Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Ekonomisk geografi - Religiösa förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA
Passagerare lämna kanalbåt i Kun-ming.
det kinesiska postväsendet erhållit en mycket
betydelsefull och självständig ställning och blev
1906 direkt underställt trafikministeriet. 1943
beräknades postväsendets kommunikationsnät ha
nått en sammanlagd längd av över 960,000 km.
Den kinesiska sjöfarten försiggår främst på
kanaler och floder. Kusttrafiken har länge spelat
en underordnad roll dels på gr. av svåra
navi-gationsförhållanden, dels på gr. av risken för
överfall av sjörövare i östkinesiska havet och
Gula havet. 1948 seglade endast 1,179 fartyg om
sammanlagt 714,500 nettoregisterton under
kinesisk flagg. I övrigt ombesörjes trafiken på de
stora hamnstäderna till största delen av utländska
rederier. V .Hn;N .Rn.
Religiösa förhållanden. Sedan urtiden ha
kinesernas religiösa föreställningar baserats på en
världsbild, vilande på teorien om två världsdanande
krafter, yin, den mörka, jordiska, passiva, kvinnliga
principen, och yang, den ljusa, himmelska, aktiva,
manliga principen. Universum vilar på samverkan
och växling mellan dessa krafter. Människans själ
är sammansatt av ett yfn-element, som är kroppens,
blodets själ, och ett yang-element, intellektet.
Människan har att inställa sin tillvaro, jen-tao,
”människans väg”, efter Tien-tao, ”Himmelens väg”, och
därigenom hjälpa naturens kretslopp att felfritt
fungera. Hos fornkinesen skedde detta på landet
genom ungdomens sexuellt-religiösa fester om
våren och de gamlas skördefester om hösten, i
städerna genom ett invecklat ritsystem,
sammanhängande med den feodala samhällsbyggnaden:
konungen, ”Himmelens son”, var tillika överstepräst
och offrade för hela rikets räkning till Himmel
och Jord, till Markens och Äringens gudar, till
heliga berg och floder o.s.v.; hans vasaller,
läns-furstarna, fingo sin investitur genom en jordklump
av konungens altare och blevo religiösa ledare för
sina länsriken efter en bestämd hierarkisk
ordning. Denna urtidsreligion var starkt formalistisk:
genom korrekta riter betvang man makterna och
gjorde dem välvilliga. — Vid mitten av i:a
årtusendet f.Kr. uppträdde två stora nyskapare på den
kinesiska religionens område, Konfucius* och
L a o-t s i*. Den förre framlade en rationalistisk
lära, nära anslutande till de gamla feodala
föreställningarna. Världsalltets ledare är Tien,
Himmelen, som givit en ”helig man”, konungen,
ledningen över mänskligheten; staten är därför en
Guds inrättning, och människans viktigaste plikt
är att vara en god medborgare. Det mänskliga
livet regleras av de fem heliga relationerna vuu-lun,
mellan furste och undersåte, far och son, man och
hustru, äldre och yngre, vän och vän. Människan
är av naturen god och kan genom
personlighets-kultur bli kün-tsi, ”den ädle”, som är den sanne
gentlemannen och världsborgaren, vilken bl.a. röjer
sig genom en aldrig svikande finhet i alla livets
förhållanden och iakttagande av li, riterna,
dekorum. Fursten är helig men måste som sådan vara
oklanderlig; en omoralisk regim betyder därför,
att Himmelen fråntagit honom sin investitur, och
det är då folkets rätt och skyldighet att genom
uppror avsätta honom. — Lao-tsi gick fram på en
helt annan väg. Anknytande till den gamla tron på
en Tien-tao, ”Himmelens väg”, karakteriserad av
samverkan mellan yin och yang, gjorde han denna
till Tao, ”vägen”, den primära, eviga, allestädes
när
— 49 —
— 50 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
