Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knöppel, Christoffer - Knöppel, 1. Arvid (författare) - Knöppel, 2. Arvid (bildhuggare, tecknare) - Knös - Knös, släkt - Knös, 1. Anders - Knös, 2. Olof - Knös, 3. Carl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNÖS
Penselsvin, tillhörande knölsvinsläktet.
dels som förf, för scenen, dels som översättare
av Molière, Langlois, de la Motte, Pradon,
Saint-Foix m.fl. Bland hans tryckta originalarbeten
må nämnas ”Mötes-platsen i mörkret” (1750)
och ”Gudarnas rådslag, om fruentimret må fria
sielft” (1744). Efter Bollhusteaterns upplösning
blev K. auskultant vid Stockholms rådstuvurätt,
varjämte han i åtskilliga år ägnade sig åt
undervisning i språk. A.L.
Knöppel. 1) Johan Arvid Constantin K.,
författare (1867—1925). K. utbildade sig till
bryggare i Tyskland 1887—90, var bryggmästare i
Luleå och Stockholm 1890—96 och var ägare av
Kristinebergs bryggeri i Växjö 1896—1912. K.,
som tidigt intresserat sig för jakt och som hade
ett fint natursinne, utgav en rad säkert gjorda
naturskildringar, ”Svarta riddare och andra
natur-och djurlifsskildringar från den småländska
skogsbygden” (1912), ”När morgondimmorna skingras
och andra berättelser från skogar och myrar”
(1913), ”På vildmarksstigar” (1915),
”Vildmarks-bilder” (1916), ”ödemark och andra bilder från
marker i när och fjärran” (1918), ”Den vita
döden och andra skisser och skildringar från
markerna” (1922) och ”Långöra” (1923), en
”djurroman”. K. utgav 1913—22 tidn. ”Från jaktmarker
och fiskevatten” samt handboken
”Jaktskyttekons-ten med hagelgevär” (1915). ”Barbarer” (1916)
är en skildring från tyska östfronten under i:a
världskriget, hållen i tyskvänlig anda, och
”Kvinnan som kom över vattnen” (1925) är en roman. E.
2) Gustav Arvid Oskar K., den föregis son,
bildhuggare och tecknare (f. 25A 1892), genomgick
Althins målarskola och Tekniska skolan i
Stockholm, studerade därefter i Italien och München.
Liksom fadern har K. stark känsla för naturen,
och under hela hans konstnärsbana ha främst
djuren fångat hans intresse. Störst uppmärksamhet
har han väckt som tecknare, och i små, hastigt
utförda arbeten i kol, sepia el. blyerts har han
med knappa medel fångat det väsentliga i
motivet. Samma säkra karakteristik utmärker hans
skulpturer, vilka delvis äro utförda i ett nytt
material, gjutgods i rostfritt stål. 1941 utkom
”Råbock”, en skildring av Skansens djur med
text och teckningar av K. L.Wn.
Knös (sannol. bildl. användning av sv. dial.
knös, liten kulle, knöl), framstående el. duktig man;
även: kaxe.
Knös, släkt, stammande från jägmästaren över
Älvsborgs län Börje Olofsson K. (1632—1711),
vars sonson var nedannämnde K.i). — Litt.: A.
Knös, ”Västgötasläkten K.” (1898).
1) Anders Olofsson K., teolog (1721—99), fil.
mag. i Uppsala 1743, prästvigd 1747,
domkyrko-adjunkt i Skara 1749, rektor i Mariestad 1752, teol.
lic. 1754, lektor i Skara 1756, teol. dr 1768,
domprost i Skara 1771, led. av ecklesiastikkommittén
1793, riksdagsombud 1769 och 1778. Utmärkt av
fromhet och lärdom hörde K. till sin tids mest
betydande kyrkliga personligheter i Sverige. Från
den åtrådda akad. lärarbanan utestängdes han
genom teol. fakultetens misstro till hans renlärighet,
som väcktes redan genom hans gradualavh. ”De
principiis et nexu
religionis naturalis et
revelatae” (1742).
Ur-spr. wolffian trädde
han också i alltmer
medveten opposition
mot den rådande
ortodoxien och gjorde
gällande en
subjekti-vistisk-etisk kristen-domsuppfattning, som
omsider förde honom
in på swedenborgska
tankebanor, särsk. i
fråga om treenigheten och
försoningsläran. Trots
beskyllningar för heterodoxi åtnjöt han vidsträckt
auktoritet, och genom sitt författarskap (bl.a.
”In-stitutiones theologiae practicae”, 1768, ”Catechetiska
föreläsningar”, 2 bd, 1779—80) har han övat stort
inflytande på den teologiska bildningen i Sverige.
K:s omfattande brevväxling (i Skara lärov:s bibi.)
visar, att han varit en andlig ledare för många runt
om i landet. — Litt.: R. Sundelin,
”Svedenborgia-nismens historia i Sverige under förra årh.” (1886);
C. Annerstedt, ”Uppsala univ:s historia”, 3:1—2
(1913—14); R. Josefson, ”A. K:s teologiska
åskådning” (1937). R.Hm.
2) Olof Andersson K., den föreg:s son, lärd
samlare (1756—1804), fil. mag. i Uppsala 1779,
doc. i litteraturhistoria där 1780 och e.o.
biblio-teksamanuens 1781; lektor i grekiska i Skara, där
fadern var domprost, 1797. K:s brevväxling med
andra lärda män och omfattande bibliografiska
och biografiska samlingar och handskrifter, i sht
rörande västgötar, finnas i Stifts- och
lands-bibl. i Skara, ”Repertorium Sueciae biographicum”
i Kungl. bibi.
3) Carl Johan K., den föreg:s bror, teolog
(1767—1835), fil. mag. i Uppsala 1791, doc. i
historia 1792, gymnasieadjunkt i Skara 1796, prästvigd
s.å., lektor 1801, teol. dr 1809, teol. prof:s titel 1818,
domprost i Skara 1825, vilket ämbete han på gr. av
ständig sjukdom aldrig utövade. K. var en djupt
religiös natur med meditativ läggning, framstående
som lärare och predikant och även anlitad i
praktiska värv, bl.a. som stiftets ombud vid riksdagarna
— 3S9 —
— 390 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
