Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knipphammare - Knipplan - Knipplantering, buskplantering - Knipprotsläktet - Knippsmide - Knippvase - Knipskrake - Knipsläktet - Kniptångsrörelse - Knisa mosse el. Hornby mosse - Knislinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNIPPLAN
Kärrknipprot.
Foto Hj. IVollin.
tivt hastig gång, användbar t.ex. för smidning
av spik.
Knipplan, municipalsamhälle, se Källö-Knipplan.
Knipplantering, buskplantering, skogsbr.,
förr täml. vanlig, nu sällan brukad
planterings-metod, varvid flera småplantor sättas tillsammans
i samma planteringshål. K. medför gärna en
något försenad höjdtillväxt samt risk för
samman-växningar och uppkomst av dubbelstammar. Den
bör ej användas för barrträd.
Knipprotsläktet, EpipaRtis {Hellebori’ne), av
fam. orkidéer, omfattar o. 20 arter i n. tempererade
zonen, ofta högväxta örter med vågrät jordstam,
knippvis anordnade rötter och praktfulla, färgrika
blommor. I Sverige förekomma 3 arter, av vilka
E. palus’tris, kärrknipprot, förekommer på
ängar och i
kalkrika kärr upp till
s. Norrland, E.
la-tifoVia, skogs-k n i p p r o t, ända
till V2 m hög,
växer i skogar och
lundar på
närings-rikt underlag upp
till Jämtland.
Knippsmide, se
Smidning.
Knippvase,
fiskeriv., se Risvase.
Knipskrake, zool.,
se Knipsläktet.
Knipsläktet,
Bu-ceph’ala (Clan’gula),
tillhör underfam.
dykänder. Näbben
är smal och kort,
näsborrarna sitta
framför näbbens
mitt, hjässans och
nackens fjädrar
äro yviga och bilda en huva. K. räknar endast
3 arter, alla i nordliga länder. De häcka i
ihåliga träd el. under stenar. I Sverige
förekommer knipan, B. clangula, som häckar vid sjöar
och vattendrag från Småland och norrut.
Hannen har i praktdräkt huvudet svartgrönt med vit
kindfläck, hals och buk vita, ryggen svart.
Sommardräkten liknar honans. Denna har huvudet
brunt, ryggen grå, buken vit. Längd 45 cm. De
6—12 äggen äro blågröna. Flyttfågel. Fridlyst
som övriga dykänder. I s 1 a n d s k n i p a n, B.
is-lan’dica, vilken har djupt violblå glans på huvudet,
är hemmahörande i Nordamerika men häckar dock
på ett område på Västgrönland samt på Island.
Buffelanden, B. albe’ola, som har en stor vit
fläck mitt i bjässan, häckar i Canada, tillbringar
vintern i USA. Knipan bildar ofta bastarder med
salskraken, s.k. knipskrakar. Y.Ln.
Kniptångsrörelse, krigsv., slagord från 2:a
världskriget, närmast avseende en dubbel omfattning.
Knisa mosse el. Hornby mosse, i Persnäs
sn på Öland, inköptes 1931 av Vetenskapsakad.
för medel, som till stor del skänkts av dr Axel
Munthe, och fridlystes sedan som
naturskyddsområde. Området innefattar en mindre sjö med
Knipa, hanne, i vårdräkt.
Ur ”Våra fåglar i Norden”.
kringliggande träsk- och ängsmarker, som
innehålla en särsk. rik fauna av vadare och
andfåglar. Bland dem märkas den sällsynta
svart-halsade doppingen, svarthakedopping, svarttärna,
dvärgmås, skedand, rödspov samt stora kolonier
skrattmåsar. H.
Knislinge. 1) Socken i ö. Göinge hd i
Kristianstads län och församling i Hjärsås och
Kniss-linge pastorat i ö. Göinge kontrakt av Lunds
stift, kring Helgeå n. om Kristianstad; 41,53 km2,
därav 40,80 land; 2,168 inv. (1949). K. är i stort
sett slättbygd, mera kuperat och skogrikt i ö.
och v. Åkern utgör 53 °/o av landarealen,
skogsmarken 33%. Inom socknen ligga K.2) samt
egendomarna Bivaröd, Beateberg, Norup och
Linneberg. Av fornlämningar finnas kummel och
högar, offerstenar, hällkistor och resta stenar.
Kyrkan, urspr. en romansk gråstensbyggnad, går
i sina äldsta partier, koret och närmaste delar av
skeppet, tillbaka till 1200-talet. Västpartiet och
tornet ha tillkommit under senare medeltiden,
sakristian i ö. är från 1803. Vid restaurering 1924
blevo sengotiska kalkmålningar i 1400-talsvalven
och på väggarna framtagna, vilka bl.a. framställa
folksägenmotiv med stor realism. Även målningar
i triumfbågen från romansk tid finnas. Bland
värdefulla inventarier märkas sandstensdopfunten med
rik reliefutsmyckning (tillskriven
gotlandsmästa-ren ”Calcarius”), den ståtliga altaruppsatsen från
1600-talets förra del och predikstolen i barock
från 1747. — Namnet, efter kyrkbyn, skrevs 1407
in Knydhzlingae. Det är icke säkert tolkat. —
Litt.: P. Johnsson, ”Anteckningar om K. socken”
(1920); F. Johnsson, ”K.” (1938). P.;Er.
2) Municipalsamhälle (sedan 1931) i K.i), 16
km n. om Kristianstad vid Helgeå och
statsbane-linjen Kristianstad—Hästveda; 5,73 km2, därav 5,55
land; 1,533 inv. (1949). Här finnas av större
in
— 355 —
— 356 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
