Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klogrodor - Klogångare - Klohacka - Klohand - Kloka gubbar och gummor - Klokoppling - Klokrypare - Klomaskar - Klon - Klondike, Klondyke - Klondyke - Klonisk - Kloo, Adolf - Kloos, Willem - Kloot, Claudius - Klopas - Klopp, Onno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOPP
långa, smala känseltrådar, som bibehållas under
det 2 V2 mån. långa larvstadiet, under vilket
näringen består av pelagiska grönalger. H.
Klogångare, zool., se Hälgångare.
Klohacka, lantbr., se Hacka.
Klohand, genom förlamning av armbågsnerven
(nervus ulna’ris) framkallad felställning av de fyra
yttre fingrarna, vilka härigenom översträckas i
grundleden och samtidigt böjas i de två övriga
lederna. Det ”kloliknande” intrycket av handen
framhäves ytterligare genom muskelatrofi.
Kloka gubbar och gummor anlitades av allmogen
särsk. beträffande sjukdom, förtrollning, tjuvar
och skadeväsen. En mängd skiftningar ha
förekommit. En del ”kloka” ha haft vissa medicinska
kunskaper och handlag att bota t.ex. benskador
och använda rationella medel. Andra ha använt
magiska riter, besvärjelser o.d. irrationella medel
men ha genom stark suggestionsförmåga ofta
kunnat åstadkomma överraskande resultat. Andra
åter ha haft telepatiska anlag (se Telepati) och
anlitats att ”visa tjuven”, att spå o.s.v. med hjälp av
trance, kristallskådning o.d. metoder. Enl.
folktron har de klokas makt ofta legat i en s.k.
svartkonstbok*. Jfr Folkmedicin och Häxa. [v.Sw]Sn.
Klokoppling, tekn., se Axelkoppling.
Klokrypare, Pseudoscorpioni’dea (Chilone’thi),
ordn. av klassen spindeldjur, utmärkas av en bred,
platt bakkropp av 11 leder och saxlika
maxillar-palper och chelicerer; på de senare mynna
spinnkörtlar. ögon finnas i 2- el. 4-tal el. saknas.
Andningen sker genom trakéer, som genom stigmata
mynna på köns- och det följ, bakkroppssegmentet.
K. äro små, träffas under bark och stenar, i mossa
el. som bokskorpionen* i gamla böcker. De
leva av kvalster och små insekter.
Klomaskar, Protrachea’ta el. Onychoph’ora, klass
bland leddjuren, maskliknande, på land levande
former med ett stort antal pariga, konformade
extremiteter, som sluta med två kitinklor. Huden
är kornig av små papiller och försedd med talrika
tvärfåror. På huvudet finnas ett par ledade
antenner, ett par munpapiller och ett par enkla
blås-ögon. Munöppningen sitter på undersidan och är
utrustad med två par skärformade käkar,
motsvarande klorna på de vanliga kroppsbihangen.
Tarmkanalen är rak och enkel och analöppningen
belägen i bakänden. På munpapillerna mynna
slemkörtlar, i munnen spottkörtlar. Andningsorganen
utgöras av buskformiga trakéer, som öppna sig
utåt genom segmentala stigmata.
Blodkärlssyste-met består av ett ryggkärl med pariga, slutbara
öppningar. Exkretionsorganen äro pariga
segmen-talorgan, som utgå från blåsor, härstammande från
den starkt reducerade kroppshålan. Nervsystemet
består av en relativt högt utvecklad hjärna med
två därifrån utgående nervstammar, förbundna
genom talrika tvärkommissurer. I vissa
byggnads-drag erinra k. om ringmaskarna, i andra om
leddjuren. — K. förekomma i tropiska och
subtropiska trakter i alla världsdelar. De leva på fuktig
mark bland multnande blad och trä, där de
långsamt krypa fram med kroppen sträckt. Födan
utgöres av små insekter, spindlar m.m., som
överraskas under nattliga strövtåg och övergjutas med
innehållet i slemkörtlarna. Detta stelnar i luften
till långa, klibbiga trådar och användes också som
försvar mot angripare. K. äro skildkönade.
