Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinck, Hans - Kind- - Kinda - Kindahl, Jullan - Kinda härad - Kinda kanal - Kinda och Ydre domsaga - Kindbackar - Kindben, okben - Kindberg, Nils Conrad - Kindblad, Karl Edvard - Kindborg, John - Kindergarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINDERGARTEN
noveller i ”Trækfugle og andre” (.1899),
”Vaar-nætter” (1901), ”Naar kærlighed dör” (1903),
”Livsanderne” (1906), ”Masker og mennesker”
(1909), ”Kirken brænder” (1917, ”Fra
Fonne-land til Svabergssveen” (1922). K:s romaner äro
mindre klara i människoskildringen och
tyngre i stilen än hans noveller. ”Fru Anny
Porse” (1900) är en vestlandsskildring, ”Doktor
Gabriel Jahr” (1902) en samtidssatirisk
konstnärs-roman, ”Præsten” (1905) behandlar motsättningen
mellan stadsmänniskan och bonden, ett av K. djupt
upplevt motiv, som möter i de kulturhistoriskt och
folkpsykologiskt starkt betonade romanerna ”Sus”
(1896) och ”Hugormen” (1898), hoparbetade till
”Herman Ek” (1923), ”Emigranter” (1904) samt
trilogien ”Sneskavlen brast” (1918—19). Den
analys av norskt väsen, som K. ger här och i en rad
senare essäer (”Rormanden overbord”, 1920, ”Mange
slags kunst”, 1921, "Storhetstid”, 1922), fick sitt
märkligaste uttryck i dramat ”Driftekaren” (1908).
Den stora betydelse K. tillmätte rasen,
framkommer särsk. i hans studier över renässansens och
barockens Italien, vilka resulterat i skönlitterära
verk (dramerna ”Agilulf den vise”, 1906, ”Den
sidste gjæst”, 1910, ”Bryllupet i Genua”, 1911, ”Mot
karneval”, 1915, ”Lisabettas brödre”, 1921) samt
avh. (”Italienere”, 1904, ”Gammel jord”, 1907, ”En
penneknegt”, 1911, ”Stammens röst”, 1919,
”Re-næssanse-mennesker”, 1916, sv. övers. 1928). —
Litt.: Chr. Gierlöff, ”H. E. K. Et eftermæle” (1927);
Dina Lea, ”H. E. K.” (1941); R. N. Nettum, ”En
undersökelse av H. E. K:s livssyn” (1949). E.
Kind-, -kind, i ortnamn, bl.a. häradsnamn, t.ex.
Kind, Kinda, Bankekind, är etymol. identiskt med
lat. gens, gen. gentis, stam, släkt. Bankekind
betyder alltså eg. Bankes släkt.
Kinda, sydarabisk stam, bosatt v. om Hadramaut,
varifrån en furstesläkt under Hudjr med tillnamnet
Akil al-murar o. 450 utvandrade till Nadjd och
upprättade ett konungarike bland där boende
nordarabiska stammar, urspr. som en vasallstat under
himjarerna. En sonson till Hudjr, al-Harith,
utvidgade väldet mot n. och var för en kort tid före
sin död 529 persernas vasall i al-Hira, varifrån han
fördrivit lachmiderna. Riket delades mellan hans
söner och gick under i deras inbördesstrider. En
yngre gren höll sig kvar i Hadjar till o. 570. Den
i Jemen kvarboende kindastammen intog där vid
tiden för islams uppkomst en ledande ställning. —
Litt.: G. Olinder, ”The kings of Kinda of the family
of Akil al-murär” (1927). O.
Kindahl, Julia (Julian) Carolina,
skådespelerska (f. 12/4 1885). K. debuterade 1906 hos A.
Lindblad som Bronislawa i ”Tiggarstudenten”,
gjorde därefter under sex år lyckade insatser i
operetter och revyer hos A. Salmson, J.
Lian-der samt hos A. Engdahl vid Folkteatern i
Göteborg, var 1912—17 knuten till A. Rydings
sällskap, dit hon återvände efter ett år hos O.
Hill-berg, övergick 1920 till Ernst Rolf. Efter två
år vid dennes olika teaterföretag tog hon
anställning vid Hippodromteatern i Malmö, där hon
under ett 20-tal år var en av de bärande
krafterna. 1944 anställdes hon vid den nyblivna
Malmö stadsteater, där hon alltjämt är verksam.
