Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klasslärarsystem - Klassmedvetande - Klassning - Klasstimme, klassens timme - Klassundervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLASSMEDVETANDE
och att denne lärare blir mindre bunden av
schemat vid fritt valt arbete. För att göra övergången
mellan k. och facklärarsystem smidigare förordas
vidare, att klassföreståndaren* i 7:e och 8:e klass
bör undervisa i minst två ämnen. Jfr
Klassundervisning. E.Bng.
Klassmedvetande innebär generellt ett
medvetande om tillhörighet till en viss klass och om
den egna klassens position i en social hierarkisk
ordning. Till k. hör därför ofta en känsla av
underlägsenhet gentemot de högre klasserna och
en känsla av överlägsenhet gentemot de lägre.
Stundom kan i dessa känslor ingå ett fientligt
drag, som utgör grundvalen för en s.k.
klasskonflikt. Härigenom blir klassen ofta mer
sammansvetsad, och k. får en betydelse av klasslojalitet.
Denna innebörd i k. har framförts särskilt av
Karl Marx och inom marxismen. Enl. denna
uppfattning utgör k. drivkraften i klasskampen.
I modern sociologi har man genom
opinionsundersökningar velat utröna de gemensamma
attityderna hos medlemmar, tillhörande en och
samma klass, d.v.s. vad det är som gör, att
människor känna sig tillhöra en viss klass, och
i vad mån denna subjektivt bestämda
klasstillhörighet överensstämmer med de objektiva
klasskriterierna. Betydelsefulla faktorer i uppkomsten
av k. äro t.ex. gemensamma livsintressen,
gemensamt ekonomiskt öde och likartade
föreställningssätt i sociala och politiska frågor. — Litt.:
R. Centers, ”The psychology of social classes. A
study of class consciousness” (1949). B.Pf.
Klassning, sjöv., se Klassificeringsanstalt.
Klasstimme, klassens timme, pedag., av
1940 års skolutredning föreslagen skoltimme
utanför det vanliga schemat, under vilken
undervisning i egentlig mening skulle läggas åt sidan och
eleverna skulle få tillfälle att ta del av
aktualiteter och fråga om olika förhållanden. Närmast
avsågs, att k. skulle användas i karaktärsfostrans
tjänst samt innesluta yrkesrådgivning och aktuell
kunskap, t.ex. debatt om veckans tidningsnyheter,
efter mönster av de i nordamerikanska
reformskolor förekommande timmarna med current
events. Under k. avses också klassföreståndaren
få tillfälle att utföra sina administrativa
uppgifter, och hela skolan el. en grupp klasser kan ha
gemensam samling med föredrag, musikalisk el.
dramatisk underhållning. — 1946 års
skolkom-mission har anslutit sig till förslaget om k., med
motivering att den rätt använd ger ”eleverna
värdefull övning i att planera för och medverka
i program och överläggningar och gör det
därigenom lättare att uppnå sådana viktiga
studiemål som en vårdad och ledig muntlig
framställning samt kännedom om förenings- och
mötesteknikens regler”. 1946 års skolkommission anser,
att k. bör förekomma varje vecka och icke vara
förbehållen något särskilt åldersstadium inom
den tilltänkta enhetsskolan. K. el. s.k. ”rolig
timme” på lördagen som avslutning på veckans
arbete har även tidigare förekommit i en del
skolor. Införandet av k. har stimulerats genom de
offentliga utredningarna och förekommer nu
mångenstädes i olika skolformer. — Litt.: ”1940 års
skolutrednings betänkanden och utredningar”, 6,
”Skolans inre arbete” (i SOU, 1946:31); "1946 års
skolkommissions betänkande med förslag till
riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling”
(i SOU, 1948:27). E.Bng.
Klassundervisning, pedag., benämnes den
traditionella undervisningsform, enl. vilken hela
skolklassen undervisas samtidigt utan differentiering
av vare sig lärjungar el. kunskapsstoff. —
Indelning i klasser förekom i en del skolor redan
under medeltiden, men klasser med fastställda
årskurser började uppträda först på 1500-talet, så
t.ex. enl. den av Melanchthon författade
kursachsiska skolordningen av 1528. Bl.a. i fråga om
klassindelningen ligger den till grund för 1571
års svenska skolordning. K. blev sedan vanlig i
svenska skolor, men upplysningstidens och
nyhumanismens idéer skapade opposition mot detta
system. Den kom bl.a. till uttryck i 1825 års stora
uppfostringskommitté, där C. A. Agardh och E.
Tegnér pläderade för individualiserad
undervisning, bl.a. med resultat att Nya elementarskolan
i Stockholm grundades som försöksläroverk. Som
eforus vid lärov. i Karlstad gjorde Agardh även
upprepade försök att här införa individualiserad
undervisning med bl.a. fri flyttning. Dyl.
strävanden ha dock först i modern tid på allvar
beaktats, men k. är alltfort förhärskande, särsk. i högre
skolor. — I folkskolorna ägde till en början ingen
klassindelning rum, icke minst av den anledningen
att 1842 års stadga endast påbjöd anställandet av
en lärare inom varje församling. I större skolor
skedde dock småningom uppdelning på
undervis-ningsavd., och i ett cirkulär av 1864 förklarade
ecklesiastikminister F. F. Carlson, att folkskolorna
borde uppdelas i klasser. Så är numera fallet,
men i de s.k. sämre skolformerna, med två el.
flera klasser undervisade av samma lärare,
framtvingas ofta individualisering. — Mot k. anföres
ofta, att de mest intelligenta eleverna tröttna på
omtuggningarna och slöa till, att de sämre
begåvade kunna få sin ambition knäckt av mera
framgångsrika kamrater och att läraren icke
sporras att ge akt på den enskilde individen och
utforska hans egenart. Till k:s fördelar höra, att
den kan framkalla starkare kamratkänsla hos
eleverna och bidra till deras sociala fostran samt att
läraren har lättare att organisera arbetet i klassen
och kan bli mer inspirerad i sin föredragning
inför ett större auditorium. — I vissa skolor
förekommer k. omväxlande med grupparbete el.
individualisering. I sådana fall brukar den
enskilde el. gruppen inför hela klassen få redovisa
sina studieresultat. — 1940 års skolutredning
förkastar i stort sett den ensidiga k. enl. frågor och
svar-metoden och rekommenderar i stället en
ar-betsskolemetod, enl. vilken eleverna, individuellt
el. i grupp, skulle tvingas vara aktiva under
lektionen och engagera sitt intresse och sina
produktiva krafter i lärostoffet. 1946 års
skolkommission ansluter sig i huvudsak till detta program
men rekommenderar k. omväxlande med
individualisering. Som motvikt till den nuv. k., som
icke i tillräcklig mån tillvaratar de
uppfostrings-möjligheter, som klassens sociala enhet erbjuder,
rekommenderas bl.a. lärostoffets koncentration till
intressecentra, social verksamhet, kollektivt el. i
grupp, t.ex. genom dramatisk framställning, sång,
musik, diskussion samt gemensamt omhänderha-
— 211 —
— 212 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
