Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kobb, 2. Gustaf - Kobbe, kobb (skär) - Kobbe (säl) - Kobbel - Kobdo - Kobe - von Kobell, Franz - Kobenthet - Kober, Leopold - Koberg - Koberger, Anton - Kobert, Rudolf - Koblenz, Coblenz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOBLENZ
och i:e deputerad från sistn. år. Förutom ett par
broschyrer om valsättet utgav han ”Vem var
segraren vid Marne?” (1922) och ”Schwedens
Staats-schuld und ihre Verwaltung” (1930). Hr;Th.
Kobbe, k o b b, litet lågt, runt skär*.
Kobbe (etymol. = föreg.; jfr dial. kubbsäl), dets.
som säl, sälhund.
Kobbel (eng. cobble), se Drink.
Kobdo. 1) Flod i v. Yttre Mongoliet, rinner på
nordsidan av Altai och flyter i ö. riktning till
saltsjöarna Khara-Usu-nor och Durga-nor.
2) K., Chirgalantu, stad i v. Yttre
Mongoliet, belägen 1,300 m ö.h. v. om saltsjön
Khara-Usu-nor; c:a 6,000 inv. K. är v. Yttre Mongoliets
viktigaste handelsplats och har flera lamatempel.
Kobe, stad i Japan på s. kusten av v. Honshu
c:a 30 km v. om Osaka, med vilken stad K. nästan
vuxit samman; 927,234 inv. (1940). På gr. av de
särpräglade terrängförhållandena, näml, en lång,
smal kustslätt med bakomliggande granithorst,
har K. fått en längd av 12 km men en bredd av
endast 1,5—2 km. På kustslätten ligga
affärskvar-teren, medan bostadsområdena breda ut sig på
bergsluttningen. Från att 1868 ha varit ett
oansenligt fiskläge har K. växt upp till en millionstad,
som helt uppslukat den gamla staden Hyogo och
med sina förstäder når ända fram till Osaka. K.
har näst Yokohama Japans bästa hamn, vilken K.
-har gemensam med Osaka. De gynnsamma
tillförselförhållandena ha främjat industrien, vilken
omfattar bl.a. skepps- och örlogsvarv,
flygmaskins-och lokomotivverkstäder, gummiindustri,
elektro-mekanisk industri, verktygsfabriker och järn- och
stålverk. Importen består av bomull, malm,
kemikalier och olja, exporten av bomullsvaror,
råsiden, konstsilkevaror, maskiner och kemikalier.
K. har univ. och teknisk högsk. Under 2:a
världskrigets sista skede blev K. till stor del förstört
genom bombanfall. V.Hn.
von. Kobell [kå’~], Franz Wolfgang, tysk
mineralog och folkskald (1803—82), 1826 e.o., 1834
ord. prof, i mineralogi vid univ. i München samt
1856 konservator för de mineralogiska
statssam-lingarna. K. verkade framgångsrikt som lärare,
och hans läroböcker ha varit mycket använda:
”Grundzüge der Mineralogie” (1838), ”Tafeln zur
Bestimmung der Mineralien mittelst einfacher
che-mischer Versuche” (1833) och ”Geschichte der
Mineralogie 1650—1860” (1864). Som förf, begagnade
han företrädesvis folkmål, både pfalziskt och
gam-malbayerskt, och skrev såväl episka dikter och
dramatiska arbeten som folkliga prosastycken. K.A.G.
Kobenthet (efter ställningen på kons bakben)
består däri, att underbenet avviker utåt i förh.
till lårbenet, och hänför sig till en felställning av
knälederna (lat. gen’u valgum). Vid dubbelsidiga
förändringar få benen en ställning, som
påminner om ett X, därav även benämningen X-b e n
t-h e t. Enkelsidiga förändringar kunna bero på
skada i knäleden, dubbelsidiga förändringar på
tillväxtrubbningar av något slag. Ibland kan
de-formiteten anta sådana proportioner, att
gångsvårigheter inställa sig. För behandling av k.
hos barn kan försök göras med hålfotsinlägg; i
svårare fall måste dock operativ korrektion
tillgripas. G.Wg.
