Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinesiska muren, Stora muren - Kinesiska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINESISKA SPRÅKET
Kinesiska muren n.v. om Peking.
Inga dial. tillåta flera konsonanter ihop (bortsett
från affrikator ss. ts o.d.), i mandarin-dial. kunna
inga ord sluta annat än på vokal, -n, -ng el. -r
(vissa syd-dial. tillåta dessutom -m, -p, -t, -k).
Mandarin-dial. äger inga tonande explosivor b, d,
g etc. Detta medför ett långt gående
sammanfallande i uttal av till ursprung och betydelse alldeles
skilda ord (ss. sv. var, vad, led o.d.). I
Peking-man-darinen finnas t.ex. endast 420 olika stavelser, som
skola täcka tusentals grundord. För att förebygga
den härav vållade otydligheten får begagnas diverse
utvägar, ss. hopkoppling av synonyma ord (t.ex.
huan-hi, ”glädjas-fröjdas”, vara glad),
förtydligande klassmärken framför subst. (liang pa tao, ”två
handtag kniv”, två knivar; chö kou tsing, ”denna
mun brunn”, denna brunn), utsättande av
objekts-ackusativ (”äta-mat” = äta; ”läsa-bok” = läsa)
o.s.v. Till särhållande av i övrigt likljudande ord
bidraga även starkt de olika ”tonerna”
(musikalisk accent). Varje kinesiskt ord har en bestämd
melodi, som är lika integrerande del i ordet som
vokaler och konsonanter. De musikaliska
accenternas antal växlar i dialekterna. I Peking t.ex.
har man 4 ”toner”; där betyder t.ex. to~ (jämn
ton) ”mycket”, to’ (raskt stigande ton) ”snappa
bort”, to~ (bruten ton: fallande-stigande) ”klunga”
och to’ (fallande ton) ”lat”. Den stora enkelheten i
ljuddräkten har framkommit genom en stark
avslitning av ett tidigare rikhaltigare ljudsystem. I
förkristen tid funnos rent av ett antal
konsonantförbindelser, t.ex. kl-, gl-, pl- etc. Språket var
emellertid redan i de äldsta texterna enstavigt och
isolerande. Dess grammatik skilde sig från det nuv.
dels genom en annan uppsättning grammatiska
hjälpord, dels genom kortare form
(synonymkom-posita m.m., som senare framtvingats -av
ljudsammanfallet, behövdes då ännu ej), dels självfallet
genom att orden hade en helt annan ljuddräkt än
den, som framkommit genom årtusendens
Ijud-skridning. Då fornspråket hade idel särhållbara
glosor, behövde man ännu ej de ovan nämnda
icke-fonetiska hjälpmedlen, varför de äldre
skrifternas ordmaterial och grammatik äro vida
enklare än det moderna talspråkets. Detta klassiska
språk, som på gr. av skriftens karaktär av
idéskrift håller isär de (numera) likljudande orden
och därför har bibehållit sin tydlighet, har
förblivit litteraturspråk ända fram till våra dagar.
En högläst forntext blir emellertid på gr. av
ljudavslitningen oförståelig för en åhörare — den
måste ses. Det fornkinesiska ljudsystemet har först
i våra dagar kunnat vetenskapligt rekonstrueras;
det framgår näml, ej av skriften, som ej är en
analytisk (varje element betecknande) ljudskrift
utan en idéskrift, som har ett helt tecken för ett
helt grundord (osammansatt ord), ett tecken, som
åsyftar ej dess uttal utan dess betydelse. Denna
skrift, som vi äga dokumenterad från o. 1100 å
1200 f.Kr. (inskrifter på sköldpaddskal och
benbitar; enstaka bronskärls inskrifter kunna möjl.
vara ännu äldre), hade redan vid denna tid hunnit
genomlöpa en avsevärd principiell utveckling.
Jämsides med enkla bildtecken, t.ex. , jen,
”människa” (två ben), och^^, mu, ”träd”, finna vi redan
i äldsta tid sammansatta tecken, gjorda efter två
skilda principer. Df Is finnas sammansättningar,
där båda elementen bidraga att ange betydelsen,
t.ex. ’ ^u> ”vila” (en människa vid, d.v.s. under
ett träd), dels finnas sådana, där av två element
det ena antyder betydelsen, det andra antyder uttal,
t.ex. , W, ”tvätta” (t.v. tre vattenstänk, bety-
SU 16.
4 — Red. avsl. 12/< 50.
— 97 —
— 98 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
