Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Knut VI Valdemarsson (konung av Danmark) - 6. Knut Lavard (dansk furste, slavisk kung) - 7. Knut Valdemarsson (prins av Danmark) - 8. Knut (prins av Danmark) - Knut, Mäster - Knuta - Knut Alvsson - Knutar (knopar, stek)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT
Knutar.
store vän ärkebiskop Absalon*. K:s äktenskap med
den saxiska prinsessan Gertrud var barnlöst. B.
6) Knut Lavar d, dansk furste, slavisk kung
(d. 1131), son till kung Erik Ejegod, blev hertig
av Sönderjylland, köpte av kejsaren efter sin
frän-de obotritfursten Henriks död kungavärdigheten
över dennes välde och uppträdde i Danmark med
de kungliga attributen. Magnus Nilsson, som i
K. såg en medtävlare om Danmarks krona, lät 7/i
1131 lönnmörda K. vid Haraldsted. Av sina
anhängare varmt älskad får K. ett vänligt
omnämnande även i den till motpartiet hörande
Roskilde-krönikan. Efter K:s död födde hans änka, den
ryska prinsessan Ingeborg, sonen Valdemar (den
store); mot ärkebiskop Eskils vilja lät denne jämte
Sven Grate translatera K., som 1169 kanoniserades
och 1170 högtidligen skrinlädes. — Litt.: C.
Wei-bull, ”Saxo” (1915); L. Weibull i ”Scandia”, 1928. B.
7) Knut Valdemarsson, prins (d. 1260),
oäkta son till Valdemar Sejr, o. 1219 hertig av
Estland, senare av Blekinge, möjl. till sist av
Lolland; i brödrastriden kämpade han 1247 med Abel
och Kristofer mot Erik Plogpenning, tillfångatogs
men befriades av lybeckarna. K. fick även den
danske kungens besittningar i Sverige, där hans
son Svantepolk* bosatte sig. En annan son, Erik
(d. 1304), blev 1285 hertig av s. Halland.
8) Knut Christian Fredrik Michael, prins (f.
1900), son till Kristian X och Alexandrine av
Mecklenburg-Schwerin, 1933 g.m. prins Haralds
dotter Caroline Mathilde, med vilken han har
barnen Elisabeth (f. 1935), Ingolf (f. 1940) och
Christian (f. 1942). K., som till yrket är sjöofficer,
är sedan faderns död 1947 tronföljare.
Knut, Mäster K., se Knut Mickelsson.
Knuta, folkkult., se Trollknuta.
Knut Alvsson, norsk storman, se Tre Rosor.
Knutar, i sjömansspråket även knopar och
stek, sammanfoga tåg, linor, band, trådar m.m.
med varandra el. fästa dem vid något föremål,
hindra en ända glida ut el. skapa en ögla. K. och
stek avse i allm. åtgärder, där linans, trådens o.s.v.
ändar förbli i sin ursprungliga slagning, under det
knopar i regel utföras efter upptvinning av
tågvirkets dukter el. parter. Denna användning av
benämningarna är dock icke satt i allmänt bruk utan ordet
knop användes i
sjömansspråket i regel i
stället för k. — Vanligast
förekommande k. och
stek äro följande,
över-h andskn u t (även
fingerknut el.
halvknop), enkel (fig. I, a)
och dubbel (b) samt
över-handsknut i åtta (c),
användas i ändan av en
tråd, som skall fästas i
tyg, på tampen av en
sladd för att hindra den
löpa ut ur block el. kås
o.s.v. Vattenknut
(fig. 2) och r å b a n d
s-knop el. ryssjeknut
(fig. 3), väl att skilja
från den odugliga k
ä-ringknuten (fig. 4),
användas för att hopfoga två lika grova ändar el.
snören. Skotstek (fig. 5) är ännu säkrare än
rå-bandsknop; det göres på så sätt, att den ena ändan
får bilda en bukt, genom vilken den andra trädes
och får göra ett slag runt bukten; i stället för att
den senare ändan såsom vid råbandsknopen får gå
ut igen vid sin egen part, föres den åt sidan, så att
den vid dragning bekilipes av sin egen part. Göras
två slag runt bukten, bildas dubbelt
skotstek, som är en säker och mycket användbar
hop-fästningsmetod, t.ex. av flagglina, vid omslagning
av paket o.s.v. Holländare (fig. 6) är ett
halvslag genom och omkring en hake enl. samma
princip som vid skotstek. Skall ändan av en lina, ett
snöre o.s.v. läggas om ett fast föremål, sker det enklast
med två halvslag (fig. 7), vilka böra väl
åt-samsas. Kommer påfrestningen att bli stor el. är
sladden smäcker och man vill hindra dess alltför
hårda beknipande, bör den först läggas två varv
kring föremålet, och sedan två halvslag göras kring
egen part (fig. 8). Trädes härvid det första
halvslaget genom den uppkomna bukten, erhålles r
ö-r i n gs s t e k e t (fig. 9), vilket förr alltid
användes vid fästande av ankarlina till ankarets röring.
Skall en ögla bildas på t.ex. en fånglina för
förtöjning el. på en räddningslina kring livet, sker
detta medelst p å 1 s t e k (fig. 10). Detta bildas
genom att ett halvslag lägges på lagom avstånd
från tampen och hålles med ena handen, under det
att tampen med andra handen trädes genom
halvslaget, bakom och omkring fasta parten och ut igen
genom halvslaget bredvid egen part, varpå steket
åtsamsas genom sträckning av den fasta parten.
Denna ögla löper aldrig och är lätt att åter öppna.
Förenas två kablar i två pålstek, plägar denna
hopfästning benämnas kabelstek. —
Vanligast förekommande knopar äro sådana, som
användas för att utvidga ändan på en sladd, så att
den icke kan löpa ut genom en ring, t.ex. f a
11-repsknopen (fig. 11), el. som behövas som
stöd för händer el. fötter på linor, t.ex. p ä r t k u
n-t a (fig. 12). — Om s.k. knutskrift se d.o.
K. symbolisera i folktron ett bindande el.
hämmande ant. av något ont, varur den tron uppstått,
att upplösandet av en k. kan lösgöra något skadligt,
el. kunna k. även symbolisera en fast förening i
— 375 —
— 376 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
