Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kochinkina - Kochinkinahöns - Kock, Jörgen - Kock, Markus - Kock, släkt - Kock, 1. Carl-Jöran - Kock, 2. Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOCHINKINAHÖNS
kvarnar, sågverk, tvål-, gummi-, konserv- och
tobaksfabriker. Landsvägsnätet omfattar 14,000
km; de segelbara vattenvägarna ha en längd av
9,000 km. Några korta järnvägslinjer förbinda
Saigon med dess uppland. Exporten består av
ris (90,600 t 1947), majs, saltad och torkad fisk
samt gummi. 1947 anlöptes Saigons hamn av 403
fartyg om sammanlagt 1,155,000 registerton.
Det nuv. K. utgjorde från 200-talet e.Kr.,
med undantag för tiden o. 550—o. 670, då det
tillhörde Tchen-la el. Kambodja, huvuddelen av
riket Fu-nan, som 802 uppgick i det stora
khmer-väldet. Under senare hälften av 1600-talet
nåddes K. av den annamitiska expansionen; den
förutv. khmer-befolkningen undanträngdes så gott
som helt av annamiter och från Kina undan
manchuväldet utvandrande kineser, landet
införlivades etappvis med det sydannamitiska
Nguyen-väldet och ingick med detta i kejsardömet
An-nam 1802. Efter Frankrikes intervention i
An-nam 1858 ägde 1862—67 den franska ockupationen
av K. rum; 1887 infogades K. som en koloni i
Franska Indokina. Det styrdes därefter av en
guvernör, som var direkt underställd
generalguvernören över Franska Indokina och vid sin sida
hade ett s.k. kolonialråd med 24 led. K. blev
senare representerat av en deputerad i det franska
parlamentet. Vid utropandet av republiken
Viet-Nam i aug. 1945 gjorde dess president Ho Chi
Minh anspråk på K. som en del av Viet-Nam.
I sept. s.å. lyckades dock fransmännen återta
herraväldet över K. Landet förklarades i juni
1946 som en autonom republik, och general
Nguyen Van Xuan bildade en provisorisk
regering. Enl. den överenskommelse, som Frankrike
i mars s.å. hade slutit med Ho Chi Minh, hade
Viet-Nam erkänts omfatta Tongking och n.
An-nam; invånarna i K. skulle senare genom
folkomröstning själva avgöra, huruvida K. ev. skulle
anslutas till Viet-Nam. Ho Chi Minh
respekterade dock icke avtalet utan begärde, att K. och
s. Annam utan vidare skulle avträdas till
Viet-Nam. Fransmännen motsatte sig dessa krav,
hävdade sin ställning med vapenmakt och
erkände i dec. 1947 formellt K. som en fri stat inom
Franska unionen. Sedan exkejsar Bao Dai av
Annam i samförstånd med fransmännen hade
blivit regeringschef i Viet-Nam, slöts emellertid
i mars 1949 en överenskommelse, som bl.a.
innebar, att K. skulle bli en del av förbundsstaten
Viet-Nam inom ramen för Indokinesiska
federationen och Franska unionen. Avtalet förutsatte
på denna punkt godkännande av folkförsamlingen
i K. V.Hn;[C.F.]S.Br.
Kochinkinahöns, ras av hönssläktet*.
Kock, J ö r g e n, borgmästare i Malmö (d. 1556),
sannolikt f. i Westfalen, kom till Danmark o. 1500,
blev 1518 myntmästare i Malmö och 1523
borgmästare. Under K:s driftiga ledning kom Malmö att
uppleva en verklig storhetstid. K. inkallade
lutherska predikanter, som togo upp kampen med
hierarkien i Lund och gjorde Malmö till
reformationens första centrum i Danmark. Han inlät sig
i djärva och vittfamnande planer, vilkas
huvudsyfte var att i anslutning till Lübeck hävda
borger-skapets intressen och få Malmö och Köpenhamn
upphöjda till ett slags fria riksstäder. I förbund
med Wullenwever tog han ledande del i
grevefejden; till en början såg det lovande ut, men i jan.
1535 vände sig lyckan; när K. i spetsen för
borgar-fanor från Malmö och Landskrona drog mot adelns
och svenskarnas förenade trupper vid Hälsingborg,
led han ett förintande nederlag. Med Malmös
kapitulation var det slut med K:s maktställning, han
fick visserligen amnesti men avsattes som
borgmästare. Redan 1537 hade han emellertid lyckats
återfå sin stora konfiskerade förmögenhet; genom
att försträcka Kristian III 12,000 mark till
uppförandet av Malmöhus vann han dennes förtroende;
1540 återinsattes han som borgmästare och förblev
i detta ämbete till sin död, dock under väsentligt
ändrade förhållanden. — K:s hus i Malmö kvarstår
alltjämt, ehuru i det inre ombyggt. C.
Kock, Markus, myntmästare (1585—1657),
tillhörde en nederländsk släkt, gick 1626 i svensk
tjänst och var kungl. myntmästare, först i
Nyköping, senare i Arboga, Säter, Stockholm och Sala,
slutl. i Avesta, där från 1644 allt rikets
kopparmynt präglades. K. torde ha varit den förste, som
i Sverige bedrev tillverkning av stål. Från K.
stamma adliga och friherrliga ätterna Cronström*.
Kock, släkt, stammande från tullvisitören i
Malmö Peder Lassen K. (1636—1704). Dennes ättling
i 4:e led var K.i). — Litt.: G. Lindeberg & E.
Bager, ”Kring en gammal Malmöindustri” (1945).
1) C a r 1-J ö r a n K., företagare,
riksdagsman (1808—94). Son till en köpman i
Simrishamn etablerade sig K. vid unga år som
spannmåls- och minuthandlare i för tiden typisk stil
i Trelleborg och (från 1829) i Malmö. Den
red-bare, driftige och med tiden alltmer förmögne
K. tog initiativet till grundande av en av de första
moderna storindustrierna i Malmö
(Manufaktur-ab.). Han var stadsfullmäktiges förste ordf, och
representerade 1844—67 5 gånger sin stad i
riksdagen. Som politiker företrädde han närmast
Oskar I:s måttfulla liberalism. — Litt.: G.
Lindeberg, ”C. J. K.” (i ”Kring en gammal
Malmöindustri”, 1945). G.Lbg.
2) Karl Axel Lichnowsky K., den föreg:s
brorson, språkforskare (1851—1935), doc. i
nordiska språk i Lund 1879, prof, i samma ämne
vid Göteborgs högsk. 1890—93 och vid Lunds
univ. 1907—16, rektor vid samma univ. 1911
—16; led. av Svenska akad. 1924. K.
utvecklade en ytterst omfattande vetenskaplig alstring,
särsk. inom den fornnordiska och i sht svenska
ljudhistorien, där hans verksamhet var
banbrytande, även om bl.a.
senare tiders svenska
folkmålsforskning på
vissa punkter rubbat
hans resultat. Av
hans viktigaste
arbeten, framför allt
inom accent- och
om-Ijudsläran, må
nämnas ”Språkhistoriska
undersökningar om
svensk akcent” (2 bd,
1878—85), ”Studier
öfver fornsvensk
ljudlära” (2 bd, 1882—
— 411 —
— 412 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
