Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klein, Christian Sophus - Klein, Vilhelm - Klein, Felix - Klein, Franz - Kleinenberg, Nikolaus - Kleiner, Juljusz - Kleinia - Kleinkunst - Kleinmeister - Kleinmichel, Richard - Klein Popo - Kleinschmidt, Samuel - Kleinschnitzová, Flora - Kleio, Klio - von Kleist, släkt - von Kleist, 1. Ewald (skald) - von Kleist, 2. Friedrich, von Nollendorf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLEIST
kommissioner och uträttade ett betydelsefullt
arbete som lagförfattare. H.Vs.
Klein [kläin], Vilhelm, dansk arkitekt (1835
—1913), elev av Herholdt, Bindesböll och Meldahl,
arbetade företrädesvis i klassicistisk el. holländsk
renässansstil. K. grundade en hantverkarskola
1868 och en tecknings- och industriskola för
kvinnor 1875.
Klein [kläin], Christian Felix, tysk
matematiker (1849—1925), f- i Düsseldorf, prof, i Erlangen
1872, München 1873, Leipzig 1880 och slutl. 1886 i
Göttingen, som han gjorde till en centralplats för
matematisk forskning, dit studerande från
Tyskland o.a. länder samlades för att få utbildning och
impulser. K. kan allmänt sägas ha strävat efter
enhetlighet inom matematiken genom att
åstadkomma förbindelser mellan olika grenar därav.
Därvid har han utvecklat idéer, som uttalats av
B. Riemann, och (parallellt med H. Poincaré)
åstadkommit en teori för de s.k. automorfa
funktionerna. Berömt är K:s vid tillträdandet av professuren
i Erlangen publicerade ”Erlangerprogramm”, vari
han gjorde en systematisk indelning av alla
tänkbara geometrier ur synpunkten av geometriska
egenskapers invarians vid olika
transformations-grupper. K. var en framstående pedagog; han
sökte i detta avseende uppdela matematiken dels i en
huvudsaki. på åskådningen byggd
approximations-matematik för undervisning och praktiska
användningar av matematiken, dels en vetenskaplig
pre-cisionsmatematik. [HrlN.E.F.
Klein [kläin], Franz, österrikisk rättslärd (1854
—1926), 1891 biträde i justitiedep., 1895 prof, i
Wien. K. författade utkastet till Österrikes
civilprocesslag 1895 och checklagen 1906, var 1906—08
samt maj—dec. 1916 justitieminister, mars—okt.
1919 statssekr. i utrikesdep. och Österrikes ombud
vid fredsförhandlingarna i Saint-Germain. Bland
K:s skrifter märkas ”Die schuldhafte
Parteihand-lung” (1885), ”Sachbesitz und Ersitzung” (1891),
”Vorlesungen über die Praxis des Zivilprocesses”
(1900), ”Die psychologischen Quellen des
Rechts-gehorsams” (1912). K.
Kleinenberg [klåi’nanbärk], Nikolaus,
tyskbaltisk zoolog (1842—97), doc. i Jena, prof, i
Mes-sina och 1895 i Palermo, utgav bl.a. förtjänstfulla
arbeten över maskars embryologi, ss. ”Sulle
svi-luppo del Lumbricus trapezoides” (1879) och ”Die
Entstehung des Annelids aus der Larve von
Lo-padorhynchus” (1886), samt ett klassiskt arbete
över ”Hydra” (1872).
Kleiner [klåi’-], J u 1 j u s z, polsk
litteraturhistoriker, filosof och kritiker (f. 1886), prof, i
Warszawa 1916—20, därefter i Lwöw och Lublin samt
sedan 1947 i Kraköw. K. har utg. monografier
över Z. Krasiriski (2 bd, 1912), J. Slowacki (4 bd,
1920—27) och A. Mickiewicz (1934 ff.). Av hans
större verk märkas dessutom ”Polnische Literatur”
(i ”Handbuch der Literaturwissenschaft”, 1930)
och ”Zarys dziejöw literatury polskiej”
(”Huvuddragen av polska litteraturens historia”, 1932). K.,
som även publicerat ett stort antal essäer och
kritiker samt redigerar bl.a. den fullständiga
Slo-wacki-uppl. (1924 ff.), har haft stor betydelse som
univ.-lärare och har en lång rad betydande elever
bland yngre polska litteraturhistoriker. [MEqtlE.
