Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinnefjärdings härad - Kinnefjärdings, Kinne och Kållands domsaga - Kinne härad - Kinne-Kleva - Kinnekulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINNEKULLE
Kållands domsaga,
Lidköpings och Skara
fögderier samt
Domproste-riet, Kinna och Kållands
kontrakt i Skara stift. —
Häradet utgjorde förr en
del av Kinne hd. Ar 1400
skrevs i
Wæbofiærd-hungh. J.C.;Er.
Kinnefjärdings, Kinne
och Kållands domsaga
i Skaraborgs län, under
Göta hovrätt, utgör ett
tingslag med tingsställe
och kansli i Lidköping;
29,456 inv. (1949)-
Kinne härad i
Västergötland, Skaraborgs län,
omfattar större delen av
Kinnekulle samt slätten
ö. och s.ö. därom. K.
består av socknarna
Västerplana, Medelplana,
österplana, Kestad,
Kinne-Kleva, Sil, Kinne-Vedum,
Fullösa, Forshem,
Bred-säter, Lugnås,
Holme-stad, Götene, Vättlösa
och Ledsjö; 372,29 km2,
därav 369,93 land; 11,899 inv. (1949). K. tillhör
Kinnefjärdings, Kinne och Kållands domsaga,
Mariestads och Skara fögderier samt Kinna
kontrakt. — Namnet skrevs 1279 in Chyndehæredhy.
Ang. tolkningen se Kinda härad. P.;Er.
Kinne-Kleva, socken i Kinne hd, Skaraborgs
län, och församling i Husaby, Skälvums, Ova,
Kinne-Kleva och Sils pastorat i Kinna kontrakt
av Skara stift, på Kinnekulles nedersta s.ö.
sluttningar; 8,18 km2, därav 8,15 land; 516 inv. (1950);
63 inv. pr km2). K. är i ö. odlat och har i v.
berggrund av alunskiffer, kalk- och sandsten.
Åkern utgör 65 °/o av landarealen, skogsmarken
3%. I K. ligga Kinnekulleverken*, Haggårdens
kalkbruk, tillhörande ab. Västergötlands förenade
kalkbruk, och Vinnagårdens kalkbruk, tillhörande
ab. Kinnekulle kalk, varjämte Brattefors
kalkbruks ab. driver kalkstens- och rödstensbrott.
Egendom: Brattefors. K. har statliga
(smalspåriga) industribanor till Källby och Kinne-Malma.
Av fornlämningar finnas vid Gumsegården ett
järnåldersgravfält med ett 20-tal högar och n.
om Skattegården två domarringar, den ena
bestående av u sandstensblock, den andra av 13
gnejsstenar. Kyrkan av sandsten från 1870 är
gemensam för K. och Sil. — Namnet skrevs
1290 de klewomh, vilket är dat. plur. av klev,
bergsklyfta, brant backe m.m. (se E. Hellquist,
”Svensk etymologisk ordbok”, 3 uppl. 1948,
sid. 466). Kinne- är häradsnamnet (jfr
Vilske-Kleva). I.Mg;Er.
Kinnekulle, bergshöjd i Västergötland (se karta
vid d.o.) vid ö. sidan av Kinneviken i Vänern,
omfattande 8 socknar el. sockendelar. K. höjer
sig som en fritt liggande, skogklädd, flack,
vulkan-liknande kägla över omgivande slättland och når
sin största längd 14 km i n.n.ö.—s.s.v. riktning
med en maximibredd av 7 km. Topphöjden är
Kalkstensbrott vid Hällekis på Kinnekulle.
Ur ”Årets bilder” 1936.
309,9 m ö.h. el. 262,8 m över Vänern. Liksom de
övriga västgötabergen är K. ett typiskt platå- el.
taffelberg och en erosionsrest av ett förr
vidsträckt, sammanhängande kambro-siluriskt
forma-tionskomplex. Dess underlag, synligt längs
stranden av Råbäck och Blomberg, utgöres av den
plana, föga förändrade, av urbergsgnejs bestående,
subkambriska utjämningsytan, vid ö. foten nående
c:a 70 m ö.h., vid v. Vänerns yta. Där ovanpå
komma i nästan horisontellt läge i tur och ordning
följ, delvis rikt fossilförande lager: 1) kambrisk
sandsten (c:a 34 m), vilande med smärre
konglomerat på den starkt kaolinvittrade gnejsytan, 2)
kambrisk alunskiffer med orsten (c:a 21 m), 3)
ordovicisk kalksten med smärre skifferbankar (c:a
109 m), 4) silurisk skiffer (c:a 60 m). Ovanpå
denna mot gränsytan hårdbrända
(kontaktmetamorfo-serade) skiffer vilar 5) en c:a 30 m mäktig
barr-skogsklädd kalott el. täcke av svart, finkornig
diabas, s.k. kinnediabas, även kallad ”järnsten” el.
trapp på gr. av dess rätvinkliga trappstegsformiga
förklyftning. Diabasen, som bildar K:s hjässa,
Högkullen, är sannolikt intrusiv, d.v.s. har urspr.
inträngt som en magmabädd under ett numera
bortdenuderat tak av yngre siluriska lager och
tillhör möjl. den kaledoniska orogenesen. Dess
tillförselkanal är till sitt läge ej känd. Den har
utgjort ett skydd mot den nedträngande
denuda-tionen. K:s sidor höja sig alltefter de olika
bergarterna i plana, terrassartade avsatser, som ofta
givit socknarna deras namn — öster-, Väster- och
Medelplana — och som utåt begränsas av branta
stup, s.k. klevar, t.ex. sandstens- och
rödstenskle-varna (röd ortocerkalk}. Den i det hela bördiga
jordmånen och yppiga floran växla dock på de
olika avsatserna. På de . stora klevarnas
terrass-plan, särsk. på alunskifferterrassens, har
bebyggelsen mest brett ut sig med sockerbets-, vete- och
— 121 —
— 122 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
