortsatte härifrån
kampen. Genom sin flotta behärskade den
fortfarande sjön och inledde i juni en blockad av
kommunisternas hamnstäder. Detta drabbade
emellertid även västmakterna, som ingalunda ville
avstå från sin handel på K. och snart kommo
i konflikt med nationalistregeringen. I aug.
åter-upptogo kommunisterna offensiven efter några
mån. stiltje och besatte snart kustprov, i s.ö. K.
med Kanton, som föll i okt. Regeringen
överflyttade nu till den gamla krigshuvudstaden
Chung-king. Kommunisternas offensiv fortsatte
emellertid, och 29/n föll även Chung-king, varvid
regeringen på nytt måste ta till flykten, nu till
Cheng-tu längre in i landet, den fjärde
huvud
— 37 —
- 38 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
