Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterlund - Klosterlöften - Klostermann, Erich - Klosterneuburg - Klosterorden - Klosterpost - Klosterregel - Klosters - Klosters ab. - Klosterskolor - Klosters röstskola - Klosterverken - Klosterväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOSTERVÄSEN
kulturgrupperna, Ahrensburg, Bromme och
Lyng-by, och de boreala, mesolitiska kulturerna,
magle-mose- och gudenaakulturerna och dessas
varianter i Nordeuropa. De artefakttyper, som
förekomma som nyheter i K.-fasen och som därefter
bibehålla sin betydelse under hela den mesolitiska
tiden, ha sannol. framtvingats genom de nya
naturförhållanden, som mötte fångstkulturen genom
den första skogsvegetationens uppträdande i
Nordeuropa under preboreal tid. — Litt.: Th.
Mathias-sen & J. Iversen, ”Gudenaa-Kulturen” (i
”Aar-böger for nordisk Oldkyndighed og Historie”,
1937)- C.A.A.
Klosterlöften, se Klosterväsen, sp. 299.
Klostermann [klå’-], E r i c h, tysk teolog (f.
1870). prof, i NT:s exegetik sedan 1928 i Halle,
har bl.a. utg. ed. av kyrkofädernas skrifter och
flera bd i ”Handbuch zum Neuen Testament”,
utg. av H. Lietzmann.
Klosterneuburg [klåstarnåVbork], stad i
Österrike, 1938 inkorporerad med Wien (se karta vid
d.o.), belägen på Wiener Walds sluttning mot
Donau, 10 km n.n.v. om Wiens centrum. På en
terrass över floden höjer sig det berömda
augus-tinklostret, grundat 1106, med en urspr. romansk
kyrka, som ombyggts i barock; här förvaras det
s.k. Verdunaltaret, 5 m brett, utfört 1181 av
mäster Nicolaus från Verdun, med 51 förgyllda och
emaljerade bronsplattor, innehållande scener ur
Bibeln; på dess baksida står ett triptykon från
o. 1325 med Österrikes äldsta tavelmålningar. I
klostret, som genom en ombyggnad 1730—50
också skulle bli kejserligt residens, finnas ett
dyrbart bibi., handskrift- och tavelsaml. E.W.
Klosterorden, se Klosterväsen.
Klosterpost, se Postväsen.
Klosterregel, se Klosterväsen.
Klosters f-å’-], vintersport- och luftkurort i
kantonen Graubünden i ö. Schweiz, i övre Prätigaus
breda dal, vid järnvägen Davos—Landquart, c:a
1,200 m ö.h.; c:a 2,000 inv.
Klosters ab., Långshyttan, Kopparbergs län,
dotterbolag till Fagersta bruks ab. Vid
järnverket finnas masugn, martin- och elektrostålverk,
götvalsverk, band- och trådvalsverk, kallvalsverk,
gjuteri och mekanisk verkstad. Tillverkningen
utgöres huvudsaki. av kvalitetsstål, bl.a. rostfritt
stål. Aktiekapitalet är 1 mkr och arbetarantalet
o. 750. Bolagets verk och anläggningar,
Klosterverken, arrenderas sedan 1927 av Fagersta
bruks ab., som även handhar försäljningen av
brukets produkter. K. grundades 1871. L.Vr.
Klosterskolor, mestadels medeltida läroanstalter
i el. förbundna med kloster. De avsågo att ge
lärd skolning åt blivande el. redan invigda munkar
och nunnor. I mots. till dessa ”inre” skolor, som
voro belägna innanför klostermurarna, funnos på
sina håll även ”yttre” skolor med munkar som
lärare. De voro belägna utanför klostren och
avsedda för gossar, som icke hade för avsikt att
bli kyrkotjänare. — I benediktin- och
cluniacens-ordnarnas skolor intogos eleverna vanl. vid 7 års
ålder, medan dominikan-, franciskan- och
karmelit-ordnarnas skolor icke togo emot yngre elever än
15-åringar (cistercienserna icke yngre än
18-åring-ar) och därtill ställde krav på grundläggande
för
kunskaper bl.a. i latin. De vanligaste läroämnena
voro trw’ium (grammatik, retorik och dialektik, vari
innefattades latin) samt senare quadriv’ium
(aritmetik, astronomi, geometri och musik, särsk.
kyrkosång). Tillsammans utgjorde dessa båda
ämnesgrupper artes libera’les, de sju fria konsterna.
