Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Litteraturanvisningar - Kina (slott) - Kinaalkaloider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA
teratur” (2 Aufl. 1909); L. Wieger, ”La Chine å
travers les ages” (2 éd. 1924); Magasawa Kikuya,
”Geschichte der chinesischen Litteratur” (1945); H.
v. Boren, ”Histoire de la littérature chinoise
möderne” (1946); J. R. Hightower, ”Topics in Chinese
literature” (1950). — Konst: E. Chavannes,
”Mission archéologique dans la Chine septentrionale”
(2 bd, 1909—15); R. L. Hobson, ”Chinese pottery
and porcelain” (1915); O. Fischer, ”Chinesische
Landschaftsmalerei” (1921), ”Chinesische
Farb-drucke” (s.å.), ”Die chinesische Malerei der
Han-dynastie” (1931); C. Glaser, ”Die kunst Ostasiens”
(1922), ”Ostasiatische Plastik” (1925); E. Grosse,
”Die ostasiatische Tuschmalerei” (1922); E.
Hannover, ”Keramisk handbok”, 2:1 (1923); R. L.
Hobson & A. L. Hetherington, ”The art of the
Chinese potter from the Han dynasty to the end
of the Ming” (s.å.); A. Waley, ”An
introduc-tion to the study of Chinese painting” (s.å.); V.
Segalen m.fl., ”Missions archéologiques en Chine”
(3 bd, 1923—24, 1935); O. Siren, ”The walls and
ga-tes of Peking” (1924), ”Chinese sculpture from the
5th to the I4th century” (4 bd, 1925), ”A history of
early Chinese painting” (2 bd, 1933), ”A history
of later Chinese painting” (2 bd, 1938), ”K:s konst
under tre årtusenden” (2 bd, 1942—43; med stor
bibliogr.); E. Boerschmann, ”Chinesische
Archi-tektur” (2 bd, 1925); P. Pelliot, ”Jades archaiques
de Chine” (s.å.); O. Kümmel, ”Chinesische
Bron-zen” (1928), ”Die Kunst Chinas, Japans und
Koreas” (1929); B. Karlgren, ”Yin and Chou in
Chinese bronzes” (1936), ”New studies on
Chinese bronzes” (1937); A. Salmony, ”Carved
jade of ancient China” (1938); W. B. Honey,
”The ceramic art of China” (1944); W. Cohn,
”Chinese painting” (1948). — Musik: L. Laloy,
”La musique chinoise” (1909); R. Wilhelm, ”Die
Musik in China” (i ”Sinica”, 2, 1927); Kwang-chi
Wang, ”Die chinesische klassische Oper” (1934);
J. H. Levis, ”Foundations of Chinese musical
art” (1936). — Teater: R. F. Johnston, ”The
Chinese drama” (1921); H. Rudelsberger,
”Alt-chinesische Liebes-Komödien” (övers, till ty. 1924);
A. E. Zucker, ”The Chinese theatre” (1925); Mien
Tcheng, ”Le théätre chinois möderne” (1929); L.
C. Arlington, ”The Chinese drama from the
ear-liest times until to-day” (1930); Tsiang Un-Kai,
”K’ouen k’iu, le théätre chinois ancien” (1933);
C. Poupeye, ”Le théätre chinois” (s.å.), ”Les
théätres d’Asie” (1037); J. Chen, ”Chinese theatre”
(1949). — R. J. Kerner, ”Northeastern Asia. A
selected bibliography” (2 bd, 1939); J. K.
Fair-bank & Kuang-ching Liu, ”Modern China. A
bibliographical guide to Chinese works 1898—1937”
(i95o).
Kina, kungl. lustslott i Drottningholms park,
Sveriges elegantaste minnesmärke från
rokokotiden och det måhända i sitt slag förnämsta
bevarade provet på ”kineseriernas” arkitektur i
Europa. Som en överraskning på Lovisa Ulrikas
födelsedag 24A 1753 hade konung Adolf Fredrik
låtit på Arsenalsgården i Stockholm efter egna
ritningar uppföra ett kinesiskt hus med två små
flyglar, vilket allt i största hemlighet flottades
till Drottningholm och uppsattes i parken där.
Då byggnaderna voro av trä och utan eldstäder
samt därtill belägna i en fuktig terräng, angrepos
de snart av svamp och förstördes, varför 1763
en ny och större anläggning uppfördes av sten
efter C. F. Adelcrantz’ ritningar. Detta andra
Kinaslott, som är det i våra dagar bevarade,
består av 1 huvudbyggnad och 6 flyglar, allt
under svängda tak, dekorerade med drakar och
dockor. Fasaderna äro målade i oxblodsrött med
en blekgul dekor av meanderslingor, vilket bjärt
sticker av mot de klargröna taken. I det inre
är den fasta inredningen till stor del utförd efter
J. E. Rehns ritningar, medan somliga rum ha
kinesiska originalföremål. — Litt.: G. M.
Silfver-stolpe, ”K. slott. Vägledning för besökande” (1928);
H. H. v. Schwerin, ”China slott” (1933). [H.H.v.SJÄ.
Kinaalkaloider. I kinabark* finnas ett stort antal
olika alkaloider, av vilka kinin, cinkonin,
k i n i d i n och c i n k o n i d i n äro de viktigaste.
Av de mindre viktiga alkaloiderna må nämnas
cinkonamin och homokinin. Kinoidin
(chinoidin) är en brun, basisk harts, som också
förekommer i kinabarken. Kinin, C20H24N2O2 + 3 H2O,
utgöres av bittert smakande kristaller, vilka äro
svårlösliga i vatten, lättlösliga i alkohol, eter och
kloroform. Smältpunkt 1770. Bildar med syror i
allm. välkristalliserande salter, vilkas lösningar visa
blå fluorescens. Det mest använda kininsaltet
är kininsulfat (C20H24N2O2)2(H2SO4 + 8H2O). I sv.
farm, upptas dessutom följ, kininpreparat:
ki-ninferricitrat, -hydrobromid, -hydroklorid och
-tannat samt kinadroppar. Kinidin är isomert med
kinin och cinkonidin med cinkonin.
Kinidin har på senare år fått en viktig
medicinsk användning som medel mot vissa
hjärt-arytmier (förmaksflimmer). — Kinin är ett
universellt protoplasmagift, som i svag koncentration
till att börja med stegrar men vid längre inverkan
el. i starkare koncentration nedsätter funktionen
hos såväl många mikroorganismer som de högre
varelsernas celler (t.ex. i muskler, hjärta,
nervsystem). Särsk. känsliga för kinin äro
malariaplas-modierna, vilket förhållande ligger till grund för
dess viktigaste medicinska användning, som medel
mot malaria. Genom utbyte av alkylgrupper
i kininmolekylen har man erhållit
kininderi-vat med stark giftverkan på vissa
bakteriearter, t.ex. optochin mot pneumokokker, vuzin och
eucupin mot varbakterier. — Kinin är ett starkt
Gröna salongen i Kina slott, Drottningholm. Se även
bild \id C. F. Adelcrantz.
— 75 —
— 76 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
