Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Religiösa förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA
varande, skapande och ordnande principen i
världen. Egenskapslöst och primärt i förhållande till
alla andra företeelser kan Tao ej beskrivas el.
definieras, blott extatiskt förnimmas av den, som
gör sig ”tom”, befriar sig från all världens ävlan
och lever ett enkelt, flärdfritt, primitivt liv i
mystisk samklang och enhet med naturen. Staten är
därför ett olyckligt avsteg från den rätta vägen.
Man kommer till insikt om Tao genom frigörelse
från invanda föreställningar; man måste inse
”motsatslagen”: att skönt och fult, gott och ont etc.
existera endast sekundärt, som motsatser till
varandra, och ej ha verklig giltighet. Den verklige
taoisten är därför höjd över den sedvanliga
moralen, liksom Tao själv upphäver alla motsatser i en
högsta enhet. — Dessa två läror ha, med diverse
utbyggnader och modifikationer, gått som röda
trådar genom K:s hela kulturhistoria. Konfucius’
lärjungar och efterföljare i riket Lu bildade redan
omedelbart efter mästarens död en livaktig skola;
de främsta voro lärjungen Tseng Tsan (Tseng
Shen) sonsonen Kung Ki och senare Mencius. Den
starkt rationalistiska och samhällsbevarande läran
blev redan från Han-tid starkt favoriserad av
statsmakterna, och ehuru den länge fick tävla med
taoism och buddism om kejsarens gunst, lades den
redan i början av vår tideräkning till grund för det
statliga examensväsendet och
ämbetsmannarekryte-ringen och fick fr.o.m. filosofen Chu Hi (se ovan,
sp. 20) absolut monopolställning och har sedan
dess varit den bildade överklassens religion. Den
officiella statskulten, vari på urgammalt vis
kejsaren varit överstepräst, har gällt dels stora offer
till Himmelen (Tien el. Shangti) vid sommar- och
vintersolstånd samt offer till jorden med bön om
god äring, dels minnesoffer till Konfucius och hans
främsta lärjungar. Samtidigt som dessa senare
offer av kejsaren el. hans ombud utförts i
huvudstaden, ha motsvarande offer skett i de större
provinsstädernas många konfuciustempel av de
högsta mandarinerna. Även Lao-tsi blev tidigt föremål
för liknande officiella offer, men de kommo snart
ur bruk, och den religion, taoismen, som har sina
yttersta rötter i Lao-tsi’s lära om Tao, har gått
sina egna friare vägar och blivit en vulgärreligion.
Denna framväxte redan i Han-tid, och alltsedan
1 :a årh. e.Kr., när Chang Tao-ling skapade ett slags
översteprästerlig värdighet, ha hans avkomlingar
varit stormästare, som residerat på berget
Lun-hu-shan i Kiangsi. Då Tao är evigt och människan
är en del av Tao, gäller det för tao-mästaren att
genom luttring få fram kvintessensen i sin varelse
och bli en sien, en genie, som är odödlig och har
magisk makt. I samband med denna tro står en
frodig folktro, som går ut på livselixir,
demonbesvärjelser, amuletter etc., och vulgärtaoismen
har talrika tempel med präster, som ägna sig åt
dessa ting. I anslutning härtill har framvuxit ett
pantheon av taoistiska gudomligheter, av vilka de
främsta äro Yü-huang Shang-ti, en himmelsgud,
som är den folkliga omstuvningen av den officiella
kultens Shang-ti, samt pa sien, ”de 8 genierna”,
berömda tao-mästare i gammal tid. Taoistprästerna
spela en stor roll vid begravningar, emedan de ha
makt att fördriva onda inflytelser. De utförliga
begravningsriterna äro i K. av utomordentlig vikt,
emedan de sammanhänga med ett religiöst
mo
ment, som har tidigare anor än både
konfucianis-men och taoismen: dyrkan av förfädernas andar.
Denna kan styrkas ha existerat redan i 2:a
årtusendet f.Kr. och är än i dag den viktigaste sidan
i kinesens vardagsreligion. Trätavlor med de
dödas namn äro ”själarnas boningar” vid de
högtidliga förfädersoffren, som i förmögnare familjer
försiggå i särskilda förfäderstempel el. i ett
sank-tuarium i huset el. i varje fall i en skyddad vrå av
det bästa rummet. — De kinesiska kultbruken och
även föreställningarna om livet efter detta ha
under de sista 2 årtusendena rönt stark påverkan av
buddismen, som under långa tidsrymder spelat en
oerhörd roll i landet. Införd i i:a årh. e.Kr. vann
den särsk. från 300-talet och t.o.m. Tang-dynastien
allt större framgångar och omfattades även av
talrika förnäma och bildade män. Den heliga
litteraturen, Tripitaka (kin. San-tsang), översattes till
kinesiska, och framstående kinesiska munkar
vallfärdade till Indien (Fa-hien, som reste 399—414,
Hüan-tsang 629—645, I-tsing 671—695). Ett flertal
olika riktningar inom den n. buddismen
(Maha-yana) avspeglades och vunno stark anslutning i
K. Viktigast voro: Tsing-tu-sekten, införd på
300-talet av Huei-yüan, en enkel och folklig pietism,
som går ut på åkallan av Buddha Amitabha (kin.
O-mi-to-fo), härskaren i de saligas paradis, med
bön om en lycklig återfödelse hos honom
(Ami-tabhas främste medhjälpare för mänsklighetens
frälsning är Kuan-yin, barmhärtighetens gudinna);
Hien-shou el. Hua-yen-sekten, införd på 600-talet,
som uppbygger sig med legendariska
utsmyckningar och förhärligande av Buddha i olika
jordiska och överjordiska uppenbarelser; Lü-sekten (lü
= vinaya), införd på 520-talet av Tao Hüan, som
lägger största vikten vid strängt iakttagande av de
gamla munkordensreglerna; Chan-sekten (chan =
dhyäna), införd på 520-talet av Bodhidharma, som
helt inriktar sig på meditationen som vägen till
ett extatiskt uppgående i den kosmiska gudomen;
Tien-tai-sekten, grundad på 500-talet av Chi-i, som
enar alla läroriktningar i ett stort system, där varje
riktning erkännes ha förtjänst från vissa
synpunkter, ett system, som upphöjt sutran ”Miao fa lien
hua king” (”Saddharma pundarika sütra”, hyllning
till alla buddhaer och bodhisattvaer, övers, i ”The
sacred books of the East”, ed. F. M. Müller, 21,
1884) till den heligaste och förnämsta. Från
Tang-dynastiens slut har buddismen väsentligen
övergivits av den bildade överklassen men har alltjämt
ett oerhört starkt grepp över K. som enkel
folkreligion, med ett otal, delvis mycket stora och
ståtliga tempel över hela landet; i nordligaste K.
äro dessa ofta lamaistiska. — över huvud är det
mycket svårt att draga bestämda gränser mellan
de olika religionerna i K. Dyrkan av fädernas
andar är generell. Den enklare publiken ägnar
sig i lika mån åt taoismens och buddismens gudar
och helgedomar, är fylld av bådaderas folklore
och har samtidigt fått inhamrad i sig den
konfu-cianska etiken, överklassen, i det längsta
kon-fuciansk, numera i stor utsträckning agnostisk, har
ej så liten dragning åt samma folkliga
föreställningar och engagerar t.ex. gärna vid begravningar
både taopräster och buddhapräster. —
Romerskkatolska kyrkan har drivit mission i K. sedan
slutet av 1200-talet; 1936 räknade den c:a 2,6 mill.
— 5i — — 52 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