Honornas äggledare äro mycket långa. Hos flera
arter kvarstanna äggen i dessa och genomgå där hela
sin utveckling, varför dessa former föda c:a 5 mm
långa ungar, som i övrigt likna de vuxna. Alla
k. fördes förr till släktet Perip’atus, numera
uppdelat på flera släkten. En av de mera bekanta
arterna är Peripatop’sis cape’nsis från Kaplandet,
en gråbrun, 5—6 cm lång form. H.
Klon
å-J (av grek, klon, gren, skott), samlingen
av de avkomlingar, som genom könlös el. [-parteno-genetisk fortplantning leda sitt ursprung från en
stamindivid. Jfr Ren linje.
Klondike, Klondyke [klåndai’k], guldfält i
Yukonterritoriet, n.v. Canada, mellan Yukons
bifloder Klondike (med dess tillflöden, särsk.
Bo-nanza med Eldorado) och Indianfloden. 1896
anträffades här guld, vilket förorsakade en hastig
invandring av guldgrävare. 1898 beräknas
befolkningen ha uppgått till c:a 40,000; den minskades
emellertid snart, då fyndigheterna utnyttjats. Hela
Yukonterritoriet hade 1931 4,230 inv. (1920 27,219)
och K:s huvudort Dawson 819 inv. Guldet
förekommer dels som vaskguld och dels i
kvartsgångar. G.N.
Klondyke, se Klondike.
Klonisk [klå’-] (av grek, klonein, sätta i häftig
rörelse), med., häftigt skakande, se Kramp.
Kloo, Adolf Henrik, präst (f. 10/2 1878), fil.
kand, i Uppsala 1905, teol. kand. 1908,
komminister i S. Ving 1912, kyrkoherde i V. Tunhem
1922, kontraktsprost 1946, emeritus 1949. K:s
kyrkliga förkunnelse i tal och skrift, grundad på
gammaldags väckelsefromhet, har förskaffat
honom anseende som en Sveriges mera betydande
prästmän i nutiden. Bland K:s skrifter märkas
”Arvet ej förspill” (1935, 6 uppl. 1937), ”Bibliska
gestalter” (1941) och ”Vaka, bed och strid” (1942).
Kloos [klås], W i 11 e m, holländsk författare
(1859—1938). Fin lyriker och sonettdiktare utgav
K. flera samlingar ”Verzen” (1894—1913); sina
kritiska skrifter samlade han i ”Veertien jaar
literatuur-geschiedenis 1880—93” (2 bd, 1896),
”Nieuwere literatuur-geschiedenis” (5 bd, 1904—
14) och ”Letterkundige inzichten en vergezichten”
(15 bd, 1916—30).
Kloot, C 1 a u d i u s, jurist (o. 1612—90),
student i Uppsala 1628, 1636 stadssekr. i Göteborg,
1645 rådman där, 1655 avsatt för hor, från 1660
justitieborgmästare i Vänersborg, tjänstledig från
1676. K. var en av de få svenska juridiska förf,
under 1600-talet och utgav ”Synopsis causarum
criminalium1”, ”Processus criminalis” (båda 1651;
ny uppl. med ”Appendix” 1676), ”Then swenske
lagfarenheetz spegel” (1676). — Litt.: B.
Hallberg, ”K.” (1934).
Klopas [klå’-], se Kleopas.
KIopp
å-J, O n n o, tysk historiker (1822—
1903). följde 1866 sin suverän Georg V av [-Hannover till Österrike och tillbragte återstoden av
sitt liv där. 1873 övergick K. till katolicismen.
Hans talrika historiska arbeten vila på
grundliga källforskningar men äro mycket tendentiösa,
de senare framför allt präglade av hans katolska
tro. Särsk. märkas ”Tilly im dreissigjährigen
— 285 —
— 286 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