Under sina tidigare år uppträdde K. i en mängd
roller ur den klassiska operettrepertoaren, ss.
Orestes i ”Sköna Helena” och prins Orlofsky i
”Läderlappen”. Vid Malmö-scenen har hennes
ka-rakteriseringsförmåga särsk. firat triumfer i
komisk-drastiska uppgifter, t.ex. Julia Hyltenius i
”Hans Nåds testamente”, fru Möller i ”Soldat
Schweijk”, fru Skoglund i ”Krasch”, Zephyrine i
”De små landstrykarna”, änkefru Sillery i
”Ni-niche”, Abby Brewster i ”Arsenik och gamla
spetsar”, Lady Hurf i ”Tjuvarnas bal”, Mme
Brocard i ”Gri-Gri”, Petronella i ”Boccaccio” och
Juno i ”Orfeus i underjorden”. A.L.
Kinda härad i s. Östergötland, kring Äsunden,
Järnlunden m.fl. sjöar i Stångåns flodområde,
omfattar socknarna Vårdnäs, Tjärstad,
Kättil-stad, Hägerstad, Oppeby, Hycklinge, Horn, V.
Eneby, Kisa och Tidersrum; 1,427,67 km2, därav
1,221,27 land; 15,373 inv. (1949). K. ingår i Kinda
och Ydre domsaga och fögderi samt (utom
Tidersrum) Kinds kontrakt i Linköpings stift. —
Namnet är betygat 1250 under formen jn Kind.
Det anses sammanhänga med isl. kind, släkt, ätt.
Kinda kanal utgår från sjön Roxen i
Östergötland och följer Stångån, genomlöpande sjöarna
Erlången, St. Rengen, Järnlunden och Åsunden.
K. påbörjades 1865 och fullbordades 1871.
Nivåskillnaden är 23,2 m, som övervinnes med 15
slussar. Segelledens hela längd är 80 km, därav
27 km grävd kanal; minsta vattendjup är 1,34 m.
Antalet fartygsresor 1948 utgjorde 418 och
fartygens nettotonnage sammanlagt 29,000. K. äges
av ab. Kinda båtled i Linköping.
Kinda och Ydre domsaga i Östergötlands län,
under Göta hovrätt, utgör ett tingslag med
tingsställe och kansli i Kisa; 21,711 inv. (1949).
Kindbackar. 1) Timmer, som på äldre, större
träfartyg placerades på ömse sidor om förstäven
för att öka styrkan och sidovägen stödja
bog-sprötet. — 2) På mastens sidor fastbultade
klossar, vilka uppbära långsalningarna (se Salning).
Kindben, o k b e n, se Kranium.
Kindberg, Nils Conrad, botanist (1832—
1910), fil. dr 1857, lektor i Linköping 1862—1901.
K:s gradualavh. rörde släktet Lepigo’num
(Sper-gularia) och följdes 1863 av det prisbelönta verket
”Monographia generis Lepigonorum”. K:s bekanta
”Östgöta flora” utkom 1861 (4uppl. 1901). Från 1871
koncentrerades hans intresse på bryologien, och
inom detta område falla flertalet av hans skrifter.
K:s stora mossherbarium finns nu på Riksmuseet.
Kindblad, Karl Edvard, ordboksförfattare
(1807—92), protokollssekr. 1861—72. K. påbörjade
en stor ”Ordbok öfver svenska språket” (3 bd, 1867
71), avbruten med art. ”Gradvis”. Arbetet är, i
olikhet med tidigare svenska av samma slag, rikligt
försett med språkprov av namngivna förf. K.
utgav även läroböcker i historia.
Kindborg, Johan (John) Ludvig, målare (1861
—1907), elev av Perseus och Törnå, särsk. bemärkt
genom sina stockholmsbilder och sina skildringar
av de svenska kungl. slotten. K. var
initiativtagaren till de 1892 och 1895 anordnade ”anonyma”
utställningarna av idel osignerade dukar.
Kin’dergarten (ty., eg. barnträdgård; jfr da.
börnehave, no. barnehage), anstalt, där barn mellan
3 och 6 år några tim. dagl. erhålla uppfostran och
undervisning av särsk. utbildade lärarinnor. I
Sve
— 81 —
— 82 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
