Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kleptomanti - af Klercker, ätt - af Klercker, 1. Carl Nathanael - af Klercker, 2. John - af Klercker, 3. Kjell-Otto - af Klercker, 4. Ernst - af Klercker, 5. Brita - Kleresi - Klerestorium - Klerikal - Klerikala ordnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLERCKER
född psykisk degeneration någon gång
förekommande symtom. Utmärkande för k. är frånvaron
av normalpsykologiska motiv för stölderna: det
som lockar de kleptomana — icke sällan personer
i god ekonomisk och social ställning — är själva
stöldhandlingarna, icke de stulna föremålen i och
för sig, och stöldbegäret kan vara ensidigt
inriktat på ett visst slag av föremål, t.ex. böcker,
skodon, toalettartiklar. Driften att stjäla framstår ofta
för den kleptomane som oemotståndligt tvingande
impulser, vilkas undertryckande framkallar stark
ångest, under det att impulsernas omsättning i
handling utlöser känslor av vällust och
tillfredsställelse. K. anses vara vanligare hos kvinnor än
hos män och kan ibland framträda anfallsvis i
samband med havandeskap el. menstruation. —
Subst. och adj.: k 1 e p t o m a’n. T.P.Sn.
af Klercker, från handlanden i Ystad Reinhold
Klerck (1633—92) stammande ätt. K.i) jämte 2
bröder adlades 1780; den förstn. blev friherre 1809,
men hans ättegren utslocknade 1868.
1) Carl Nathanael af K., militär, friherre
(1734—1817), prästson från Skåne, gick efter
studier i Lund 1751 i krigstjänst, blev 1761 löjtnant
vid arméns flotta, 1775
major, 1777
överstelöjtnant, 1788 överste,
1795 generalmajor, 1805
generallöjtnant, 1809
general. K. utmärkte
sig vid flera tillfällen
under pommerska
kriget och nedlade
sedermera ett nitiskt och
förtjänstfullt arbete
vid finska
landrekog-nosceringsverket, vars
chef han 1780 blev.
1791 ställdes även den
finska
sjörekognosce
ringen under K:s ledning. 1789—90 inlade han
stora förtjänster om skärgårdsflottans reparation
och förstärkning, 1791—95 och 1797—1801 var han
kommendant på Sveaborg, 1803—07 t.f.
generalbefälhavare i Finland. Då Klingspor vid
krigsutbrottet 1808 var frånvarande, övertog K. befälet
i Finland och’vidtog med kraft och beslutsamhet
åtgärder för arméns mobilisering och fästningarnas
sättande i försvarstillstånd. K:s mindre lyckligt
valda försvarsställning vid gränsen genombröts
emellertid strax av ryssarna. Hans plan att därpå
vid Tavastehus våga en avgörande strid hade
sannolikt lett till arméns undergång men kom på gr.
av Klingspors ankomst ej till utförande. Under
de följ. mån. var K:s inflytande obetydligt. 7/s
fick han åter överbefälet men såg sig 19/ii tvungen
att avsluta stilleståndet i Olkijoki. Efter
revolutionen miste K. definitivt överbefälet men var 1810
—12 ordf, i Krigshovrätten. K. var en
fosterlandsälskande, energisk och verksam man men ägde icke
några större fältherregåvor. P.S.
2) John Echard Fredrik a f K., den föreg:s
brorsons sonson, botanist och skriftställare (1866
—1929), fil. dr i Tübingen 1888, doc. vid
Stockholms högsk. 1889, från 1913 bosatt i Skanör.
K. utgav ”Studien über die Gerbstoffvakuolen”
(1888) m.fl. arbeten över växternas anatomi och
fysiologi, ”Människokroppen. En biologisk
öfver-blick” (1901—02), ”Cuba och dess frihetskamp”
(1898—99) och skönlitterära arbeten, ss. ”Rikhild.
Dramatisk dikt” (1905). — Hans maka, Edla
Hedvig Sofia af K., f. Söderström (1868—1938),
skrev kulturskildringar från Englands 1700-tal
och utfärdade 1932 gåvobrev å ”John och Edla
af Klerckers studentgård i Skanör” (se
Akademiska föreningen). A.Hr.
3) Rutger K j e 11-0 11 o Göran a f K., den
föreg:s syssling, läkare (f. 4/i 1871), med. dr
1905 (”Studien über die Pentosurie”), prof, i
pediatrik och praktisk
medicin vid Lunds
univ. 1916—36, dir. för
Malmöhus läns
sjukvårdsinrättningar i
Lund 1930—36. K. har
utg. arbeten
huvudsaki. rörande
ämnesomsättnings- och
barnsjukdomar (rakitis,
spasmofili,
Hirsch-sprungs sjukdom och
buktuberkulos). I
”Lärobok i intern
medicin” (1915 ff.) har K.
förf, kapitlen
”Diabe
tes insipidus”, ”Fettsot” och ”Sällsyntare
ämnes-omsättningsrubbningar” samt
”Pankreassjukdo-mar”. [A.Ch.]A.G.
4) Achates Ernst Vilhelm af K., den föreg:s
bror, militär (f. 28/i2 1881), officer vid 2:a
liv-grenadjärreg. 1902, kapten vid Generalstaben
1916, överste 1932, generalmajor 1937,
generallöjtnant och avsked 1947. K. var lärare i taktik
vid Krigshögsk. 1917—18 och 1923—26, chef för
utrikesavd. i Generalstaben 1926—30, för
Krigsskolan 1930—33, för Hälsinge reg. 1933—34, för
Lantförsvarets kommandoexp. 1934—36, för i:a
arméfördelningen 1937—42 samt för i:a
militärområdet 1942—47. Han har utg. ”Militär
psykologi” (1931). S.E.B.
5) Brita af K., dotter till K.3), målarinna
(f. 9/ii 1906), studerade måleri bl.a. i Malmö och
Paris samt från 1929 några år vid Konsthögsk.
i Stockholm, där hon 1933 blev elev av Isaac
Grünewald. K. har företagit studieresor till
Italien och Österrike samt upprepade resor till
Frankrike. Till en början influerat av Munchs
expressionism har K:s måleri på senare tid utvecklats
till en franskt artistisk kolorism. Hon är även
verksam som grafiker.
Kleresi’ (se Klerus), prästerskap. Jfr
Hovkle-resiet.
Klerestorium [-tå’-] (latinisering av eng.
cle-restory el. clearstory, upplyst våning), byggn.,
den av fönster genombrutna övre murvåningen i
en basilikai kyrkobyggnads mittskepp. Genom
k:s fönster förmedlas ljuset över sidoskeppen
direkt ned i mittskeppet.
Klerika’l (se Klerus), prästerlig; högkyrkligt el
påvligt sinnad. — K 1 e r i k a 1 i s m’, högkyrklig
åsikts- el. sinnesläggning, ofta med syftning på
den katolska kyrkan; politisk riktning, som strävar
att hävda el. utvidga kyrkans yttre maktställning.
Klerikala ordnar, se Prästordnar.
— 235 —
— 236 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
