Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kjöllerström, Sven - Kjölsen, Frits - K.K. - k.k. - KKV - kl - Klaatsch, Hermann - Klabb (trästycke) - Klabb el. klabbe (skär) - Klabbföre - Klabbströmming - Klabböleforsen - Klablund (Alfred Henschke) - Klack (utskjutande) - Klack (personer) - Klacka-Lerberg - Klacka-Lerbergs gruvfält - Klackbergsfältet - Klackholt - Klackör - Klaczko, Juljan - Kladd - Kladderadatsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLADDERADATSCH
sin forskning i sht
ägnat sig åt med den
kyrkorättsliga
utvecklingen i Sverige efter
reformationen
sammanhängande problem.
Bland hans skrifter
märkas ”Striden kring
kalvinismen i Sverige
under Erik XIV”
(dr-avh., 1935), ”Svenska
förarbeten till
kyrkoordningen av år 1571”
(1940), ”Missa
Lin-copensis. En liturgi-
historisk studie” (1941) och ”Kyrkolagsproblemet
i Sverige 1571—1682” (1944). K.Gw.
Kjölsen [kö’-], Frits Hammer, dansk
sjö-militär och författare (f. 1893), inträdde i flottan
1909, var marin- och flygattaché i Berlin 1939
—41 och varnade upprepade gånger danska
regeringen för ett tyskt anfall. K. var stabschef på
kustflottan 1942—43, då flottan vid det tyska
överfallet 29/s 1943 sänktes el. överfördes till
Sverige, dit K. efter kort internering flydde och där
han var chef för danska brigadens marinavd.
1943—45. K. blev kommendör 1945, marinattaché
i Washington och Ottawa 1946 samt konteramiral
1949. Flitig sjömilitär och biografisk förf, har
K. bl.a. utg. ”Optakten til den 9. April” (1945) och
”Da Danmarks Flaade blev sænket” (s.å.). C.Sn.
K.K. (k.k.), förk. för kejserlig-kunglig,
k.k., förk. för kunglig kungörelse.
KKV, förk. för (Kungl.) Krigsmaterielverket.
kl, förk. för klass och för klockan (vid
tidsbestämning).
Klaatsch [klaTf], H e r m a n n August Ludvig,
tysk anatom och antropolog (1863—1916), prof, i
Heidelberg. K:s viktigaste forskningar falla inom
människans antropologi och förhistoria: hans mest
betydelsefulla insatser utfördes i Sydfrankrike
(Ho-mo aurignace’nsis Hause’ri) och 1904—07 i
Australien. K. var sin tids främste företrädare för läran
om människans polyfyletiska härstamning, d.v.s.
från gorillaliknande former och neanderthal,
chim-pansliknande samt orangliknande och aurignac.
K-s ”Der Werdegang der Menschheit” (1920)
föreligger i sv. övers. (1923). G.Bn.
Klabb, kort och tjockt trästycke, särsk. om dylikt
använt som flöte på fiskredskap.
Klabb el. k 1 a b b e, kalt, mindre skär*.
Klabbföre, dåligt släd- el. skidföre, förorsakat av
våt snö, som fastnar på (klabbar vid) medar el.
skidor.
Klabbströmming, inom handeln använd
benämning på salt strömming, som beretts av
strömming, fångad under hösten i de yttre delarna av
djupa bukter el. fjärdar inom Gävleborgs och
Västernorrlands län på s.k. uppklabbade skötar,
d.v.s. skötar, som medelst klabbar hållas uppe,
så att de ej nå bottnen. Sådan strömming är
fet. Inom Gävleborgs län hänföres till k. endast
strömming, som i färskt tillstånd har en storlek
motsvarande högst 17 st pr kg. — Benämningen
k. användes ej sällan felaktigt för att beteckna
färsk strömming, t.ex. den kvalitativt sämre
s.k. isströmmingen. N.Rn.
Klabböleforsen, i Umeälv, 7 km ovan Umeå;
fallhöjd 11,4 m; medelvatteneffekt 31,400 kW. K.
är utbyggd med 3 anläggningar om tillsammans
7,700 kW, tillhörande Umeå stad och
Holm-sunds ab.
Klabund [-bont], pseud. för Alfred
Hensch-k e, tysk författare (1891—1928), började som
lyriker i expressionistisk stil (bl.a. ”Die
Himmelslei-ter”, 1916). Ett urval av hans lyrik utkom 1926
(”Gedichte”). Högst har han nått som översättare,
framför allt av kinesisk och japansk poesi. Bland
hans historiska romaner märkas ”Moreau” (1915),
”Mohammed” (1917), ”Pjotr” (1923) och ”Borgia”
(postum, 1928). Världssuccé gjorde hans drama
”Der Kreidekreis” (1924) efter kinesiskt original.
”Gesammelte Werke” i 6 bd (1930). St.A.
Klack, i; Högt uppskjutande klippa el. sten,
brant kulle, ofta i naturnamn, t.ex. Ivö klack,
Klackberget.
2) Tekn., upphöjning el. utskjutande parti på en
maskindel, i regel avsedd att hålla två
maskindelar i bestämt läge i förh. till varandra el. för
att begränsa en inbördes glidningsrörelse. En
k. kan även ha till uppgift att på en gjuten del
reducera den yta, som måste maskinbearbetas.
Klack (fra. claque, eg. smäll), personer, som för
betalning applådera på teater o.d.; även (i Sverige)
allmännare: samling av anhängare, som högljutt
el. demonstrativt giva till känna sitt bifall vid
offentligt uppträdande. — Klack ö’r (fra. claqeur),
medl. av en k.
Klacka-Lerberg, samhälle i Nora
landskommun*.
Klacka-Lerbergs gruvfält, järnmalmsgruvor i
Nora och Järnboås socknar, Örebro län.
Brytningen upphörde 1933, då malmen var utbruten.
Den utgjordes av en svavel- och fosforren
svartmalm med rika partier, som höllo 60 °/o järn, och
dessutom anrikningsmalm. Sammanlagda
produktionen 1857—1933 var 830,000 t malm och slig.
Klackbergsfältet, se Norbergs malmfält.
Klackholt, se Holt.
Klackö’r, på teater o.d., se Klack.
Klaczko [kla’ckå], J u 1 j a n, polsk författare
(1827—1906). K., som var av judisk börd, skrev
som ung dikter på hebreiska och polska, övergick
sedermera huvudsaki. till litteraturkritiskt och
politiskt skriftställen på polska och franska. Han
vistades efter 1850 mest i Paris och var medarbetare
i ”Revue des deux mondes”. Bland hans i
bokform utgivna arbeten märkas ”Deux chanceliers”
(1876), behandlande Gortjakov och Bismarck,
och en rad essäer och kulturella skildringar, ”Rom
och renässansen” (på polska), ”Florentinska aftnar”
(även på franska) m.fl. Agr.
Kladd (från Ity. el. holl. klädde, jfr det inhemska
kladd, liten klump, fläck), första utkast, koncept;
handelsbok, i vilken de löpande ärendena
kronologiskt införas; anteckningsbok.
Kladderadatsch’, tysk skämttidning, grundad
1848 i Berlin av A. Hofmann, J. Schweitzer och
D. Kalisch. K., som inriktade sig på politisk
satir, till en början i liberal, sedan i konservativ
anda, hade sin blomstringstid under senare
hälften av 1800-talet; bland medarbetare märkas E.
Dohm, R. Löwenstein och J. Tröjan samt
tecknaren W. Scholtz, känd för sina karikatyrer av
— 189 —
— 190 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
