Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA
Planksågning. Jfr bild 34 vid Afrika.
genom Anhuei till Hupei, i vilken prov, de största
malmfyndigheterna (med 60—66°/o järnhalt)
finnas i Ta-yeh s.v. om Han-kou. Andra
fyndorter förekomma n.v. om Peking kring Süan-hua.
Ännu betydelsefullare äro hematitförekomsterna
i prov. Liaoning (i Manchuriet), Hopei och
Je-hol (40% järnhalt). Kopparmalm förekommer
täml. allmänt, främst vid Tung-chuan i prov.
Yünnan, men brytningen därav är ringa. 1940
uppgick tennproduktionen till 17,400 t, varav det
mesta kom från Ko-kiu-distriktet i s. Y ünnan.
Kina har världens största fyndigheter av
anti-mon med en normal årsproduktion av 15,000—
20,000 t (c:a 80% av världsproduktionen).
Tungsten är en nyupptäckt i K. Produktionen tog sin
början 1915, och fram till 2:a världskriget
producerades 5,000—7,000 t årl. (50—75 °/o av
världsproduktionen). Av andra mineral förekomma bly,
zink, mangan, kvicksilver, salt och svavel.
Industri. Rika stenkolsförekomster jämte
mera sällsynta fyndigheter av mineral samt stor
tillgång på arbetskraft skapa tillsammans de
viktigaste förutsättningarna för en kinesisk
storindustri. Den stora massan av det kinesiska folket har
dock mycket små materiella behov och är som
kundkrets betraktad en tvivelaktig faktor att
räkna med. Det viktigaste ledet i de senare årens
industriella utveckling är anläggandet av
bomulls- och ullspinnerier samt sidenväverier i
Shanghai, Kanton, Han-kou m.fl. städer. K. har
en betydande hemindustri. Vävstolar finnas
ännu i de flesta kinesiska hem. 1947 voro inom
bomullsindustrien 3 mill. spindlar i gång (före
2:a världskriget 4—5 mill.). I storstäderna hålla
moderna spannmåls- och riskvarnar på att
konkurrera ut de tiotusentals uråldriga kvarnarna
på landsbygden. 1947 var totalsumman av de
industriella anläggningarna i K. 7,815, därav Vs
enbart i Shanghai. De största industricentra i
Egentliga K. äro Tientsin, Tsingtao och Tsi-nan,
Shanghai, Hang-chou och Nanking, Han-kou samt
Kanton. Vid sidan av den moderna storindustrien
lever ännu det på traditioner rika hantverket kvar,
spec. inom de tillverkningsområden, som förse
kineserna med de viktigaste förnödenheterna,
möbler, husgeråd, skodon, jordbruksredskap o.d.
Handel. Under hela 1800-talet voro te och
silke K:s förnämsta exportartiklar, medan
importen utgjordes av opium och bomullsvaror men
småningom utvidgades till att omfatta ett
betydligt större antal varor. Ända sedan
handelsför
bindelser upprättades med Europa och Amerika,
har K:s handelsbalans varit passiv, och
betalningsbalans har uppnåtts endast tack vare
ut-landskinesernas penningförsändelser till
moderlandet samt genom K:s export av ädla metaller.
1947 uppgick värdet av importen till 10,681,327
mill. kinesiska doll. (härtill kommo 3,696,520 mill.
som hjälp från UNRRA), medan exporten hade
ett värde av 6,376,504 mill. De viktigaste
importvarorna voro konstgödselmedel, garveriämnen,
färgämnen, böcker, papper och pappersmassa,
bomull, bomullsgarn, oljor och fettämnen,
kemikalier samt maskiner och fartyg. Exporten
utgjordes av stenkolstjära, metaller och malmer,
animaliska produkter, vegetabiliska oljor, te och
silke. USA levererade s.å. 50,2 °/o av
importvarorna, Indien 9 °/o, England 6,9 %, Canada 3,8 °/o
och Persien 3,7 °/o. Av exporten gingo 34,2 % till
Hong-kong, 23,3% till USA, 6,e °/o till England,
5,1 °/o till Aden och 3,4 % till Filippinerna.
Utrikeshandeln har fram till kommunisternas
övertagande av makten i K. 1949 legat i händerna på
utländska intressenter, främst engelska,
amerikanska, schweiziska och franska.
Kommunikationer. Ett av de största
hindren för den kinesiska industriens utveckling
är de stora transportsvårigheterna. Råvarorna
— det må nu gälla jordbruksprodukter el.
mineralråvaror — måste ofta transporteras långa
sträckor ant. på människorygg el. på skottkärror,
tvåhjuliga kärror el. mulor på vägar, som i regel
ej förtjäna denna beteckning utan endast äro
stigar. Långt större betydelse än
landsvägstrafiken ha transporterna på floder och kanaler i
de trakter, där sådana finnas. För att trygga
varutransporterna till det forna kejserliga hovet
och för att upprätthålla förbindelsen med
provinsguvernörerna inrättades redan i forna tider
ett kommunikationsnät av såväl landsvägar som
kanaler (bl.a. Kejsarkanalen). Småningom
utvidgades nätet ytterligare, först i n. K., där den
jämna terrängen icke förorsakade några hinder,
därefter under 2:a världskriget även i s. K. för
att trygga det fria K:s försörjning. 1947
omfattade landsvägsnätet 210,000 km. Den första
järnvägen byggdes 1876 mellan Shanghai och
dess uthamn Wu-sung, men först i början av
1900-talet tillkommo flera järnvägslinjer,
huvudsaki. med hjälp av utländskt kapital (ryskt,
franskt, tyskt och senast engelskt). I slutet av
1947 omfattade järnvägsnätet i hela K. (inkl.
Manchuriet) 20,200 km. De viktigaste linjerna äro
Peking—Han-kou—Kanton, Tientsin—Nanking,
Nanking—Shanghai,
Shanghai—Hang-chou—Ning-po, Lung-hai-banan, Peking—Suiyüan och
Yün-nanbanan från Kun-ming fram till
Tongking-gränsen. Flygtrafiken tycks få stor framtida
betydelse i K. 2 kinesiska flygbolag trafikera ett
linjesystem på knappa 150,000 km, medan andra
kinesiska bolag ha flyglinjer till San Francisco,
Hong-kong och Manila. Dessutom driva
amerikanska, franska och engelska bolag flygtrafik
på K. Ett välorganiserat telegrafsystem, anlagt
av ett danskt företag, upprätthåller inbördes
förbindelse mellan storstäderna och med
grannländerna. Från att ha varit en detalj i den
kejserliga administrationen har under tidernas lopp
— 47 —
-48 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
