Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klockväxter - Klodomir, Chlodomer - Klods-Hans - 1. Klodvig (Clodovech, Clovis) I (frankisk konung) - 2. Klodvig II (konung över Neustrien och Burgund) - 3. Klodvig III (frankisk konung) - Klodyvel - Kłodzko - Kloe - Kloed, Wilhelm - Klofall - Klofibblesläktet - Klogrodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLODOMIR
släktet (Jasio’ne), notblomstersläktet (Lobe’lia),
Wahlenber’ gia, Adenoph’ora, Canari’na och
Codo-nop’sis. A.Ve.
Klodomir [klå’-], Chlodomer, frankisk
konung av merovingernas ätt (d. 524), son till
Klodvig I, erhöll vid dennes död 511 landet kring
Loire; han hade sin huvudstad i Orléans. 524
föll han under ett fälttåg mot Burgund. Hans
rike delades mellan bröderna; två av hans
söner mördades, en blev munk.
Klods-Hans [klåss-], dansk skämttidn. 1899—
1925-
Klodvig (Clodovech, Clovis, äldre form
av Ludvig), frankiska konungar av merovingernas
ätt.
1) K 1 o d v i g I (d. 511) efterträdde 481 sin
fader som konung över den del av de saliska
fran-kerna, som bebodde landet kring Tournai. 486
drog han emot den i n. Frankrike regerande
romerske ståthållaren Syagrius*, slog honom och
införlivade med sitt rike dennes område. 496—497
bekrigade han alemannerna och lade den n. delen
av deras land under sitt välde; ett långvarigt krig
med västgöterna avslutades 507 genom en fred,
vari K. erhöll nästan allt västgotiskt land n. om
Pyrenéerna. Även Burgund och Thüringerriket
bekrigade han segerrikt och vidgade så åt olika
håll det frankiska inflytandet. De vid början av
hans regering bestående frankiska småstaterna lade
han alla under sitt välde. Den stat, som K. på
detta sätt skapade, styrde han autokratiskt;
fran-kernas rike blev frankerkonungens. För den gamla
germanska självstyrelsen fanns däri endast ringa
plats. Så blev han grundaren av den mest
utveck-lingsdugliga av folkvandringens många
statsska-pelser, föregångaren till våra dagars Frankrike.
Icke mindre betydelsefull är K:s insats på ett
annat område; g.m. en katolsk burgundisk
prinsessa övergick K. med sitt folk till
kristendomen i dess katolska form. De romerska och
katolska inv. i de arianska germanstaterna (se
Aria-nism) hälsade den katolske K. som befriare och
understödde honom. K. var en listig, beräknande
politiker, som för att vinna sitt mål icke ryggade
tillbaka för några brott. — Litt.: G. Kurth,
”Clovis” (2 bd, 1901); M. M. Gorce, ”Clovis 465—511”
(1935)- B.
2) K 1 o d v i g II (d. 656), konung över
Neu-strien och Burgund 638, erövrade 656 Austrasien
och var en kort tid ensam kung i frankernas rike.
3) Klodvig III, konung 690—694.
Klodyvel, art av fam. vattenskorpioner*.
Klodzko [klå’tskå], stad i Polen, se Glatz.
Kloe, grekiskt kvinnonamn, se Chloe (jfr
Dafnis).
Kloed, Wilhelm Cappele, norsk opera- och
operettsångare (1855—1929). Efter filosofisk
examen i Kristiania 1875 bedrev K. 1876—78
sångstudier i Paris och München. Han debuterade
1880 hos Josephson och Holmquist på Nya
teatern som Daniel i ”Alphyddan” och erhöll
engagemang s.å. 1880 tog han anställning hos E.
Hillberg vid Stora teatern i Göteborg men
återvände snart till Nya teatern, där han 1881—86
framträdde i ett flertal bärande partier, ss.
Hoff-mann i ”Hoffmanns äventyr”, Carl II i ”Don
Cesar de Bazano” (Massenet) och Simon Ry-
Klasefibbla.
Foto 0. ‘Andersson.
manovicz i ”Tiggarstudenten”. Efter debut på
Kungl. teatern 1887 som Don José i ”Carmen”
var han 1887—89 jämte Anna Pettersson och M.
Gründer dir. för Vasateatern, där han togs i
anspråk för uppgifter som Don Cesar (Dellinger),
Riddar Blåskägg och Fritz i ”Storhertiginnan
av Gerolstein”. 1890 återvände K. till hemlandet
och tog anställning vid Kristiania teater. Med
sin höga, nordiskt ljusa tenor, sin utmärkta
diktion och nyansrikedomen i sin
framställningskonst kom han här
att göra en
betydande insats i
repertoaren. Till hans roller
hörde bl.a. Faust,
Fra Diavolo,
Chape-lou i ”Postiljonen
från Lonjumeau”
och Turiddu i ”På
Sicilien”. A.L.
Klofall, sjöv., se
Gaffel.
Klofibblesläktet,
Crepis, <iv fam.
korgblommiga växter,
omfattar o. 200
arter på n. halvklotet,
1—fleråriga örter,
sällan halvbuskar,
med gulblommiga,
ensamma el. i kvast
el. klase samlade
blomkorgar. I
Sverige förekomma 6
arter, av vilka böra
nämnas: C. tecto’rum,
k 1 o f i b b 1 a, allmän
på torra ställen, åkrar o.d.; C. praemorsa,
klase-f i b b 1 a, täml. allmän på skogsängar; C. paludo’sa
(Ara’cium paludo’sum), kärrfibbla, täml.
allmän på fuktiga skogsängar; C. biennPis, skånsk
f i b b 1 a, en grov, 0,3—1 m hög, glest strävhårig,
2-årig art, som förekommer på kalkrik jord
norrut till Härjedalen. A.Ve.
Klogrodor, Xenopo’didae, fam. av ordn. stjärtlösa
groddjur med 3 släkten i tropiska Afrika. De
sakna trumhinnor, ha smala, fria framtår och breda,
bakre simfötter, vilkas tre första tår äro försedda
med skarpa, svarta klor. Bäst känd är glatta
klogrodan, Xen’opus laVpis, som blir ung. 8
cm lång, är mörkbrun till olivgrön med stora
mörka partier och vitaktig undersida. Den lever
uteslutande i vatten; t.o.m. under bytets förtärande
uppehåller den sig
under ytan.
Larverna, som framkomma
ur äggen 48 tim
efter den komplicerade
parningsproceduren,
sakna horntänder,
hornkäkar och
egentliga gälar, varför
andningen redan från
början måste skötas
av lungorna. Efter
några dagar utväxa
på huvudet ett par
Klogroda.
— 283 —
— 284 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
