Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klädedräkt - 1300-talet—1600-talets mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄDEDRÄKT
inflätades med små slöjor, pärlband, nät o.a.
prydnader (se färgplansch vid Italien, sp. 884). I mell.
och n. Europa var hårklädseln så pass tung och
massiv under samma tid, att den måste räknas
som en delvis i håret inarbetad huvudbonad.
Omkr. 1480 blev manlig k., förr hög i halsen,
djupt ringad. Rocken blev framtill öppen (o. 1500),
först till midjan, sedan (o. 1515) försedd med
fyrkantig utskärning och visande en rikt arbetad
fin skjorta. Än var den jackformig, än med skört.
Utmärkande för 1500-talet voro k:s rika
uppslits-ningar. Först framträdde dessa så, att sömmarna
ej hopsyddes utan knötos med band, så att
underplagget pöste ut, först mera blygsamt, sedan
allt rikare. Sedan skars t.ex. ärmen nästan av
på tvären och fick där utpösande puffar;
småningom uppskars hela k., såväl ärmar, liv, skört
och de nu begynnande byxholkarna som
baretten*, i rikt arbetade remsor. Modet kulminerade
i landsknektarnas fantastiska k. Ännu så sent som
på 1630-talet kvarlevde rester av modet i ett
egendomligt bruk att med ett regelbundet mönster
av skarpa snitt el. små hål genomskära k:s
övertyg, så att fodret lyste fram, s.k. hackat tyg. Det
uppslitsade modet genomträngde även kvinnlig
k., ehuru mindre konsekvent. — Först mot
1400-talets slut började byxorna bli från strumporna
skilda plagg, i det att korta byxholkar uppträdde.
På 1500-talet kommo byxor att i modet spela en
viktig roll genom de överdrivna former de
an-togo (bl.a. de berömda pluderhosorna) med stor
vidd och allehanda uppslitsningar, ur vilka
fodrets tygmassor framvällde. Byxorna voro ibland
mycket vida och hängde långt ned över de högt
på vaden åtspända linningarna el. också voro de
ballong- el. tunnformiga, korta el. längre, ibland
styvt uppstoppade. Konsten att sticka strumpor
uppfanns vid denna tid, trol. i Spanien, och
utbredde sig snabbt i alla folklager. Till denna
extravaganta period hörde även puffärmen, först
mera blygsam, sedan alltmer svällande, vilket
gav gestalten egendomliga proportioner.
Axel-puffar sattes både på rocken och på den för
1500-talets förra hälft typiska, framtill helöppna, med
breda slag och halvkort ärm försedda överrocken.
Alla ärmar voro pösiga och klumpiga samt ofta
avdelade i en serie puffar, den största överst.
Mot årh:s mitt började rocken knäppas upp till
hakan. Skjortan syntes nu blott som ett litet krus
vid hals och handled, detta svällde småningom
till en allt större kvarnstens- el. pipkrage, först
fatlikt utstående, sedan ofta nedliggande
(1630-talet). Vid sidan av pipkragen förekom på
1600-talet en nedliggande krage av spets el. alldeles
slät. — Då rocken fick hög krage, klipptes håret
kort. Då håret på 1600-talets mitt allmänt bars
långt, bortlades kragen, som dock var i bruk
ännu o. 1660. — Rocken blev under 1500-talets
senare del alltmer slät och allvarlig (det svarta
spanska modet). Skörten voro små el.
obefintliga, byxpuffarna svällde till ballonger på 1560
—70-talen men förlängdes sedan och fingo
spol-form. Omkr. 1620 voro skörten ännu korta och
uppflikade. Uppslitsningsmodet levde även kvar i en
liten flikig axelskärm och i det att ärmsömmen
ofta lämnades öppen. 1600-talets början brukade
åter allmänt rika stoffer el. helt broderade k.
Under 30-åriga kriget fingo rocken och det då
brukade, ibland ärmlösa kyllret längre, helskurna
skört. — I början av 1600-talet blevo byxorna
enklare, raka el. endast lätt ballongformiga och
längre och nådde mot årh:s mitt ibland nedanför
knäet och stoppades då ned i stövlarna. En
överdriven modeform utgjorde de vid 1600-talets
mitt brukade öppna, kjollika s.k. rheingraves el.
rhengrevebyxorna. — 1500-talets kvinnliga k.
liknade i stoffer och detaljarbetet mycket den
manliga. Omkr. 1500 bortlades axelslagen, k. blev
djupt och brett ringad (italienskt mod), livet
hopsnördes fram. Senare fick det formen av ett
slätt och styvt pansar med djup ringning och
mycket smala axelpartier. Halsen kunde täckas
av ett tunt vitt tyg. Kjolen var först oerhört
rynkad men började på 1530-talet skäras i
klockform och gjordes öppen framtill över en
underklänning av annat tyg. På 1550—70-talen brukade
denna överklänning hänga fritt från axlarna, så
att hela gestalten fick formen av en klocka.
Axelpuffarna fingo klotform. Från axeln kunde
dessutom hänga tomma prydnadsärmar. Omkr.
1580 fick ärmen för en tid fårbogs- el. s.k.
gigot-form men blev sedan slätare för att på 1630-talet
åter svälla till en bred, halvlång ballongärm, dock
utan 1500-talets hårda stoppning. Kjolen blev,
ävenledes på 1580-talet, oerhört rynkad kring
midjan och hölls där ut av en bricklik el. tjockt
korv-formig underställning, så att den fick tunnform.
Detta var den s.k. vertugallen. Midjan satt
högt till o. 1660. Livet erhöll vid 1500-talets slut
framtill en småningom allt längre snibb. Bakom
nacken stod upp en av en ställning styvad
spetskrage, som sedan blev nedliggande liksom i
manlig k. Ävenså brukades pipkrage, och
manschettmodet med ant. pipade krås el. en uppvikt,
styvstärkt spets följde herrmodet. 1500-talets slut
och 1600-talets början utmärkte sig för stark
överlastning av smycken och rosetter. Holländsk
smak för puritansk enkelhet dikterade senare
dammodet. Svart blev favoritfärgen. Släta kragar
och manschetter kommo på modet genom det
franska spetsförbudet 1633. Förkläde tillhörde
ofta även mode-k. under 1500—1600-talen. Inom
franskt mod, som från o. 1600-talets mitt ledde
k:s utveckling, hängde kjolen utan styvnad
rynkad rakt ned från höfterna kring 1600-talets mitt,
medan det spanska hovmodet, avvikande från
europeisk sed f.ö., föreskrev oerhörda, släta
styvkjolar med breda utbyggnader på höfterna och
långa skört på liven. Det samtidiga holländska
modet införde små koftliv o.a. borgerliga drag,
som länge höllo sig i medelklassens och allmogens
k. — Ytterkläderna under 1500-talet utgjordes
för män av en vid och ofta även lång rock el.
efter årh:s mitt (spanskt mod) av en kort, styv
axelkrage. Senare återkom den vida, nu
halvlånga manteln. Därjämte brukades från
1600-talets början och framåt en överrock, något längre
och vidare än den undre rocken. — Damer buro
på 1500-talet långa kåpor, ibland plisserade.
Under 1500-talets senare del och 1600-talets förra
hälft buros kortare kragar och koftlika kappor.
— Omkr. 1550 kommo alla de mycket egendomliga
huvudbonaderna ur modet, baretten* blev nästan
allenarådande ett halvt årh. Kvinnor buro dess-
— 325 —
— 326 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