Småningom fingo dock dessa ämnen vika för dem
man hade störst användning för vid de
teologiska disputationerna, dialektik, logik, fysik och
metafysik, m.a.o. vad som innefattades i
Aristo-teles’ filosofi. Särsk. inom dominikan- och
fran-ciskanordnarna upprättades högre läroanstalter, i
allm. endast vid något kloster inom en
klostergrupp el. ordensprovins. Vanligast voro stud’ia
artium, varifrån de bästa eleverna dimitterades till
studia natura’lium, där mera kvalificerad
undervisning meddelades. Dessa båda skoltyper brukade
årl. cirkulera mellan olika kloster inom gruppen.
Dominikanerna upprättade dessutom studia
solem’-nia, som voro högre teologiska skolor och funnos
2 i varje ordensprovins. De högsta teologiska
studierna bedrevos vid studia genera’lia, dit varje
ordensprovins endast hade rätt att sända 2—3
studerande. Berömda sådana funnos bl.a. i Paris,
Oxford, Bologna och Toulouse. De ha sedan i
allm. uppgått i teologiska fakulteten vid resp,
univ. — De mest berömda k. funnos i Corvey,
Fulda, S:t Gallen, Tours och York. Den äldsta
k. i Norden upprättades i S:t Laurentius’ kloster
i Lund, sannol. före 1085, och tillhörde
augustinorden. I det dåtida Sverige torde klostren i allm.
ha varit av så ringa storleksordning, att skolor
knappast upprättats här förrän på 1200-talet, även
om enskild undervisning trol. meddelats av vissa
klosterbröder (teologie lektorer). Bortsett från
k. i Lund synes Sveriges äldsta k. ha funnits i
Dragsmark, tillhörigt premonstratensorden
(grundat 1234), samt i Sigtuna och Skänninge,
tillhörande dominikanorden (båda grundade 1237). Jfr
Domskolor och Katedralskola. — Litt.: O.
Char-ling, ”Medeltidens k.” (1904); F. Paulsen,
”Ge-schichte des gelehrten Unterrichts”, 1—2 (3 Aufl.
1919—21); G. Brandell, ”Svenska
undervisningsväsendets och uppfostrans historia”, 1 (1931). E.Bng.
Klosters röstskola, nära Alvesta i Småland,
grundades 1914 av tal- och sångpedagogen Karl
Nygren, som också var dess ledare till 1942.
Skolans program upptar kurser i sång, talteknik,
röstvård och välläsning.
Klosterverken, se Klosters ab.
Klosterväsen, ett enl. bestämda regler inrättat
samliv för religiösa syften, är en
religionshisto-risk företeelse, som förekommer även utanför
kristendomen. Det kristna k. är icke ett lån
från andra religioners utan en självständig
parallellföreteelse till dem. Det har framgått ur
den gammalkristna askesen under 2:a—3:e årh.
med i stort sett följande utvecklingsgång:
religiöst gripna människor dra bort till avsides
ställen för att leva ensamma (anakoreter, eremiter,
monachoi’, munkar); några sådana bli berömda
och samla likasinnade kring sig i eremitsamfund
(grek. monaste’rion, lat. monaste’rium); senare
byggas de enskilda cellerna inom en gemensam
inhägnad (lat. clailstrum, kloster) och
monaste-riet blir koinob’ion (lat. cenob’ium, jfr Cenobitorden).
När flera sådana förenas under gemensamma
— 297 —
— 298 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
