Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassisk filosofi - Klassisk fornkunskap - Klasskalkyl - Klasskamp - Klasskatt - Klasskonferenser - Klasslogik - Klasslotteri - Klasslärarsystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLASSLÄRARSYSTEM
Klassisk filologi, se Filologi.
Klassisk fomkunskap, se Klassisk arkeologi.
Klasskalkyl, se Logik.
Klasskamp, term i den marxistiska doktrinen,
som användes för att beteckna motsatsställningen
mellan de olika sociala grupperna och för att
beteckna dennas ekonomiska och politiska innebörd.
Termens skapare, Marx och Engels, använde den
f.g. i det kommunistiska manifestet, och Marx
utvecklade i senare skrifter k:s teori. Enl. honom
bestämmas samhällsklasserna av sin relation till
produktionsmedlen. Mellan produktionsmedlens
utnyttjare och deras betjänare har alltid bestått
en kamp, som utgjort det egentliga innehållet i
samhällenas historia. I det kapitalistiska
samhället äro de två viktigaste klasserna bourgeoisien,
som äger produktionsmedlen, och proletariatet, de
egendomslösa, som betjänar dem till bourgeoisiens
förmån. Dessa två huvudklasser komma att i sig
uppsuga alla övriga klasser. Kampen mellan
bourgeoisien och proletariatet kommer att sluta
med proletariatets seger och bourgeoisiens
förintelse. Härmed har proletariatets frigörelse och,
då detta är den enda kvarstående klassen, det
klasslösa samhället uppnåtts. Eftersom
proletariatet kommer att nå sin frigörelse genom k.,
ligger det i dess intresse att påskynda denna. —
Kommunisterna, som bevarat det revolutionära
elementet i marxismen, ha energiskt
vidareutvecklat k:s teori och bevarat den som väsentligt
element i sin politiska förkunnelse. Reformistiska
socialistiska grupper, ss. socialdemokratien, ha,
utan att förneka k:s historiska realitet och dess
värde som sociologisk teori, alltmer kommit att
skjuta den i bakgrunden av den politiska debatten.
Från icke marxistiskt håll har läran om k.
kritiserats, bl.a. därför, att den ej tar hänsyn till
andra motsättningar i samhällena än de rent
sociala, sålunda ej motsättningen mellan olika
nationer, mellan olika intressegrupper inom en och
samma klass m.m. — Jfr Klassvälde. S.Wr.
Klasskatt, skatt, som utgår efter en persons
samhällsställning. K. utgör mellanledet mellan de
personliga avgifterna och inkomstskatten, närmast
den klassificerade. Vid k. tages, i mots. till vad
fallet är vid de personella avgifterna, en viss
hänsyn till den skattskyldiges skatteförmåga, i det
man utgår från den skatteförmåga en viss
samhällsklass kan anses äga. De skattskyldiga
indelas i klasser, och dessa uppdelas eventuellt
ytterligare med lika stor skatt för alla skattskyldiga
inom varje klass el. underavd. I Sverige
infördes under 1700-talet en k., som var graderad t.ex.
dels efter städernas storlek och dels efter
omfattningen av den skattskyldiges rörelse. Denna k.
kvarstod som alternativ skatt till 1861. A.Vr.
Klasskonferenser, underv., som infördes genom
1905 års lärov.-stadga och sedan börjat användas
även vid flickskolor och kommunala mellanskolor,
hållas varje termin, varvid de lärare skola
närvara, som undervisa i samma klassavd. K. ledes
av rektor el. på dennes anmodan av
klassföreståndaren. De avse att bereda lärarna tillfälle
att utbyta erfarenheter om eleverna, deras
uppförande och kunskapsnivå samt besluta om ev.
åtgärder i samband därmed. K. skola även
undersöka omfattningen och fördelningen av elevernas
hemarbete och i anledning därav företa
erforderliga åtgärder. De skola dessutom till kollegiet
avge förslag rörande flyttning, belöningar och
understöd samt i övrigt överlägga och yttra sig
om spörsmål, som av rektor, kollegium el.
klassföreståndare föreläggas. E.Bng.
Klasslogik, se Logik.
Klasslotteri, se Statslotteri.
Klasslärarsystem, pedag., användes, då en enda
lärare (klassläraren) har hand om hela el. största
delen av undervisningen i en skolklass; så sker
t.ex. oftast i svenska folkskolor. Motsatsen är
facklärarsystem, då olika lärare (fack-,
special- el. ämneslärare) undervisa klassen i var
sitt el. sina ämnen, i vilka de ha speciell
kompetens. — K. är det ursprungliga och härskade
ännu i början av 1800-talet även i de högre
skolorna men uppmjukades småningom genom att
flera ämnen fingo plats på skolschemat och på
gr. av förbättrade pedagogiska metoder och
svårigheten för en enda person att behärska det
alltmer vidgade vetandet på olika områden. I
lä-rov:s lägsta klasser sökte man dock bibehålla k.
Enl. 1878 års lärov.-stadga skulle undervisningen
i 1 :a klass i allm. bestridas av en lärare, så ock
i de 3 följ, klasserna, men här medgåvos
alternativa undantag med upp till 4 lärare pr klass.
I 1905 års lärov.-stadga bibehöllos
bestämmelserna för i:a klass, och 2—3 lärare medgåvos för
de båda följ, klasserna, dock med möjligheter till
undantag. Den fortskridande specialiseringen
gjorde dessa bestämmelser otidsenliga. Som
ersättning för k. infördes i 1928 års lärov.-stadga
bestämmelsen, att samme lärare så vitt möjligt skall
leda lärjungarnas studier under en följd av år. —
I den livliga pedagogiska debatten för och emot
k. har bl.a. anförts till dess fördel, att eleverna
stå under ledning av en person, som lär känna
dem väl, att dagsrytmen i skolan blir mera
harmonisk och att samverkan mellan ämnena
underlättas. På högre stadier kan dock en enda lärare
icke behärska hela den erforderliga
kunskapsmängden, utan facklärarsystemet erbjuder
kunnigare lärare i de olika ämnena. Dock måste
eleverna vid facklärarsystem anpassa sig efter olika
lärare. Någon av dem kan vara dålig pedagog.
I så fall neutraliseras i många fall de skadliga
verkningarna av övriga lärare. Vid k. kan detta
icke komma i fråga, utan en olämplig lärare kan
åstadkomma större skada än eljest. På lägre
stadier torde dock barnen behöva den enhetliga
ledning, som k. ger. På högre stadier kan det
vara till fördel, att eleverna som förträning för
livet tvingas anpassa sig efter olika facklärare.
Utom att dessa besitta större kunskaper än
klasslärarna, erbjuder facklärarsystemet i samklasser
den fördelen, att manliga och kvinnliga lärare
kunna alternera. — I sitt principbetänkande (i
SOU, 1948:27) har 1946 års skolkommission
rekommenderat k. t.o.m. 6:e klass i enhetsskolan,
med motivering att man då får ”bättre individuell
omvårdnad om eleverna” och ökad ”samordning
av undervisningen de olika ämnena emellan, som
är förutsättning för en genomförd
arbetsskoleme-todik”. Man anför dessutom, att klassläraren har
större möjligheter att ”låta elevernas
specialintressen helt komma till sin rätt i skolarbetet”
— 209 —
— 210 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
