Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kladderadatsch - Kladno - Kladodier - Kladrubhäst - Kladsko - Klaeber, Friedrich - Klæstad, Helge - Klaff (anatomi) - Klaff (musik) - Klaffare - Klaffbro - Klaffdamm - Klaff-fel, hjärtfel - Klaffhorn - Klafflädersköldpadda - Klaffsköldpaddor - Klaffventil - ab. Klafreströms bruk - Klag. - Klagan - Klagenfurt - Klages, Ludwig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLADNO
Klaffbro över Nordre älv vid Kungälv.
Ur ”Årets bilder” 1946—47.
Napoleon III och Bismarck. K. upphörde 1944.
—- Litt.: ”Der K. und seine Leute 1848—98”
(1898); Ch. Gehring, ”Die Entwicklung des
po-litischen Witzblattes in Deutschland” (Diss. Lpz.
1929). E.
Kladno, stad i Böhmen, 25 km v. om Prags
centrum; 40,692 inv. (1947). Rika stenkolsgruvor,
stora järn- och stålverk. Orten uppblomstrade
efter 1842.
Kladodier [-då’-], bot., se Fyllokladier.
Kladrubhäst (efter en ort i Böhmen), hästras, se
Hästar, sp. 1269.
Kladsko [klat’skå], tjeckiska namnet på staden
Glatz i Polen.
Klaeber [klä’-], Friedrich, tysk-amerikansk
språkforskare (f. 1863), prof, vid Univ. of
Minnesota 1898, honorärprof. i Berlin 1932, har
hu-vudsakl. ägnat sig åt anglistiken. K:s huvudarbete
är en förtjänstfullt, mycket anlitad utgåva av
”Beowulf and the fight at Finnsburg” (3 ed. 1936).
Klæstad, Helge, norsk jurist (f. 1885), jur.
kand. 1908, sekr. i justitiedep. 1913, byråchef där
1918, i utrikesdep. 1921, jur. dr s.å., domare i
Höyesterett 1929. K., som främst ägnat sig åt
sjörätt och internationell privaträtt, har många
gånger anlitats som skiljedomare i mellanfolkliga
tvister och är sedan 1946 domare i Internationella
domstolen i Haag. Han har även utg. värdefulla
avh. i sjörätt: ”Om bergning av skib” (1917),
”Rederansvaret” (1920) och ”Ansvars-fraskrivelse
i befragtnings-forhold” (1924). K.
Klaff, anat., se Blodkärl, Blodomlopp och Hjärta.
Klaff (eg. = ty. Klaff, skall, brak; alltså urspr.:
det som slår igen med en smäll), mus., den redan i
slutet av 1500-talet konstaterade mekanism, medelst
vilken ljudhålen hos träblåsinstrument kunna
öppnas och slutas. Sedan 1760-talet har man även
mäs
singsinstrument med k.; bland dylika märkas
kent-horn, ofikleid och saxofon (se dessa ord).
Klaff are (mlty. klaff er), bakdantare, belackare
(ålderdomligt).
Klaffbro, en på icke seglingsfri höjd över
farled anordnad bro, som kan öppnas likt en
vindbrygga. Denna typ kan ha en el. två klaffar.
Sker öppnandet genom en horisontell vridrörelse,
benämnes bron svängbro, övriga
öppningsbara brotyper äro r u 11-, resp, lyftbroar. Ex.
på k. ge den kombinerade gatu- och järnvägsbron
över Hammarbyleden vid Danvikstull i
Stockholm och järnvägsbron över Södertälje kanal.
Klaffdamm, eg. dammlucka av klafftyp. Den
motormanövrerade klaffen kan vara ant. vertikalt
rörlig el. av den modernare sektortypen (se bild
5 å pl. vid Damm).
Klaff-fel, hjärtfel, se Hjärtsjukdomar, sp. 590.
Klaffhorn, mus., se Kenthorn.
Klafflädersköldpadda, art av fam.
lädersköldpaddor*.
Klaffsköldpaddor, CinosteRnidae, fam. av ordn.
sköldpaddor, omfattande ett 10-tal i Nord- och
Sydamerika levande kärrsköldpaddor med platt el. svagt
välvd ryggsköld och liten, korsformig el. stor, oval
buksköld, vars främre och bakre delar äro rörliga,
varigenom skalet kan helt slutas. Hakan har
hud-artade bihang, svansen är kort. Allmän i
Nordamerika är slamsköldpaddan,
Cinoster’-num pensilva’nicum, vars skal är 11 cm långt med
olivgrön ryggsköld och orangefärgad buksköld.
Klaffventil, självverkande ventil, vilken
förhindrar en vätske- el. gasström att skifta
rörelseriktning. I ventilhuset är anbragt en klaff, som
öppnar endast åt ett håll. Vanl. underförstår man
härvid, att ventilklaffen är anordnad likt ett
gångjärn.
ab. Klafreströms bruk, se Klavreström.
Klag., förk. för Klagovisorna (se Jeremia).
Klagan, hos högre myndighet av (tappande) part
fullföljd talan för vinnande av rättelse i
underordnad myndighets beslut. Jfr Besvär och Vad.
Klagenfurt [kla’ganfort], huvudstad i Kärnten
i Österrike, vid ö. ändan av Wörther See (439 m
ö.h.); 65,950 inv. (1948; 24,284 1900). K. nämnes
som stad 1279 och blev Kärntens huvudstad 1518.
Dess fästningsverk demolerades av fransmännen
1809. K. bombades av allierat flyg i 2:a
världskrigets slutskede. Staden är säte för
furstbiskopen av Gurk och har katedral från 1582—93. Här
finnas seminarier, musikakad. och teknisk
läroanstalt; blyvitt-, läder-, tobaks- och
tändsticks-industri. Flygstation. Tack vare de vackra
omgivningarna är turisttrafiken livlig. P.
Klages, L u d w i g, tysk filosof (f. 1872), dr
phil. 1899. Med utgångspunkt från studier över
handstilen har K. i självständig anknytning till
Nietzsche utformat en ”karaktärslära”, som
uppställer en skarp motsats mellan människans
omedvetet driftmässiga ”själ” och hennes medvetet
strävande ”ande” och vill avgöra dessas inbördes
kamp till förmån för den förra. Genom sina till
ytterlighet gående åsikter härom har K. blivit ett
motsägelsens tecken inom den moderna
männi-skoforskningen och en motståndare till all ensidig
intellektualism. Huvudarbeten: ”Handschrift und
Charakter” (1917), ”Die Grundlagen der Charak-
— 191 —
— 192 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
