Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knappstyrning - Knappsäv - Knarr, knorr - Knas - Knast - Knaster (röktobak) - Knaster, knast (klack) - Knasterskola - Knatchbull-Hugessen, Sir Hugh Montgomery - Knatting - Knattleikr - Knaus, Ludwig - Knautia - Knavelsläktet - von Knebel, Ludwig - Knebelit - Knecht Ruprecht - Kneip, Jakob - Kneipe - Kneipp, Sebastian - Kneippbaden - Kneippbyn - Kneippkuranstalter - Knekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNEKT
man allmänt till gördelstyrning. Jfr Gördel och
Styrmedel. P.O.S.
Knappsäv, art av sävsläktet*.
Knarr, även knorr, sjöv., ett fornnordiskt
lastfartyg, långsammare men sjödugligare än
långskeppen. Benämningen k. fanns kvar ännu på
1850-talet på en i Vänern för frakt av hö använd
flatbottnad, mindre eka och lever även kvar i
en del ortnamn, ss. Knorrö vid Kalmar och
Knarresund på Island.
Knas, se Knjaz.
Knast, tekn., se Knaster.
Knaster (från holl. k\a\naster, av spa. canast[r]o,
vidjekorg, här: förpackning av tobak, av grek.
kan’astron, korg; jfr Kanister), ett slags röktobak,
urspr. förpackad i korgar; sedermera om enklare
tobak.
Knaster, knast, upphöjning el. mindre klack
på en maskindel. K. kan ha till uppgift att
underlätta montering el. tjänstgöra som ett stopp
el. kontaktgivande organ vid inbördes rörliga
maskindelar.
Knasterskola, se Lancaster, Joseph.
Knatchbull-Hugessen [näc’bol-hjo’gisn], Sir
Hugh Montgomery, brittisk diplomat (f.
1886), inträdde på den diplomatiska banan 1908,
var minister i Estland, Lettland och Litauen 1930
—34 och i Persien 1934—36, ambassadör i Kina
1936—38, i Turkiet 1939—44 och i Belgien 1944—47.
Knatting, populär benämning på en liten flaska
(punsch, likör), rymmande V4 butelj el. Ve 1,
”kvar-ting”.
Knattleikr (till isl. knöttur, gen. knattar, boll,
och leikr, lek, spel), bollspel, som ofta
omnäm-nes i de isländska sagorna. Enl. dessa skulle det
ha liknat hockeyn och spelats såväl på is (utan
användning av skridskor) som på lekvallen. K.
var ett lagspel med stora lag, där dock varje
deltagare hade sin specielle motståndare.
Redskapen utgjordes av träklubbor och en liten, hård
boll (trol. av trä), som med hjälp av klubban
el. händerna skulle föras i mål. Av sagorna att
döma var k. ett synnerligen hårt spel, som ej
blott krävde snabbhet och fyndighet utan även
god kroppsbehärskning och stor styrka, då det
var tillåtet att vid närkamp om bollen gripa tag
i motståndaren och bringa honom till fall. O.Kgh.
Knaus [-au-], L u d w i g, tysk målare (1829—
1910), elev av K. Sohn i Düsseldorf, företog
studieresor till Frankrike, Italien m.fl. länder. K. målade
högt skattade genrebilder, i sht bondeskildringar,
med en för denna tid ovanligt god kolorit, oftast i
litet format och med
humoristiska motiv.
Knautia [-au’-]>
bot., se
Äkervädd-släktet.
Knavelsläktet,
Scleran’thus, av fam.
nejlikväxter, med o.
10 arter, 1- el.
fleråriga, lågväxta örter
med syllika blad och
små, grönvita, i
gre-niga knippen
samlade blommor,
huvudsaki. i Gamla
värl
Grönknavel.
den. I större delen av Sverige förekomma på
sandfält, trädesåkrar, hedar o.d. 2 arter: S. ann’uus,
grönknavel, tandgräs, i-årig med gröna
blommor, och S. perenn’is, vitknavel, flerårig
med vitgröna blommor. De båda arterna
hybridi-sera ofta.
von Knebel, Karl Ludwig, tysk författare (1744
—1834). En av de finast bildade medl. av det
litte-rata weimarhovet på Goethes tid framträdde K.
med såväl originaldikter som övers. K. var
Goethes äldste och mest trofaste vän i Weimar. K:s
”Literarischer Nachlass” utgavs av K. A.
Varnha-gen v. Ense (3 bd, 1835—36). — Litt.: H. v.
Knebel-Doeberitz, ”K. L. v. K.” (1890).
Knebeli’t, miner., (Mn,Fe)2SiO4,
mangan-järn-ortosilikat, ett till olivingruppen hörande mineral,
som i stängliga, grå aggregat påträffats bl.a. vid
V. Silvberg i Dalarne och vid Dannemora.
Knecht Ruprecht [knäxt ro’präxt], se Rupert
Knecht.
Kneip [knäip], Jakob, tysk författare (f.
1881). K., som i sin ungdom var bonde i sin
födelsebygd bland Hunsrücks berg, blev efter
teologiska och filologiska studier lärare och förf,
av katolsk och demokratisk läggning. Han
stiftade som ung Bund der Werkleute auf Haus
Nyland, ett romantiskt-patriotiskt mellanting
mellan folkhögsk. och arbetsläger. K. har skrivit
de lyriska diktsamlingarna ”Ein deutsches
Testament” (i ”Das brennende Volk”, 1916; fristående
och utökad 1934), ”Bekenntnis” (1917,
”Barmher-zigkeit” (1918), ”Bauernbrot” (1934) och ”Fülle
des Lebens” (1935), eposet ”Der lebendige Gott”
(1919), den burleskt-humoristiska berättelsen
”Hampit der Jäger” (1927), romanerna ”Porta
nigra” (1932), ”Feuer vom Himmel” (1936) och
”Frau Regine” (1942) samt essäsamlingarna ”Das
Reich Christi” (1935), ”Der Kölner Dom” (1939)
och ”Das Siebengebirge” (1941). [A.Bd]E.
Kneipe [knåi’pø] (ty.; förk. av Kneipschenke-,
besläktat med svenska verbet knipa), ölstuga, särsk.
en enklare sådan.
Kneipp [knaip], Sebastian, tysk präst och
naturläkare (1821—97), se Kneippkuranstalter.
Kneippbaden, se Kneippkuranstalter.
Kneippbyn, mindre badort med strandbad på
Gotlands västkust i Västerhejde sn, 3 km s. om
Visby; på strandterrassen finnas intressanta
gravar från äldre bronsåldern.
Kneippkuranstalter. En egenartad form av
kall-vattenbehandling*, den s.k. kneippkuren, sattes i
mitten av 1800-talet i system av en tysk präst
Sebastian Kneipp. Den bestod huvudsaki. i kalla
fotbad, barfotavandring, särsk. på fuktiga ängar,
kalla lokala begjutningar o.d. Han inrättade
också i sin hemort Wörishofen i Bayern en s.k.
k., vilken tidvis varit mycket besökt. Rörelsen
spred sig över så gott som hela Europa; bl.a.
inrättades i Sverige en k., Kneippbaden
(”sommar-och vinterkurorten Borg”), strax utanför
Norrköping, 1898, som dock nedlades 1918, och även
andra, mindre sådana följde efter. Numera
till-lämpas metoden mera sällan. T.Hn.
Knekt (från mlty. knecht, gosse, tjänare, sven
m.m., samma ord som eng. knight*). 1) Byggn., ett
smalt, särsk. profilerat båg- och valvstöd, som
sluter sig till en muryta el. pelare. I den romanska
— 349 —
— 350 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
