Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klövedal - Klöver - Klöverblad - Klöverbladsbåge - Klöverfrönötare - Kövermögel - Klövernötare - Klöverröta - Klöversilke - Klöversläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÖVERSLÄKTET
Klöva hallar.
(1949), därav 270 i Kyrkesunds*
municipalsam-hälle. K. uppfylles mest av kala bergsryggar
med smala, odlade dalgångar. Äker och
skogsmark utgöra vardera 12% av landarealen. I K.
ligger det sedan 1600-talet kända B j ö r h o
1-m e n s fiskläge med ett 20-tal fiskare och ett
fångstvärde av 192,391 kr (1945). Socknen har
talrika fornlämningar, bl.a. stenåldersboplatser n.
och s. om kyrkan, järnåldersgravar vid Pilanda,
stensättningar och resta stenar. Vid Basteröd
finns en hällristning med skeppsbilder. Kyrkan
av sten från 1860-talet hade en medeltida
föregångare. — Namnet skrevs 1377 Klouadalssongh.
Förleden är samma ord som isl. klofi, vinkel
mellan sammanlöpande höjder (se Hj. Lindroth,
”Bohusläns härads- och sockennamn”, 1918, sid.
78). I.Mg;Er.
Klöver (från mlty. Klever). 1) Bot., se
Klöversläktet. — 2) En av färgerna i kortspel (liksom ty.
Klee övers, av fra. trèfle-, jfr lat. trifoVium), se
Kortspel.
Klöverblad, byggn., se Pass och Näsa.
Klöverbladsbåge, byggn., se Båge.
Klöverfrönötare, lantbr., se Frönötare.
Klövermögel, bot., se Peronospora.
Klövernötare, lantbr., se Frönötare.
Klöverröta, en av säcksvampen Scleroti’nia
tri-folio’rum förorsakad sjukdom å rödklöver, esparsett,
humle- och blåluzern m.fl. baljväxter, vilken
yttrar sig däri, att på hösten bladen bli brunfläckiga,
under vintern mestadels hela växten vissnar ned
och svarta, oregelbundet formade sklerotier
utvecklas å rothals och rötter. Från sklerotierna
utväxa senare blekröda svampkroppar, vilkas sporer
vid sin utveckling sprida sjukdomen. Mild vinter,
mycken fuktighet och täta bestånd befordra k:s
framfart. Mellan olika arter och stammar
förefinnas stora skillnader i resistens. Jfr
Klövertrötthet. [G.]Eo.
Klöversilke, bot., art av snarrevsläktet*.
Klöversläktet, Trifol’ium, av fam. ärtväxter,
omfattar o. 300 arter, huvudsaki. i Gamla världens
tempererade och subtropiska bälten men även i de
tropiskt-afrikanska bergsområdena och Amerika.
De äro upprätta el. nedliggande, ofta krypande,
1- el. fleråriga örter med 3-, sällan 5-fingrade blad,
i täta huvud ordnade, röda, vita el. gula blommor
och kort, rak frukt, mer el. mindre fullst. omsluten
av fodret och den vissnade kronan. Viltväxande
förekomma i Sverige 13 arter; dels med röda
blommor: T. prate’nse, rödklöver, rödväppling,
flerårig, 2—8 dm hög, allmän på ängsmarker,
åkerrenar o.d., T. med’ium, skogsklöver, lik föreg.
men spensligare, på skogsängar och skogsbackar,
T. incarna’tum, blodklöver, i-årig, med mörkt
purpurröda blommor, mest förvildad; dels med vita
el. rödlätta blommor: T. repens, vitklöver, v i
t-v ä p p 1 i n g, 1—3 dm lång, nedliggande, allmän
på ängar, vägkanter o.d., T. hyb’ridum,
alsike-klöver, 2—5 dm hög, upprätt, eljest som föreg.,
T. fragiferum, blås- el. smultronklöver,
flerårig, 1—3 dm lång, nedliggande, med efter
blomningen uppblåst foder, här och där på strandängar,
vägkanter o.d., T. monta’num, backklöver,
flerårig, 2—4 dm hög, mindre allmän på backar och
torra ängsmarker, T. stria’tum, strimklöver,
i-årig, 1—3 dm hög, här och där på backar och
torra ängar i s. Sverige, T. arve’nse, harklöver,
i-årig, 1—2 dm hög, allmän på backar, hedar,
sandmarker o.d.; dels med gula, någon gång bruna
blommor: T. campes’tre (T. procum’bens), 1 i g g k 1
ö-v e r, i-årig, 1—2,5 dm hög, allmän på torra
betesmarker, gräsvallar o.d., T. dub’ium, trådklöver,
lik föreg. men spädare och glesblommigare, T.
äu’reum, gu 11 kl över, 1- el. 2-årig, 2—3 dm hög,
här och där på torra marker, vid vägar o.d. upp till
Ångermanland, T. spadi’ceum, brunklöver,
2-årig, 2—3 dm hög, med glänsande brun
blomkrona, mindre allmän på ängsmarker i mell. och
n. Sverige.
Många arter av k. ha stort odlingsvärde, särsk.
som foderväxter. I Sverige äro röd-, alsike- och
vitklöver de mest odlade arterna. Rödklövern,
som först på 1500-talet började odlas i Italien och
Spanien, kom till Sverige under första hälften av
1700-talet. Odlingen sker vanl. i s.k.
klövervallar, ant. enbart el. tills, med andra
vallväxter och ant. för
höskörd (klöverhö),
fröskörd el.
avbetning. Klövervallarna äro vanl. endast
2—3-åriga, emedan
jorden vid
långvarigare sådan odling
drabbas av
klövertrötthet*. Man
skiljer på svensk
rödklöver el.
senklöver, som
genom sin sena
blomning ger endast
en höskörd pr år,
och tidig
rödklöver el. s.k.
schlesisk
rödklöver, som på gr.
av sin tidigare
blomning ger 2 skördar
Rödklöver.
Foto A. Fors.
— 342 —
— 341 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
