Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knorring, 2. Sophie von - Knossos, Knosos - Knoster - Knot - Knott - Knottblomstersläktet - Know-nothing-party - Knox, 1. John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNOX
2) S o p h i e
Margareta von K.,
friherrinna, författarinna (1797—1848),
dotter av hovmarskalken
C. G. Zelow och 1820
g.m. dåv. majoren,
slutl. översten Carl
Sebastian von K.
(1789—1858). K.
debuterade 1834 med
romanen ”Cousinerna”,
vari den förnäma
världen skildras med
förtrogen realism.
Grundtemat är här, liksom i de flesta av K:s
romaner, konflikten mellan plikt och böjelse. Den
konservativa tendensen strider emellertid i viss
mån mot innehållet. Under det följ, årtiondet
utgav K., under pseud. ”Förf, till Cousinerna”, ett
flertal romaner: ”Vännerna” (1835), ”Qvinnorna”
(1836), ”Axel” (s.å.), som är en forts, på
”Cousinerna”, ”Illusionerna” (s.å.), en realistisk och
spirituell skildring av det mondäna sällskapslivet i
Stockholm under säsongen 1812—13, som fick sin
poäng av M:me de Staèls besök. Med
”Stånds-paralleler” (1838), som delvis är en
folklivsskild-ring, försökte K. utvidga sin ämneskrets och
närma sig den liberala opinionen. Vidare märkas:
”Tante Lisbeths 19:6 testamente” (s.å.), ”Skizzer”
(1841—45). ”Torparen och hans omgifning” (1843;
ny uppl. med inledning av J. Mortensen 1906) är den
första bonderomanen i svensk litteratur. — Litt.: J.
Mortensen, ”Från Aftonbladet till Röda rummet”
(1905); Barbro Nelson, ”S. v. K.” (1927, med utförlig
biogr.); F. Böök, ”Fem porträtt” (1929). N.N.
Knossos [-å-], Knosos (grek. Knosos’}, forntida
stad på Kretas n. kust, c:a 8 km s.ö. om
Hera-kleion. Ledd av de grekiska sagorna, som omtala
K. som kung Minos’ residens och Kretas forna
huvudstad, påbörjade A. Evans 1899 de ryktbara
utgrävningar, som ledde till upptäckten av det
väldiga förhistoriska palatset i K. och den lysande
minoiska kulturen, vars huvudstad K. var (se
Egeisk kultur med pl.). Även i historisk tid var
K. en betydande ort och en av de ledande
städerna på Kreta. I romersk tid gick det tillbaka,
var i tidig kristen tid biskopssäte men synes på
400-talet e.Kr. icke längre ha existerat. K.H.
Knoster [-0-], en tung slägga med grovt träskaft,
som användes för handkrossning av sten, malm o.d.
Knot, art av knorrhansläktet*.
Knott, Melusi’nidae (Simuli’idae), insektfam. av
ordn. tvåvingar, några få mm stora, svarta el.
gråaktiga arter, stundom med silverglänsande fläckar.
Antennerna äro korta och tjocka med u
skivfor-miga leder, ögonen äro stora, hos hannen
sammanstötande. Ryggskölden är högvälvd,
bakkroppen kort, benen korta och starka, vingarna stora
och breda. Larverna, som leva i vatten, sitta med
den bredare bakändan i lodrätt ställning fästa vid
stenar och ha på huvudet en stor, långhårig, parig
flimmerapparat, som virvlar in födan till munnen.
Honorna äro blodsugare, som i stora svärmar
angripa människor och djur. I Sverige förekomma
ett tiotal arter, allmännast i Norrland. Mest
beryktad är kolumbaczermyggan, Melusi’na
Knottblomster.
{Simutium) columbacze’nsis, som i länderna kring
nedre Donau åstadkommer så svåra härjningar bland
nötkreatur, hästar, får, getter och svin, att vissa
år tusentals djur falla offer för dess giftiga
sting. Dylika dödsfall, fastän betydligt
sällsyntare, ha också förekommit i Sverige. E.Wn.
Knottblomstersläktet, Achroan’thes, av fam.
orkidéer, med blott en art, A. monophyll’os,
knottblomster, står myggblomstersläktet,
Edarn-marby’a, nära och skiljes från
detta genom att ståndarknappen
är längre än det uppåtriktade,
trekantiga rostellum.
Jordstammen har 2 knölar, den
spensliga, gulgröna stjälken är 10—30
cm hög och har vanl. 1 enda,
avlångt el. äggrunt blad. De
små, gulgröna blommorna sitta
i en smal, utdragen klase och
ha fruktämnet vridet ett helt
varv, varigenom läppen blir
upp-åtriktad. Pollineringen sker
sannolikt genom myggor.
Knott-blomstret växer i kärr, helst på
kalkgrund, och förekommer i
Europa, Sibirien och
Nordamerika, i Sverige från öster- och
Västergötland till Jämtland och
Västerbotten. W.
Know-nothing-party [nåu’-
nBb’it)-pa’ti], se American Party.
Knox [nåks]. 1) John K.,
Skottlands reformator (o. 1505—
72), studerade i Glasgow, blev
antagl. präst samt övergick o.
1544 till protestantismen och
styrktes i dess tro av
predikanten-martyren Georg Wishart.
Sedan kardinalärkebiskop Beaton
låtit bränna denne (1546) och till hämnd mördats
av hans vänner, besatte dessa ärkebiskopsborgen i
S:t Andrews och kallade K. till sin präst. Vid
borgens fall 1547 fördes K. som galärslav till
Frankrike men frigavs 1549 efter intervention av
engelska regeringen, predikade på olika platser i
England, bl.a. i London som konungens kaplan,
och uppgives ha deltagit i omredigeringen av Book
of Common Prayer. övertalad att fly undan den
blodiga Marias förföljelse 1554 var han en tid präst
i engelska flyktingsförsamlingen i Frankfurt a.M.
och förestod 1556—59 en liknande församling i
Genève, där han helt tillägnade sig Calvins system;
i olikhet med denne
hävdade han dock
rätten till aktivt
motstånd mot en katolsk,
tyrannisk överhet, så
i sin djärva skrift
”Första trumpetstöt
mot det
monstruösa kvinnoregementet”
(1558; enl. K. förbjöd
Bibeln kvinnor att
regera). Under tiden
skärptes i Skottland
motsatsen mellan den
protestantiska adeln,
— 365 —
— 366 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
