Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kippgenerator - Kipphyvel - Kipping, Frederic Stanley - Kipplingeberg - Kippsvängning - Kips - Kiptjak - Kiratarjuniya - Kirch, Gottfried - Kircher, Athanasius - Kirchhoff, Gustav - Kirchhoff, Adolf - Kirchhoff, Alfred - Kirchhoffs lagar el. regler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIRCHHOFFS LAGAR
Vissa elektriska musikinstrument ha även
utnyttjat k. som svängningsgenerator. L.Sk.
Kipphyvel, mek., se Hyvelmaskin.
Kipping, Frederic Stanley, engelsk
kemist (f. 1863), studerade vid Owen’s College i
Manchester och därefter bl.a. vid univ. i
München, blev assistent vid Heriot-Watt College i
Edinburgh 1887, chefsassistent i kemi vid City
and Guild of London Inst. 1891 och var 1898—
1936 prof, i kemi vid Univ. College, Nottingham.
K. har gjort sig bemärkt särsk. för sin syntes
av alkylkiselklorider, grundläggande för den
nutida tekniken att framställa silikonplaster. Han
har tills, med W. H. Perkin utg. ett flertal
läroböcker i organisk och oorganisk kemi. A.Lg.
Kipplingeberg, gods i Uppland, se Kiplingeberg.
Kippsvängning, se Kippgenerator.
Kips, i inskränkt bemärkelse benämning på
torkade hudar av den ostindiska zebun; numera även
om mindre, torra hudar av våra nötkreatur. K.
komma i handeln som belagd k., d.v.s. torra
hudar, på köttsidan bestrukna med en blandning av
kalk och lerjord, a r s e n i k-k i p s, vid
upptork-ningen trol. konserverad med någon
arsenikförening, och torrsaltad k., före upptorkningen
behandlad i koksaltlösning.
Kiptjak, turkiskt folk och rike i s. Ryssland,
känt sedan 1000-talets mitt. K. är det inhemska
namnet på de s.k. kumanerna* el. polovtserna,
som de kallas i Ryssland. Namnet k. övergick
efter kumanernas undergång på Gyllene hordens*
mongoliska rike. — Litt.: R. Grousset, ”Uempire
des steppes” (1939); W. Barthold, ”Histoire des
turcs d’Asie centrale” (1945).
Kiratarjuni’ya, epos av Bharavi*.
Kirch [kirx], Gottfried, tysk astronom (1639
—1710), elev av Hevelius, verksam som
ka-lenderutg., kallades 1700 till Berlin som den
nygrundade vetenskapsakad:s astronom och ledde i
egenskap härav uppförandet av Berlins
observa-torium. Vid sina observationer av kometer,
föränderliga stjärnor m.m. liksom också vid
utgivandet av kalendrarna biträddes han av sin hustru
M argaret e, som upptäckte 1702 års komet,
samt barnen Christfried (1694—1740) och
Christine, av vilka den förre blev hans
efterträdare som akad:s astronom. M.
Kircher [kir’xar], Athanasius, tysk jesuit,
polyhistor (1602—80), 1630 prof, i Würzburg,
flydde 1633 för svenskarna till Avignon och fick
sedan befattning i Rom som lärare i matematik vid
Collegium romanum. K. skrev i de mest växlande
ämnen, från matematik och fysik till filologi, särsk.
orientalisk; hans arbeten anses dock som okritiska
och föga tillförlitliga. Ett av hans verk, ”Mundus
subterraneus” (”Den underjordiska världen”, 2 bd,
1664—65), måste emellertid, trots avsevärda brister,
tillmätas stor betydelse som det första försöket till
en fysikalisk jordbeskrivning, i det att här
framstäl-les en omfattande teori om jordens byggnad. K. hade
på sina resor sett vulkanerna Etna, Stromboli och
Vesuvius samt varit vittne till den förödande
ka-labriska jordbävningen 1638. Jordens inre tänkte
han sig bilda en centraleld, som genom smärre
härdar matar vulkanerna, och antog, att där även
finnas vattenfyllda hålrum, som stå i förbindelse
med världshaven. Fossilen ansåg han, i enlighet
med då gängse uppfattning, vara naturens lek. I
en punkt var han långt före sin tid, i det han
gav tydliga bevis för att värmen i jorden
tilltager med djupet. — Litt.: Självbiogr. (1901, på
ty.); biogr. av K. Brischar (1877). [K.A.G.JG.R.
Kirchhoff [kir’xhåf], Gustav Robert, tysk
fysiker (1824—87), prof, vid univ. i Breslau 1850, i
Heidelberg 1854 och i Berlin 1875. K. var en
ytterst mångsidig
forskare, och hans arbeten,
huvudsaki. av
teoretisk natur, omfatta alla
områden av fysiken.
Inom mekaniken
behandlade K.
elastici-tetsläran, inom
värmeläran termodynamiken
och värmeledningen,
inom optiken ljusets
utbredning och
sambandet mellan emission
och absorption av
strålning (jfr Kirchhoffs
strålningslag), inom
elektricitetsläran lagarna för förgrening av
elektriska strömmar (jfr Kirchhoffs lagar), m.m. K.
upptäckte jämte Bunsen spektralanalysen (1859)
och utförde på grundval härav en grundläggande
undersökning av solspektrum. ”Gesammelte
Ab-handlungen” (1882; suppl. därtill utg. av L.
Boltz-mann, 1891). Re.
Kirchhoff [kir’xhåf], Johann Wilhelm Adolf,
tysk filolog (1826—1908), prof, vid univ. i
Berlin 1865. K. var en framstående kännare av
grekiska språket och litteraturen och utgav bl.a.
Euripides (2 bd, 1855) och Plotinos (2 bd, 1856).
Sin förnämsta insats har han emellertid gjort
som epigrafiker. 1859 utgav han
avslutningsban-det av A. Böckhs ”Corpus inscriptionum
Grae-carum” och 1873 1:a bandet av Berlin-akad:s på
hans initiativ tillkomna nya edition av de attiska
inskrifterna, ”Corpus inscriptionum Atticarum”,
som sedan växte ut till det stora sammelverket
”Inscriptiones Graecae” (se Epigrafik, sp. 790).
Bland K:s övriga epigrafiska arbeten må särsk.
nämnas den grundläggande undersökningen av
det grekiska alfabetets varianter, ”Studien zur
Geschichte des griechischen Alphabets” (1863, 4
Aufl. 1887). K.H.
Kirchhoff [kiFxhåf], Alfred, tysk geograf
(1838—1906), prof, i geografi i Halle 1873—1904,
utgav bl.a. läroböcker i geografi
(”Schulgeogra-phie”, 1882, ”Erdkunde für Schulen”, 1893, båda i
talrika uppl.) samt redigerade geografiska
samlingsverk. K. arbetade mycket på att reformera
skol-geografien, som dittills nästan helt och hållet
framträtt som en historisk-statistisk
vetenskapsgren. Geografiundervisningen i skolorna bedrevs
så gott som uteslutande av historiker, och
geografer av facket funnos över huvud ej bland
skolornas lärare. Det anses till stor del vara K:s
förtjänst, att geografien nu är ett självständigt
undervisningsämne vid tyska univ. och skolor. K.
framhöll starkt geografiens naturvetenskapliga
sida. J.C.
Kirchhoffs lagar [kir’xhåfs] el. regler, två av
G. R. Kirchhoff 1847 uppställda lagar för
samban
— 133 —
— 134 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