Kober [kå’bar], Leopold, österrikisk geolog
(f. 1883), prof, vid univ. i Wien 1918, har
huvudsaki. arbetat på den tektoniska geologiens område,
där han givit sammanfattande översikter över
jordens byggnad med dess vecknings- och
svaghetszoner (orogenerna) och de stelnade gamla
resistensområdena (kratogenerna). Av K:s arbeten
må nämnas ”Der Bau der Erde” (1921) och ”Bau
und Entstehung der Alpen” (1923).
Koberg, gods i Lagmansereds sn i
Västergötland, 15 km s.ö. om Trollhättan, vid nordändan
av sjön Vanderydsvattnet, omfattar med
underlydande i Lagmansereds, Väne-Åsaka och
Hålanda socknar 7,982 ha, därav 1,465 åker. Slottet av
sten i tre våningar med dominerande kvadratiskt
mittorn torde ha anor från o. 1500 men är i
stort sett från i början av 1600-talet och
ombyggdes 1897—98. Det rymmer bl.a. rika
bok-och konstskatter samt omges av vidsträckt
trädgård och park. K. är känt sedan 1400-talet och
kom på 1550-talet till ätten Leijonhufvud på
Grävsnäs (till 1715). Det såldes 1757 till dir. i
Ostindiska kompaniet N. Sahlgren, som 1761 av
sex gårdar upprättade två fideikommiss för sina
ättlingar. En hans dotterdotter Alströmer förde
1782 K.-komplexet genom gifte till ätten
Silfver-schiöld, som 1818 även fick det andra,
Gåsevad-holm. Nuv. innehavare är friherre O.
Silfver-schiöld. — Namnet, redan 1462 skrivet Koberg,
innehåller möjl. ordet ko. Berg syftar på gårdens
läge. Den har emellertid också antagits ha fått
namn efter det tyska slottsnamnet Koburg. Se
”Ortnamnen i Älvsborgs län”, 3 (1906), sid. 20,
och E. Noreen i ”Korrespondens” (1933), sid.
140 f. P.;Er.
Koberger [kå’bärgar], Anton, boktryckare
och bokförläggare, se Boktryckarkonst, sp. 455.
Kobert [kå’-], Eduard Rudolf, tysk
farmako-log (1854—1918), med. dr i Halle 1877, 1886—94
prof, i Dorpat, 1894—99 knuten till Brehmerska
tuberkulosanstalten i Görbersdorf och därefter prof,
i farmakologi i Rostock. K:s arbeten ha bl.a.
behandlat mjöldrygans, saponinernas, järnets,
metylalkoholens och kiselsyrans farmakologi. Hans
”Lehrbuch der Intoxikationen” (1893) har länge
varit ett standardverk inom toxikologien.
Koblenz [kå’blänts], C o b 1 e n z, huvudstad i
Rhenlandet i Tyskland, vid Mosels mynning i
Rhen och vid sydändan av det s.k.
Neuwied-bäckenet, mitt i Rhenska skifferbergen; c:a 60,000
inv. (1949). K. har fått sitt namn på gr. av
läget (lat. confluen’tes, sammanflytande [floderl)
och har uppvuxit kring ett vid denna strategiskt
viktiga punkt beläget romerskt kastell. 1018
tillföll K. ärkestiftet Trier; det intogs 1632 av
svenskarna, var under franska revolutionen
emigranternas huvudkvarter, tills det 1794 intogs av
fransmännen och kvarblev i deras besittning.
1815 tillföll K. Preussen och blev 1822
provinshuvudstad. Under 1800-talet utbyggdes K. till
en stark fästning och utgjorde jämte det på h.
Rhen-stranden liggande Ehrenbreitstein* ett av
de brohuvuden, som skyddade
Rhen-övergångar-na. Enl. Versaillestraktaten 1919 demolerades
det. Staden hölls 1919—23 besatt av amerikanska
och 1923—29 av franska trupper. 1875 var dess
folkmängd 29,290, 1939 91,908. K., som har sin
största betydelse som kommunikationscentrum —
— 397 —
— 398 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