Kleinia [-ei’-], undersläkte av korsörtsläktet*.
SU 16. — 225 —
8 — Red. avsl. ‘Vi 50.
Kleinkunst [klåi’nkonst] (ty., småkonst), alster
av konsthantverk och fri konst i litet format.
Kleinmeister [klai’nmäistar] (ty., ”småmästare”),
cn grupp av sydtyska målare och kopparstickare
under 1500-talet, bröderna Beham, Aldegrever,
Alt-dorfer, Solis m.fl., vilka slöto sig till Dürers konst
och som grafiker gjorde sig kända genom
minutiöst utförda små blad, bl.a. en mängd
ornamentstick, som för renässanskonstens spridning blevo
av stor betydelse.
Kleinmichel [kläi’nmixal], Richard, tysk
tonsättare och pianist (1846—1901), skrev operor,
symfonier, sånger, kammarmusik, värdefulla etyder
för piano m.m.
Klein Popo [klåi’n på’på], stad i Togo, se
Anecho.
Kleinschmidt [klal’-], Samuel, dansk skolman
och språkman (1814—86). Född på Grönland
återvände K. efter att ha utbildats till lärare vid ett
herrnhutiskt seminarium och någon tids
lärarverk-samhet i Christiansfeld 1840 till Grönland, där
han kom att göra en mycket betydande insats
inom skolväsendet. Han blev skapare av de
grönländska eskimåernas skriftspråk, vars grammatik
och ortografi han systematiserade, bl.a. i
”Grammatik der grönländischen Sprache” (1851) och en
grönländsk ordbok (1871). Han översatte en stor
del av Bibeln, författade ett flertal arbeten till
den grönländska skolans tjänst och var på flera
andra sätt verksam till grönländarnas fromma;
bl.a. var han den förste, som planerade deras
kommunala självstyrelse. L.
Kleinschnitzovå [klåi’-], Flora, tjeckisk
litteraturhistoriker och kritiker (1891—1946),
bib-lioteksråd vid national- och univ.-bibl. i Prag,
doc. i tjeckoslovakisk litteraturhistoria vid
Karls-univ. i Prag. K., som specialiserade sig på svensk
litteratur, översatte till tjeckiska och slovakiska
svenska förf., ss. V. Rydberg, P. Molin och P.
Lagerkvist. Av K:s bibi.-vetenskapliga
arbeten märkas ”Seltene Bohemica des XVI.
Jahr-hunderts in schwedischen Bibliotheken” (i
”Nordisk tidskr. för bok- och bibi.-väsen”, 1931), ”Ex
Bibliotheca Tychoniana Collegii Soc. Jesu Pragae
ad S. Clementem” (därst., 1933) och ”Emanuel
Swe-denborg v Praze” (i ”Slovanskå Knihovèda”.
1934). På svenska utgav K. ”Tjeckoslovakiens
andliga kulturliv genom tiderna” (1937). M.Fqt.
Kleio [-éi’å], Kli o (grek. Kleio’; lat. CIi’o),
grek, myt., historiens beskyddarinna, en av de nio
muserna*.
von Kleist [kläist], uradlig pommersk släkt, känd
sedan 1200-talets mitt, fortlevande på flera linjer.
Den grevliga linjen K. von Nollendorf, till
vilken K.2) hörde, utslocknade 1880.
1) Ew‘ald Christian von K., skald (1715
—59), debuterade som förf. 1749 med ”Dr
Früh-ling”, en naturbeskrivande dikt på hexameter,
påverkad av den engelska landskapspoesien. I sitt
”Ode an die preussische Armee” (1757) anslog
han patriotiska toner, som väckte stark genklang.
Som major i preussisk tjänst deltog K. i slaget
vid Kunersdorf, där han dödligt sårades. En
kritisk uppl. av K:s ”Werke” utgavs av A. Sauer
(3 bd, 1883). .
2) Freidrich Heinrich Ferdinand Emil, från
1814 greve K. von Nollendorf, krigare (1763
— 226 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
