Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knutstorp (Skåne) - Knutstorp (Småland) - Knutsöm - Knuttimring - Knut Valdemarsson - Knuv - Kny, Leopold - Knylhavre, knölhavre - Knylhavresot - von Knyphausen, Dodo, zu Inn- und - Knyppel-dyna, -pinne - Knyppling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNYPPLING
Knutstorp. Se även bild vid Blindering.
rerades 1843 av C. G. Brunius. K. är känt sedan
1300-talet, tillhörde från 1500-talet till 1663 ätten
Brahe, då Tycho Brahe 1546 föddes på K., och
kom 1771 till ätten Wachtmeister; det tillhör nu
greve C. Wachtmeisters barn. — Namnet skrevs
1354 de Knuthstorp. Det innehåller mansnamnet
Knut samt thorp, nybygge. P.;Er.
Knutstorp, egendom i Flisby sn i Småland, 16
km n.ö. om Nässjö, utgör 322 ha, därav 75 åker,
med ett taxeringsvärde av 195,100 kr.
Huvudbyggnaden av reveterat trä i två våningar
uppfördes på 1830-talet. K. tillhörde på 1600-talet
Kronan och har sedan ofta bytt ägare, tills det
1887 köptes av godsägaren G. Groms, som där
begynte en ännu fortsatt fabrikation av
musse-rande vin. K. tillhör sedan 1948 fru Gertrud
Wärn-berg, f. Groms. — Namnet innehåller
mansnamnet Knut samt thorp, nybygge. P.;Er.
Knutsöm, prydnadssöm, där varje stygn har
form av en liten knut, i det att tråden lindas
flera varv om nålen, innan denna stickes ned tätt
bredvid, där den stacks upp.
Knuttimring, byggn., se Knut.
Knut Valdemarsson. 1) Konung, se Knut,
Danmark 5). — 2) Prins, se Knut, Danmark 7).
Knuv, i vissa svenska dialekter förekommande
beteckning för bergsklint, bergspets, toppen av en
jordhöjd, kobbe, skär.
Kny, Carl Ignatz Leopold, tysk botanist
(1841—1916), fil. dr i Berlin 1863, e.o. prof, vid
univ. i Berlin 1873, därjämte prof, vid
lantbruks-högsk. 1880, prof, vid univ. 1908. K. undersökte
algernas och arkegoniaternas ontogenetiska
utveckling, fanerogamernas anatomi och fysiologi
samt upparbetade tekniken för mikroskopiska
preparats framställning och avbildning. Han utgav
”Botanische Wandtafeln”, 1—120 (1875—1912) och
”Über das Dickenwachstum des Holzkörpers in
seiner Abhängigkeit von äusseren Einflüssen”
(1882). — Litt.: W. Magnus, ”L. K.” (i
”Berich-te der Deutschen botanischen Gesellschaft”, 34,
1917). A.Hr.
Knylhavre, knölhavre, Ave’na ela’tior
(Ar-rhenathe’rum elatius), ett flerårigt, 1—1,5 m högt,
glest tuvat gräs av havresläktet, förekommer i s.
och mell. Sverige på torra ängsmarker, banvallar,
vägkanter o.d. K. är ett härdigt, gott fodergräs,
som går bra till på sand- och lermylla; odlas tills,
med timotej, ängssvingel m.fl. gräs, ofta också i
blandning med lämpliga klöverslag.
Knylhavresot, se Flygsot.
von Knyp’hausen [-håuzan], D o d o, riksfriherre
zu Inn- und K., tysk-svensk krigare (1583—
1636), tjänade i olika protestantiska härar och blev
1622 Kristians av Braunschweig främste militäre
rådgivare samt deltog i slaget vid Höchst och
Stadtlohn. 1629 trädde K. i svensk tjänst som
generalmajor för armén och var under fälttåget i
Pommern 1630 en av Gustav Adolfs främste
medhjälpare. 9/s (n.st. 19/3) 1631 blev K. efter ett
hårdnackat försvar fången i Neu-Brandenburg men
utväxlades 1632 och anförde vid Lützen fotfolkets
2:a träffen. Som fältmarskalk kommenderade han
jämte hertig Georg av Lüneburg i n.v. Tyskland
och hade stor del i segern vid Oldendorf 1633 men
råkade efter Hamelns intagande i öppen strid med
hertigen. Även med A. Oxenstierna blev K. oense
och tog 1634 avsked. 1635 ställdes K. dock åter
i spetsen för de svenska trupperna i n.v. Tyskland
men stupade 1636 vid Haselünne. K. var en tapper
och kunnig krigare men överdrivet metodisk och
försiktig. PS.
Knyppel-dyna, -pinne, se Knyppling.
Knyppling, spetstillverkningsmetod, i viss mån
närbesläktad med flätning*. Alla de trådar, som
skola bilda spetsen — för finare, mycket breda
spetsar flera hundra —, fästas medelst nålar med
sin ena ände i en rad på en överklädd träcylinder,
som rullar nästan helt nedsänkt i en låda, el. en
flat, rund knyppeldyna. Trådarnas andra
ändar äro uppnystade på var sin knyppelpinne,
varifrån de småningom under arbetets gång
avnystas. Mönstret i spetsen framställes genom s.k.
slag, d.v.s. man fattar knyppelpinnarna parvis och
snor el. flätar efter visst system. Cylindern rullas
Knyppeldyna.
— 381 —
— 382 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
