Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - af Klercker, 5. Brita - Klerk - de Klerk, Michel - Klerucher - Klerus - Klesl, Melchior - von Klettenberg, Susanna - Kletzki, Paul - Klev - Kleva - Kleva gruva - Kleve, Cleve (stad) - Kleve (Cleve, furstendöme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLEVE
Brita af Klercker: Une grande dame, 1945. Malmö
museum.
Klerk (grek, klerikos’, lat. clPricus), medl. i det
andliga ståndet, klerus*.
de Klerk [da], Michel, holländsk arkitekt
(1884—1923), verksam i Amsterdam 1911—23,
bildade tills, med J. M. van der Mey och P.
Kramer den s.k. Nya Amsterdamskolan. Gruppen
förenade en objektiv inriktning på
bostadsproblemen med en subjektiv expressionism i
formgivningen. Till dess främsta arbeten hör K:s
bostadskomplex vid Spaarndammer Plantsoen i
Amsterdam (1913—17).
Kleru’cher (till grek, kleros, lott, och ech’ein,
ha), ”lottägare”, i antiken benämning på atenska
borgare, utsända som nybyggare till underkuvade
el. beroende länder, där ett i lotter skiftat
område mellan dem fördelades genom lottning. Till
skillnad från andra grekiska kolonister förblevo
k. medborgare i moderstaden om ock med en
viss självstyrelse.
Klerus (lat. clerus; grek, kleros, lott; jfr 4 Mos.
18:7—8, om leviternas prästadöme i Israel), inom
romersk-katolska kyrkan det genom särskild
vigning (o’rdo) ur lekmannaståndet (laici) avskilda,
med särskilda rättigheter försedda och särskilda
förpliktelser underkastade prästerliga (andliga) ståndet
(jfr Lekman). Som ett 3:e stånd räknas ibland
or-densståndet, status religio’sus, dit såväl k. som
lekmän kunna höra. Genom erhållande av tonsur* sker
det första upptagandet i k. K. indelas i högre (clerus
major’) och lägre (clerus minor); till förstn. höra
präster, diakoner och subdiakoner. K:s rättigheter
innefatta dels sådana, som äro förbundna med
ämbetet i och för sig, dels vissa privilegier, ss. rätt
att dömas av kyrklig domstol, befrielse från
militärtjänst m.m. Till ståndsplikterna höra dels
all
männa krav på lydnad för överordnade och ett
fromt liv, dels särskilda förpliktelser, ss. (för högre
k.): celibat, dagligt läsande av tidebönerna i
bre-viariet. Ur principiell dogmatisk synpunkt kan
ingen, som erhållit prästerlig vigning (jfr Character
indelebilis), återgå till lekmannaståndet;
kyrko-rättsligt medges dock i vissa fall utträde ur k.
(detta sker även alltid vid degradering). —
Reformationen bröt med den principiella skillnaden
mellan k. och lekmän. För att offentligen få utöva
prästämbetet stadgas dock en laglig kallelse (jfr
Luthers lära om det allmänna prästadömet). Jfr
Präst. — K. kan, utan att den katolska
definitionen förbindes därmed, användas som liktydigt med
prästerskap (jfr Hovkleresiet). SÄ.
Klesl, Melchior, prelat, politiker, se Khlesl.
von Klett’enberg [-bärk], Susanna Katharina
(1723—74), dotter till en förmögen frankfurtläkare,
greps efter en bruten förlovning av tidens
pietistiska fromhetsideal. Hon övade starkt inflytande
på den unge Goethe, som skildrat henne som ”die
schöne Seele” i ”Wilhelm Meisters Lehrjahre”. K:s
”Bekenntnisse, Schriften und Briefe” äro utg. av
H. Funck 1911.
Kletzki, Paul, polsk tonsättare och dirigent
(f. 1900), studerade vid univ. och konservatoriet
i Warszawa. K. har komponerat flera symfonier,
kammarmusik m.m. och har vunnit rykte som
en av samtidens främsta dirigenter. K., som f.g.
besökte Stockholm 1945, är sedan 1934 bosatt i
Schweiz.
Klev (besläktat med sv. klippa och med kliva,
till vilket ordet av språkmedvetandet anknytes),
bergsklyfta, bergsskreva, trång och brant
bergsstig, även: brant backe; eg. blott i dial. samt i
ortnamn, t.ex. Klev, Kleva, Mårdaklev; särsk. på
Halle- och Hunneberg och Kinnekulle.
Kleva, socknar i Skaraborgs län, se Kinne-Kleva
och Vilske-Kleva.
Kleva gruva, koppar- och nickelgruva n.ö. om
Holsby brunn i Alseda sn, ö.n.ö. om Vetlanda.
Malmen är en nickelhaltig magnetkismalm,
utsöndrad i ett gabbromassiv. Koppar upptäcktes
1691. Sedan nickel påvisats 1838, tog brytningen
större fart. K. bearbetades senast 1914—19.
Kleve, C 1 e v e, stad i Rhenlandet, Tyskland,
nära Rhen och gränsen mot Nederländerna; 27,500
inv. (1949). K. ligger på en framskjutande del
av det 90 m höga Klever Berg och är uppdelat
på två städer, en övre och en nedre, av vilka
den förra erhöll stadsrättigheter 1130, den senare
1242. över båda höjer sig hertigarnas av Kleve
forna residensslott Schwanenburg med
Schwanen-turm. K. är kurort med mineralkällor och har
kanalförbindelse med Rhen; sko-, tobaks- och
maskinindustrier. K. led mycket svåra skador
under 2:a världskriget. P.
Kleve (C 1 e v e), fordom furstendöme i
westfaliska distriktet, på båda sidor om Rhen i nuv.
Rhenprov., tillföll efter de ursprungliga
grevarnas av K. utdöende 1368 grevarna av Mark och
blev 1417 hertigdöme. 1521 förenat med Jülich
och Berg tillföll K. efter Jülich-Kleveska
arvsstriden 1614 Brandenburg, var 1795—1814 franskt,
hade 1816—21 egen preussisk regering, kom-
sedan till Rhenprov. Några distrikt tillföllo 1814
Nederländerna.
— 237 —
— 238 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
