Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klingspor, ätt - Klingspor, 1. Wilhelm Mauritz - Klingspor, 2. Fredrik Filip - Klingspor, 3. Carl Arvid - Klingsta - Klingstedt, Carl Gustaf (Clinchetet) - Klingsten - Klinhus (klenhus) - Klinik - Klinisk - Klinisk besättning - Kliniskt dop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLINGSTA
presidenten i Göta hovrätt Christian Fredrik K.
(1711—85), blev 1771 friherre, hans son,
nedan-nämnde K.i), 1799 greve med värdigheten
åtföljande äldste sonen.
1) W i 1 h e 1 m M a u r i t z K., greve, militär
(1744—1814), inskrevs 1751 i svenska armén och
1756 i den franska, fänrik i svensk tjänst 1759,
generaladjutant och generalintendent vid armén i
Finland 1788, generalmajor 1789, generallöjtnant
1790, general av inf. 1802, fältmarskalk 1808,
överståthållare 1809—10. I franska armén deltog K. i
sjuåriga kriget, blev vid 12 års ålder löjtnant och
bevistade vid 13 sin första batalj. Hemkommen
till Sverige avancerade han raskt och kom som
först uppvaktande kavaljer, sedermera i:e
stallmästare hos Fredrik Adolf i personlig beröring med
Gustav III. Sin
inten-dentsbefattning under
dennes ryska krig
skötte K. utmärkt, och
efter freden blev han
kommenderande
general i Finland, vilken
plats han med smärre
avbrott innehade ända
till 1808. Han
användes även i många
andra uppdrag, var 1792
president i
Krigskollegium, sändes 1792 och
1797 i diplomatiska
beskickningar till
Ryss
land, var 1792 medl. av konseljen och 1800 av tf.
regering. Förhållandena i Finland kände K. bättre än
någon, han var fullt medveten om bristerna i dess
försvarsväsen, och endast med tvekan mottog han
därför vid krigsutbrottet 1808 överbefälet. Vid
avfattningen av den instruktion han därvid erhöll,
hade K. själv haft det avgörande inflytandet. I
nära anslutning till äldre försvarsplaner ålades det
honom att under vintern framför allt söka bevara
armén. Tillägget att ej återtåga förr, än nöden
krävde, hade dock ej K. utan trol. konungen själv
till upphovsman. Täml. till åren, föga energisk
och utan fältherreegenskaper, åsidosatte K.
betänkligt denna order och försummade de ej så få
tillfällen att göra ryssarna avbräck, som erbjödo sig.
Hans sätt att verkställa det i och för sig riktiga
återtåget var således högst olyckligt och spridde
missmod och missnöje i armén. Segrarna vid
Sii-kajoki och Revolaks — denna bragte K.
fältmarskalksstaven — förstod K. ej att utnyttja, utan hela
krigföringen präglades av långsamhet och
tveksamhet. Adlercreutz delar dock med K. ansvaret
därför, ty K. lämnade denne fria händer, och intet
spår till oenighet el. missämja mellan dem finnes.
För arméns underhåll sörjde K. utmärkt. 7/g 1808
entledigades han, ehuru i nådiga ordalag, från
överbefälet. Vid revolutionen 13A 1809 blev K.
överståthållare men måste avgå efter fersenska
mordet. P.S.
2) Fredrik Filip K., den föreg:s bror,
friherre, arkitekt och målare (1761—1832), blev
hovmarskalk 1809 och ståthållare på Stockholms slott
1818. I denna egenskap inlade K. stora förtjänster
om Logårdens ordnande. Som målare ägnade K.
sig med framgång åt miniatyren.
3) Carl Arvid K., militär, genealog,
heral-diker (1829—1903), kav.-officer, avsked ss. major
i armén 1881, riksheraldiker 1880—1903, utgav ett
flertal skrifter i genealogiska, heraldiska o.a. ämnen.
Klingsta, del av Danderyds* köping i Uppland.
Klingstedt, Carl Gustaf, miniatyrmålare (1657
—1734), reste i början av 1700-talet till Paris och
fick snart ett sådant anseende, att han under
namnet Clinchetet kallades ”Le Raphaèl des
ta-batières”. K:s verk utgöra till största delen galanta
el. vågade scener på doslock, oftast utförda i
gri-saille med lätt isatt färg. Bland K:s miniatyrer,
som flitigt reproducerades av franska
kopparstic-kare, märkas ”Ung dam” och ”Tre badande flickor”
i Nationalmuseum, Stockholm.
Klingsten, geol., se Fonolit.
Klinhus (klenhus), en primitiv
byggnadskon-struktion, där mellan trästolparna väggarna
utfyllas av ris el. torkat gräs i flätning el. av stänger,
vilka tätas med påklenad lera (klineväggar).
Rester av k. ha anträffats i boplatser från stenåldern.
Konstruktionen har länge bibehållit sig vid s.
Östersjön, särsk. i Skåne. Jfr Korsvirke.
Klini’k (till grek. kli’ne, säng), eg. sjukhus el.
sjukavd., där medicinsk undervisning meddelas med
de sjuka som omedelbart studieobjekt Äro de
sjuka ej intagna å vårdanstalt utan endast besöka
undervisningsanstalten för undersökning och
behandling, kallas den poliklinik. På senare
tid ha beteckningarna tagits i bruk för allmänna
el. privata inrättningar, där intagna sjuka erhålla
vård (klinik), el. lokaler, där besökande sjuka
undersökas och behandlas (poliklinik), utan att
undervisning där meddelas. -— Adj.: k 1 i’n i s k,
poli-k 1 i’n i s k. Wk.
Klinisk, förenad med klinik*; praktisk medicinsk
i mots. till teoretiskt medicinsk.
Klinisk besättning, lantbr., kreatursbesättning,
som står under klinisk undersökning, se
Tuberkulos.
Kliniskt dop, dop, som emottogs på sjukbädden.
I gamla kyrkan var det, särsk. på 300-talet, icke
Klinhusvägg. Åhus.
— 255 —
— 256 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
