Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knyppling - Knysnaskog - Knytling - Knytlingasagan - Knytning - Knytnävskamp - Knä - Knäbild - Knäbäck - Knäck (karamell) - Knäck (knäckmönster, konstteknik)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNYSNASKOG
Knysnaskog; i förgrunden trädormbunken Hemitelia
capensis.
Foto H. W eimarck.
bakåt, allteftersom spetsen framskrider, nålarna
i ändan framflyttas successivt, och den färdiga
ändan frigöres. Vid vissa slags k. är mönstret
uppritat och utstucket på en kring cylindern rullad
pappremsa, och nålar fästas successivt som stöd vid
trådarnas korsningar (så vid vadstena-, franska
och flandriska spetsar), medan vid andra slags k.
(så i Skåne, Blekinge och Dalarne) icke något
uppritat mönster finnes utan endast kanterna på
spetsen spännas ut med nålar. — K. är trol. av
italienskt ursprung och antagl. ej äldre än 1500-talets
början. Om spetsar, tillverkade i k., se Spetsar.
K. imiteras numera skickligt med maskiner. I.
Knysnaskog, varmtempererad—subtropisk
regnskog vid Kaplandets sydkust från
Outeniqua-bergen i v. till Zitzikamma i ö. K. är utbredd
på bergsluttningarna och bildar ett smalt, högst
några få mil brett bälte nära kusten. Den är
betingad av varma somrar, milda vintrar — snö
faller blott på de högre bergen och ligger ej
kvar — och en över hela året jämnt fördelad
nederbörd, som närmar sig el. överstiger 1,000
mm om året. K. hade förr en större utbredning
än nu. Spridda rester av liknande skogar finnas
flerstädes såväl i v. som mot n.ö. Genom
kalhuggning och bränning har människan gjort
stora ingrepp och avsevärt minskat skogens
areal. Åtskilliga träd lämna värdefullt gagnvirke,
framför allt de bredbladiga barrträden Podocar’pus
elonga’ta och P. ThunbePgii samt lövträdet Oco’tea
bullata, vilka nå väldiga dimensioner. Viktiga
äro också arter av släktena CelaYtrus och Ficus
samt C un o’nia cape’nsis, Ekeber’ gia capensis, Ol’ea
laurifol’ia och Olin’ia cymo’sa. Den 3—4 m höga
trädormbunken Hemite’lia capensis är vanlig,
vidare epifytiska ormbunkar, särsk. av släktena
Asple’nium, Hymenophyll’um, Polypod’ium och
Trichom’ anes. W.
Knytling, bot., art av släktet Hernia’ria*.
Knytlingasagan, isländsk historisk saga av okänd
förf, från tiden efter 1200-talets mitt, behandlar
Danmarks historia från Harald Gormsson fram till
1187. För äldre tider meddelar K. inga
självständiga uppgifter av värde. Detta är däremot fallet
för tiden efter 1000-taIets mitt, där eljest okända
— 383 —
skaldedikter utnyttjas och delvis återgivits av
förf. Skildringen av Knut den heliges regering är
ingående, och man har bakom den trott sig kunna
urskilja en särskild Knutssaga; i skildringen av
dennes regering beredes plats för en utförlig
teckning av den sentida vikingen och våldsmannen
Blod-Egil. Fr.o.m. 1130-talet bygger K. på ett
historiskt verk, som även utnyttjas av Saxo men
som K. efter allt att döma återger mer troget än
denne. De för K. och Saxo gemensamma
uppgifterna gå tillbaka till denna äldre källa och måste
anses historiskt högst värdefulla. K. har senast utg.
av C. af Petersens och E. Olson (i ”Spgur
Dana-konunga”, 1919—25). — Litt.: C. Weibull, ”Saxo”
(1915)- . B-
Knytning, textilteknik för framställning av
fisknät, vidare för filé*, bottnar för större dukar,
päl-lar, smalare spetsar och bårder m.m. Garnet el.
tråden, varmed k. sker, fästes stadigt i ena änden
vid en krok (för grövre k.), en nål e.d. Till k.
be-höves en jämnbred, flat sticka, så grov, som man
önskar rutans storlek i arbetet, över denna sticka
el. k a v e 1 slås tråden och fastknytes ögla för
ögla och sedan varv efter varv. När arbetet sedan
dragés ut, har man ett nätverk av kvadratiska
rutor. — Ett annat slag av k. är m a k r a m é*. I.
Knytnävskamp, se Boxning.
Knä. 1) Anat., se Knäled.
2) Skeppsb., vinkelformad byggnadsdel av trä el.
järn, som exempelvis förbinder däcksbalk med
spant. B a 1 k k n ä på träfartyg, förr av krumväxt
ekvirke, göras numera vanl. av smide. Vertikalt
placerat balkknä kallas även h ä n g k n ä. På
stålfartyg göras k. av trekantiga plåtbrickor, vanl.
flänsade i fria kanten och försedda med
lättnings-hål. K. benämnas på stålfartyg efter sin placering
även balkbrickor vid balkars infästning,
knäplåtar (eng. brackets) för infästning av
skottstag och vid sammanfogande av spant och
kontraspant vid byggda bottenstockar. Jfr
Mid-skeppssektion (med fig.). T.Hrn.
Knäbild, se Knästycke.
Knäbäck, fiskläge i Ravlunda* sn i Skåne.
Knäck, karamell, bestående av sirap, socker och
hackad mandel. I finare k. tillkommer grädde.
Konsistensen är hård och seg; önskar man den
spröd, tillsättes något ättika. Förekommer i
handeln i små krusade pappersformar.
Knäck (knäckmönster), konsttekn.,
beteckning på de S-formade, genom drivning åstadkomna
åsar, som i sin motsättning till de samtidigt all-
Knytning.
— 384 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
