Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinaalkaloider - Kinabark - Kinabarkträd, kinaträd - Kinadroppar - Kinaextrakt - Kinagräs - Kina inland missionen - Kinakommittén - Kinapapper - Kinaponny - Kinarot - Kinaser - Kinasilver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINASILVER
febernedsättande medel. Denna verkan beror ej,
som man förr trodde, på en allmän giftverkan på
de värmealstrande cellerna, utan vi ha sannolikt
här liksom vid övriga febermedel att göra med en
verkan på febercentrum i hjärnan. Kinin
förstärker livmoderns kontraktioner, varför det ibland
användes mot värksvaghet vid förlossning. På gr.
av sin giftverkan på spermatozoerna har det fått
vidsträckt användning som antikonceptionellt
medel. På gr. av sin bittra smak användes det som
bittermedel, amarum. Kinin användes även vid
andra infektionssjukdomar än malaria, särsk. vid
kikhosta och influensa, ävensom ibland som medel
mot nervsmärtor, neuralgier. Stora doser kinin
(> i g) framkalla lätt kininrus med yrsel,
öron-susningar, lomhördhet, ev. nedsatt synförmåga,
huvudvärk, förvirring. Ännu större doser ge först
delirier och kramper, sedan förlamning av centrala
nervsystemet och hjärtat. Dödliga dosen anges till
8—io g. Ej sällan förekomma fall av idiosynkrasi
för kinin, där förgiftningssymtom framkallas av
relativt låga doser. Stundom ser man i dessa fall
hudutslag av varierande typ. [G.J.]El;J.G.A.
Kinabark, cortex cincho’nae, barken av
Cincho’na-arter (kinabarkträd), såväl vilda som odlade.
Svenska farmakopén tillåter endast bark från
odlade arter, näml. C. succirub’ra och C. calisäy’a var.
Ledgeriana. Drogen utgöres av rörformiga
stycken, på utsidan längdskrynkliga, tvärsprickiga,
gråbruna, här och där beklädda med lavar, på
insidan rödbruna. Den skall innehålla minst 6°/o
alkaloider. K. inkom i medicinens historia 1630,
då ståthållaren i prov. Loxa i Ecuador,
Ca-nizares, av en indian erhöll k. för botande
av feber. Botemedlet spreds snart, även till
Spanien och Italien, där särsk. jesuiterna verkade för
dess användning, varför k. erhöll namnet
jesuitpulver. K. innehåller ett 20-tal alkaloider, fria och
bundna vid kinasyra och kinagarvsyra. Den totala
alkaloidhalten växlar från 0,5—18 %, och de
viktigaste äro kinin, cinkonin, cinkonidin
och kinidin (se Kinaalkaloider). K. har
vidsträckt användning, dels för framställning av
kina-salter, dels i form av dekokt som stärkande medel
och dels vid förkylningssjukdomar. Genom
mace-rering av k. med glycerin och utspädd saltsyra
samt perkolering med vatten erhålles flytande
kinaextrakt, extrac’ tum fluidum cinchonae,
innehållande 6°/o alkaloider. Användes bl.a. till
beredning av kinavin*. — Falsk k., se
Cuprea-bark. J.H.
Kinabarkträd, kinaträd, Cincho’na, släkte av
fam. krappväxter, innefattande ett 40-tal arter med
utbredning i Sydamerikas Ander från Bolivia till
Venezuela, där de växa i bergsskogarna till 2,400
m höjd. De äro låga, rikt förgrenade träd med
glatta el. filthåriga, ständigt gröna blad,
rikblommiga klasar, gulvit, rosaröd el. lila, trattlik och
oftast hårfransad blomkrona samt kapselfrukt med
talrika, vingade frön. Viktigast för vinnande av
handelns kinabark och kinin äro C. calisay’a, var.
Ledgeria’na och C. succirub’ra, vilka odlas i stor
skala på Java och i Ostindien. 1638 räddades
grevinnan Chinchon, hustru till Perus vicekonung,
från en svår febersjukdom. Linné kallade släktet
Cinchona till minne av denna händelse. — Kinin
Avverkning av kinabark. Se även bild 5 och 6 å pl.
vid Ecuador.
förekommer också hos arter av de närstående
släktena Remijia, Ladenber’gia och Exo^tema. [G.]W.
Kinadroppar, farm., se Kinaalkaloider.
Kinaextrakt, farm., se Kinabark.
Kinagräs, textil., se Rami.
Kina inland missionen, se China Inland Mission.
Kinakommittén stiftades 1919 på initiativ av
överintendent A. Lagrelius för att stödja
geologen J. G. Anderssons samlararbete i Kina. Detta
gällde till en början huvudsaki. växt- och
djurfossil, men genom en rad lyckliga fynd kommo
fältarbetena snart att huvudsaki. inriktas på
Kinas fornminnen. Efter Anderssons återkomst till
Sverige 1925 tog K. som sin uppgift att stödja
det forskningsarbete, som Andersson bedriver
på den inst., som i Stockholm fått härbärgera
det hemförda arkeologiska materialet. Inst. i
fråga, som bär namnet östasiatiska samlingarna,
har som föreståndare prof. B. Karlgren och är
en av de viktigaste forskningsinst. för asiatisk
arkeologi. Förutom stiftaren bestod K. urspr. av
amiral L. Palander af Vega och prof. Gunnar
Andersson. Kronprins Gustav Adolf är f.n. ordf.,
och övriga medl. äro prof. Y. Hildebrand och
B. Karlgren. — Litt.: J. G. Andersson, ”The
origin and aims of the Museum of Far Eastern
Antiquities” (i ”The Museum of Far Eastern
An-tiquities, Bulletin”, 1, 1929). I.Sll.
Kinapapper, ett särskilt preparerat, gultonat
papper, som vid tryckning av en fotogravyr lägges
mellan plåten och det egentliga planschpapperet.
Vid tryckningen pressas k. fast vid detta, givande
dels en tonad bakgrund, dels en lämplig yta för
färgens avsättande på papperet.
Kinaponny, hästras, se Hästar, sp. 1273.
Kinarot, farm., se Smilax.
Kina’ser [c-], kem., se Enzym, sp. 755.
Kinasilver, försilvrat nysilver.
— 77 —
- 78 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
