Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klefberg, Hilda - van Kleffens, Eelco Nicolaas - Klefter - Kleiber, Erich - Kleimer, Axel - Klein, 1. Gottlieb - Klein, 2. Ernst - Klein, 3. Oskar - Klein, Christian Sophus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLEFFENS
elevår vid Mindre och Kungl. teatrarna var hon
anställd vid Södra teatern 1867—73, där hon
uppträdde i en mängd komedi- och operettroller, ss.
Paola i ”Prinsessan av Trebizonde” och mamsell
Bom i ”Närkingarna”. Efter att 1873—74 ha
tillhört Haqvinius och Bergströms sällskap på
Mindre teatern övergick hon 1875 tiH E- Stjernströms
nybildade sällskap på Nya teatern. Som några av
hennes mest framstående roller på denna scen,
där hon stannade till 1887, kunna nämnas fru
Wahlström i ”Hittebarnet”, Petronella i
”Boc-caccio”, fru Fourchambault i ”Familjen
Four-chambault”, Nilla i ”Jeppe på berget”, fru Tjaelde
i ”Ett handelshus”, fru Sillery i ”Niniche”, fru
Kristina i ”Mäster Olof”, fru Bark i ”Sanna
kvinnor”, Klara Sang i ”över förmåga” och modern
i ”Brand”. 1887 övergick hon till Dramatiska
teatern, där hon sedan kvarstod till sin död. Hon
utförde där med mycken framgång fru Krans i
”Äventyr på fotvandringen”, Philaminte i ”Lärt
folk i stubb”, fru Linde i ”Ett dockhem”, fru
Bernick i ”Samhällets pelare” och fru Perrichon
i ”Herr Perrichons resa”. A.L.
van Kleffens, Eelco Nicolaas, nederländsk
diplomat (f. 1894), bitr, chef för utrikesdep:s
juridiska byrå 1922—27, för politiska avd. 1927
—29 och chef för denna 1929—39. I aug. sistn.
år blev K. utrikesminister i De Geers regering,
upprätthöll efter sammanbrottet 1940 sin
befattning i nederländska exilregeringen, var en av de
mest framträdande flyktingspolitikerna i London
och förfäktade i debatten om fredsproblemen
ivrigt de små ländernas rättigheter gentemot
stormakterna. K. kvarstod på sin post, då
regeringen återvände till Nederländerna efter
befrielsen, men avgick i febr. 1946 för att som
minister utan portfölj vara landets representant
i FN:s säkerhetsråd. K. blev följ, år
ambassadör i USA. S.Br.
Klefter (tjuvar, rövare; av grek. klep’tein, stjäla)
kallades de grekiska bönder, som på gr. av
turkarnas utpressningar drogo upp till bergen, främst
i n. Grekland, och levde som stigmän. På
sommaren dolde de sig gärna i byarna, där de med hjälp
av befolkningen mestadels undgingo sina
dödsfiender, de turkiska ämbetsmännen. Om k:s
diktning, de s.k. kleftsångerna, se Grekland, sp. 1235.
Under grekiska frihetskriget blev k. ett hedersnamn
för dessa tappra men tygellösa friskaror, som i
början försågo upproret med ledare. Jfr
Arma-toler. Lm.
Kleiber [klai’-], E r i c h, österrikisk dirigent
(f. 1890), bedrev studier vid konservatoriet och
univ. i Prag, där han började sin dirigentbana
vid nationalteatern, var 1912—18 kapellmästare vid
hovteatern i Darmstadt, 1918—20 i:e
kapellmästare i Barmen-Elberfeld, 1920—21 operadirektör
i Düsseldorf, därefter i Mannheim, 1923—34
generalmusikdirektor vid Staatsoper i Berlin,
dirigerade 1930—32 även New Yorks filharmoniska
orkester, var anställd vid La Scala i Milano 1935,
dirigerade filharmoniska orkestern i Bryssel 1934
—36, i Moskva 1937 samt från 1939 i USA, Mexico
och Sydamerika. K., som är en av samtidens
bästa orkesterledare, har vid flera tillfällen
gäst-dirigerat vid Konsertföreningen i Stockholm. S.E.S.
Kleimer, Axel Bernhard, målare (1881—1945).
K. var först elev vid Konstakad. och studerade
så i Paris och London; vistades i USA 1907—10
och företog sedan upprepade resor till Italien.
K. framträdde som både landskaps- och
porträttmålare, i förra fallet med motiv företrädesvis
från Söderslätt samt med hamn- och gatubilder
från Venedig och Malmö. Inom föreningslivet
var K. en eftersökt karikatyrtecknare.
Representerad i Malmö museum. — K:s
”Konstnärsmin-nen” utgåvos av H. Schiller 1948. A.Ag.
Klein [kläin]. 1) Got t lie b K., rabbin (1852
—1914), född i Ungern, 1883 rabbin i Stockholm,
utgav flera religionshistoriska arbeten i sht
rörande urkristendomens samband med
senjudendomen. K., som var en uppskattad föreläsare, erhöll
1896 prof:s titel.
2) Ernst Immanuel K., den föreg:s son,
etnolog och museiman (1887—1937), journalist 1911—
18; amanuens vid Nordiska museet 1921, fil. lic.
1925 i Uppsala, museilektor och föreståndare för
museets nyupprättade undervisningsavd. 1929, 2:e
intendent 1932. Utom talrika uppsatser i tidskr.
och samlingsverk, behandlande lapsk kultur,
folkdans, fiske, båtar m.m., utgav K. bl.a.
”Revolu-tionsdagar” (1917) ”Vita och röda” (1918),
”Sten-åldersliv” (1920), ”Runö” (1924), ”Judiska sagor”
(1929), ”Genom sju riken” (1933), ”Medeltida liv
i fest och vardag” (1933), ”Svenska vildar” (1935),
varjämte han övers, bl.a. J. Frazer, ”Den gyllene
grenen” (1925). Ett föregångsverk i pedagogiskt
hänseende är ”Bilder ur Sveriges historia” (2 bd,
1931—32). — Litt.: Biogr. i ”Rig” (1937) och
”Fataburen” (1938). Sn.
3) Oskar Benjamin K., den föreg:s bror,
fysiker (f. 15/s 1894), fil. dr i Stockholm 1921,
docent i Lund 1922, prof, i mekanik och
matematisk fysik vid
Stockholms högsk. 1930. K.,
som under en följd av
år var lärare vid univ.
i Köpenhamn, har
utfört teoretiska arbeten
över Bohrs atomteori,
över generalisering av
Schrödingers
vågmekanik, över den
vågmekaniska behandlingen
av comptoneffekten
och över spridningen
av röntgen- och
gam-mastrålningen m.m.
K. och hans
med
arbetare ha även teoretiskt studerat
betingelserna för elementens uppkomst. Bland
populärvetenskapliga skrifter av K. märkes ”Vad vi
veta om ljuset” (2 bd, 1925). Re.
Klein [kläin], Christian Sophus, dansk
ämbetsman och politiker (1824—1900), 1891—99
överpresident i Köpenhamn, 1858—98 med smärre
avbrott medl. av Folketinget som nationalliberal.
1872—75 var K. justitieminister, och efter att ha
genomfört författningslagen för Island var han
1874—75 den förste ministern för detta land.
Ehuru den urspr. nationalliberale K. under
för-fattningskampen tillhörde högern, var han en
framträdande opponent mot Estrups 1885 inledda
provisoriepolitik. Han deltog i flera lagstiftnings-
— 223 —
— 224 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
