Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koagulation - Koagulen - Koagulera - Koagulin - Koala - Koalescens, korntillväxt - Koalition - Koalitionen (1839) - Koalitionskrig - Koalitionsministär - Koantiloper - Koata - Koaxial - Koaxialkablar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOAXIALKABLAR
av trombinets verksamhet (antitrombin). Från
levern har man framställt ett k.-hämmande ämne,
heparin. — Jfr Blödarsjuka. Wk.
Koagule’n, se Blodstillande medel.
Koagule’ra, stelna, löpna, levra sig (se
Koagulation).
Koaguli’n, se Ormgifter.
Koa’la, se Pungbjörn.
Koalescens [-Jens’ el. -sens’], korntillväxt,
metall., inträder vid glödgning av metaller. K.
innebär, att en del kristallkorn tillväxa på andras
bekostnad, och kan leda till ett alltför
grovkornigt material, ofta benämnt överhettat. Jfr
Re-kristallisation.
Koalitio’n (fra. coalition, av lat. coaMscere, växa
tillsamman), sammanslutning för visst syfte av
olika stater, politiska partier o.s.v.
Koalitionen, benämning på vissa 1839 förda
förhandlingar mellan olika politiska kretsar i
Sverige, som sammanbundos av opposition mot
Karl XIV Johan och dennes konservativa regim.
K:s huvudmän voro riddarhusoppositionens
ledare C. H. Anckarsvärd, hos vilken ett stort
sammanträde ägde rum i mars 1839, och presidenten
i Bergskollegium C. J. af Nordin, som tidigare
varit en av Karl XIV Johans främsta
medarbetare men kommit i motsatsställning till denne
och i aug. 1839 lämnade sin post. Vidare
medverkade bl.a. publicisterna L. J. Hierta och A.
Lindeberg, som båda tillhörde den borgerliga
oppositionen, med vilken Anckarsvärd var nära
lierad, och den 1838 avgångne överståthållaren
J. W. Sprengtporten, som i likhet med Nordin
företrädde en mera aristokratisk riktning.
Förhandlingarna, som voro löst organiserade och
äro föga kända, gällde oppositionens uppträdande
under den stundande riksdagen och synas
närmast ha syftat till en regeringskris, som skulle
framkallas genom riksrättsåtal och
anslagsför-knappning, samt till genomdrivandet av en
representationsreform. Planerna sipprade ut och blevo
sommaren 1839 föremål för några
uppmärksammade artiklar av den kände publicisten J.
Johansson i tidn. ”Freja”. Denne, som själv var
oppositionsman men ogillade det aristokratiska inslaget
i K., gjorde gällande, att syftet med det hela var
att förmå Karl XIV Johan att abdikera till
förmån för kronprins Oskar. Några bevis för
riktigheten av dessa insinuationer kunde dock ej
framläggas. Säkert är, att Karl XIV Johans
abdikation var ett allmänt liberalt önskemål. Det
finns också en uppgift om att kronprinsen skulle
ha hållits informerad om K. Att man på allvar
skulle ha räknat med en abdikation, förefaller
dock föga sannolikt. Något positivt resultat vanns
icke med K. Motsättningen mellan de radikala
medelklassliberalerna och de av olika, ofta rent
personliga skäl missnöjda aristokraterna kunde
icke överbryggas; Sprengtporten ville sålunda ha
kvar ståndsprincipen, vilket de borgerliga
oppositionsmännen icke kunde gå med på. K. hade
följaktligen spelat ut sin roll redan före
ständernas sammankomst 1840, ehuru namnet K. stundom
brukades som beteckning för
riksdagsoppositio-nen. Dennas tyngdpunkt kom att ligga i de båda
lägre stånden, medan varken Anckarsvärd el. |
Nordin hade den väntade framgången som
oppositionsledare. — Litt.: K. Wichman, ”Karl XIV
Johans regering och den liberala oppositionen
under 1830-talets senare hälft” (1927). St.C.
Koalitionskrig kallas oftast krig, som
utkämpades mellan en stat och ett däremot riktat förbund
el. koalition av stater. Särsk. talas om k. mot
Ludvig XIV:s och revolutionens Frankrike.
Koalitionsministär, en ministär, i vilken ingå
representanter för skilda politiska partier och som
i parlamentariskt styrda länder kan påräkna de i
regeringen representerade partiernas stöd för sin
politik. I länder med 2 partier el. ett fåtal helt
dominerande partier (t.ex. England) äro k.
sällsynta. I länder med rikt blomstrande partiflora
(t.ex. Frankrike) äro k. desto vanligare och
utgöra ibland t.o.m. den normala ministärtypen. I
Sverige är N. Edens regering 1917—20, som
inneslöt representanter för de liberala och
socialdemokratiska partierna och för sin politik var
hänvisad till båda partiernas samfällda stöd, den
tidigaste och mest typiska k. Även P. A. Hanssons
regering 1936—39, i vilken socialdemokraterna och
Bondeförbundet voro representerade, var en k.,
dock mindre typisk än den edénska på gr. av
socialdemokraternas numerära och reella övermakt
inom koalitionen. — Från k. måste noga särskiljas
s.k. expeditionsministärer* och nationella
samlingsregeringar. B.
Koantiloper, Bubali’nae, underfam. bland
antilo-per, omfattande stora, till formen ofta egendomliga
arter med naken mule, uppsvällda näsborrar och
lång, i spetsen yvig svans. K. äro utbredda över
Afrika och Arabien och leva i hjordar på
grässtäpperna. Av hithörande arter må nämnas b r o
k-b o c k*, b 1 ä s b o c k*, 1 y r a n t i 1 o p* med
underarten t o p i, den nordafrikanska
koanti-1 o p e n (Bu’balis buse’laphus) från n. Afrika och
Arabien, vilken avbildades redan på
gammalegyptiska gravmonument, h a r t b e s t*, den denna
närstående men mindre, i Östafrika allmänna k o n g
o-nin (Bubalis co’kei) och g nu*. H.Bn.
Koa’ta, art av underfam. spindelapor*.
KoaxiaT (av lat. con-, samman-, och a’xis, axel),
med gemensam axel, teknisk term, använd
huvudsaki. i sms. koaxialkabel.
Koaxialkablar, kablar, spec. konstruerade för
överföring av växelströmmar inom ett mycket
stort frekvensområde, möjliggörande överföring
av televisionsprogram och/el. ett mycket stort
antal samtidiga telefonsamtal. Hos var och en
av de i dyl. kablar ingående k o a x i a 11
ed-ni n g a r n a, vanl. 4—8 stycken, utgöres ena
ledaren av ett kopparrör och andra ledaren av
en i rörets mitt (axel) fixerad koppartråd.
Utvecklingen av transmissionstekniken inom
tele-fonien gick till en början ut på att förbättra
överföringen av växelströmmar med frekvenser
inom människoröstens normala frekvensområde,
d.v.s. lågfrekventa strömmar. Tillkomsten av
radiotelegrafien under 1800-talets sista år och
förbättringarna av elektronröret i början av
1900-talet skapade emellertid efter hand möjligheter
till överföring jämväl av högfrekventa
strömmar. Därmed möjliggjordes den storartade
utveckling i fråga om användandet av bärfrekvens-
— 393 —
— 394 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
