Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokkosfärer - Koklåda - Koknese - Kokning - Kokomo - Kokong - Kokoosmuspuolue - Kokoppor - Kokosbast - Kokoschka, Oskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOKOSCHKA
Kokkosfärer, se Kokkoliter.
Koklåda, anordning för varmhållning av
maträtter, huvudsaki. i bränslebesparande syfte. Av
k. finnas många olika konstruktioner, den enklaste
bestående av en trälåda, i vilken det förut
uppvärmda kokkärlet nedsättes och inbäddas i
tidningspapper el. hö i värmeisolerande syfte. I en
sådan k. kan maten hållas uppvärmd lång tid och
därigenom färdigberedas. Mot användningen av
k. kan möjl. göras den invändningen, att den
långvariga höga temp. inverkar menligt på
värmekänsliga beståndsdelar i födan (vitaminer). Den alltmer
ökade användningen av gas- och elspisar, som vanl.
äro utrustade med termostatreglerade och
väl-isolerade värmeskåp, har medfört, att k. ha
väsentlig betydelse endast under kristider. [T.Hi]A.Lg.
Koknese [kåk’-], se Kokenhusen.
Kokning av en vätska inträder i allm., då vätskan
erhållit en så hög temp., att ångbildning el.
för-gasning äger rum icke endast vid vätskans yta
utan även i dess inre, framför allt vid väggarna
av kärlet, som innehåller vätskan. Därvid bildas
ångbubblor, som stiga upp till vätskans yta, där
ångan avgives till omgivningen. För att k. skall
komma till stånd, måste i en ångbubbla, som bildas
i vätskans inre, trycket av den mättade ångan vara
= det på bubblan verkande yttre trycket, alltså
vid k. i öppna luften = summan av det yttre
lufttrycket, det hydrostatiska trycket, som vätskan
utövar på bubblan, och det av ytspänningen
härrörande övertrycket. Med en vätskas kokpunkt
förstår man den temp., vid vilken trycket av den
mättade ångan är = det yttre lufttrycket. För att
bestämma denna temp. måste därför sådana
anordningar träffas, att det hydrostatiska trycket och
trycket, som beror av ytspänningen, bli
försvinnande små. För detta ändamål anbringas vid
kok-punktsbestämning termometern icke i vätskan utan
i ångan, som utvecklas vid k. Den sålunda
bestämda temp. är endast beroende av vätskans
natur och det yttre trycket, medan däremot temp.
inuti vätskan vid k. är beroende av kärlets
material, i det att den t.ex. är högre i ett glaskärl än
i ett metallkärl. Skillnaden mellan vätskans och
ångans temp. kan belöpa sig till flera grader.
Kokpunkten är starkt beroende av trycket; den ökas,
då detta växer, varför vid kokpunktsbestämningar
alltid trycket måste angivas. För vatten, som
under normalt tryck (760 mm) definitionsmässigt
kokar vid 100° är kokpunkten ioi°i vid 800 mm, 98^5
vid 720 mm. På toppen av Mont Blanc, som är
belägen 4,800 m ö.h. och där ett lufttryck av o. 420
mm härskar, är vattnets kokpunkt ung. 84°. Genom
minskning av trycket är det ingen svårighet att få
vatten att koka vid rumstemp. el. därunder.
Utsät-tes vatten för högre tryck än atmosfärstryck, kan
kokpunkten stiga väsentligt över ioo°. Den är vid
2, 3, 4, 5 och 10 atm tryck resp. 121° 134° 144° 1520
och 1800.
K. inträffar ej alltid, då betingelserna för
densamma, d.v.s. tillräckligt hög temp., äro förhanden.
Det är, i sht vid rena, från upplöst luft befriade
vätskor, som upphettas i glas el. porslinskärl,
möjligt att höja temp. åtskilliga grader över den, vid
vilken k. skulle inträda. Detta fenomen kallas
överhettning. I allm. är då endast en ringa
skakning el. tillförande av gasbubblor, t.ex. genom
att införa i vätskan porösa kroppar, vid vilka luft
adsorberats, erforderlig för att framkalla k., som
därvid ofta inträder explosionsartat, medan temp.
sjunker till den normala kokpunkten. Luftens
verkan består däri, att luftblåsorna bilda kärnor, kring
vilka ångbubblorna utbildas. På överhettning
beror den s.k. stötkokningen, som inträder
t.ex. vid längre tids k. av vatten i glaskärl, varvid
den lösta luften bortskaffas. För att hindra
stöt-kokning inför man i vätskan porösa kroppar (k o
k-stenar) el. inleder genom en kapillär en
luftström. — Upplöses ett ämne i en vätska, stiger i
allm. kokpunkten, och vid icke alltför stora
koncentrationer är kokpunktsförhöjningen
proportionell mot mängden upplöst substans (jfr Molekyl).
— Nedanst. tab. anger kokpunkterna i °C för
några vätskor under normalt tryck (760 mm).
kvicksilver ............ 356,6
svavel ................. 444,6
etylalkohol ............ 78,5
etyleter ................ 34,6
koldioxid ..............—78,5
syre.................—183,0
flytande luft .......—193
kväve ...............—195,8
väte ................—252,8
helium ..............-—268,8
Re.
Kokomo, stad i staten Indiana i USA, 80 km
n. om Indianapolis; 33,795 inv. (1940).
Järnvägsknut med mångsidig industri.
Kokong [-åg’], en hylsa, som många insektlarver
till skydd för puppan spinna omkring sig, innan
de övergå i puppstadiet. Den förfärdigas i regel
av sekret från två på underläppen mynnande
körtlar. Detta, som kan utdragas till fina trådar,
användes ant. uteslutande till kokongens bildning,
ss. hos spinnarfjärilar (se Silkesfjärilar), steklar och
nätvingar, el. invävt med främmande smådelar:
jordpartiklar, träsmulor o.d., ss. hos många
skalbaggar.
Kokoosmuspuolue [kåk’åmospoåloe] (fi.), se
Nationella samlingspartiet.
Kokoppor, en smittsam sjukdom hos kor,
förorsakande blåsor på juver och spenar. K. kunna
även överföras på människor (mjölkerskor,
krea-tursskötare) och ge upphov till begränsat anslag
av koppor* på den kroppsdel, som varit i
beröring med den koppsjuka kon. Man lade tidigt
märke till att dessa lindrigt förlöpande k.
skyddade mot riktiga koppor el. gjorde deras förlopp
milt. Detta gav E. Jenner uppslaget till
införandet av vaccination* mot smittkoppor.
Kokosbast, se Kokospalm.
Kokoschka [kåkåj’ka], Oskar, österrikisk
målare, grafiker och författare (f. 1886), en av de
främsta företrädarna för tysk expressionism. K.
studerade i Wien, där han även någon tid
tjänstgjorde som lärare, men lämnade 1907 Österrike
efter att ha väckt skandal med sin första
utställning. I Berlin kom han i kontakt med Der
Sturm-gruppen. 1918—24 var han prof, vid
Dresdens akad. Sedan nazisterna stämplat hans konst
som ”entartet”, lämnade K. Tyskland och är
sedan slutet av 1930-talet verksam i England, där
han vunnit ett aktat hamn. — Redan under sin tid
i Wien kom K. i sina porträtt och figurbilder
fram till en deformerande, starkt uttrycksfull
stil med användande av pastos färggivning och
ett dramatiskt ljus, som ibland visar anknytning
— 441 —
— 442 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
