Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokospalm - Kokosplommonträd - Kokossmör - Kokostjuv - Kokosträ - Kokott - Kokottskolan - Kokovtsov, Vladimir Nikolajevitj - Kokplatta, Elektrisk - Kokpunkt - Koks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOKS
Kokospalm.
slagna
blomkolvarnas, erhålles
genom intorkning ett
socker, p a 1 m s o
c-k e r, som nyttjas
av infödingarna och
som även användes
till beredning av s.k.
palmvin. — Andra
förr till Cocos förda
arter räknas numera
till släktena Sya’grus,
Bu’tia och
Arecas’t-rum. [A.VelW.
[-Kokosplommon-träd,-]
{+Kokosplommon-
träd,+} art av släktet
C hryso ba’lanus*.
Kokossmör, se
Kokospalm och
Margarin.
Kokostjuv, zool.,
se Palmtjuv.
Kokosträ, se
Kokospalm.
Kokott [kåkått’]
(fra. cocotte, eg.:
höna), kvinna, som
genom sedeslöshet
skaffar sig medel till ett dyrbart levnadssätt,
demimonddam; jfr Grisett.
Kokottskolan, fra. L’école des cocottes, lustspel
av Paul Armont och Gerbidon.
Kokovtsov [knkåTtsaf], Vladimir N i k o 1
a-jevitj, greve, rysk politiker (1853—1943),
finansminister 1904—05 och 1906—14,
ministerpresident efter Stolypin 1911. K. lade som
finansminister i dagen stor administrativ duglighet;
som ledare för den ryska politiken sökte han
länka den i fredlig riktning men tvingades att
i febr. 1914 lämna plats åt Goremykin. Efter
revolutionen bosatte sig K. i Frankrike och
ägnade sig här åt politiskt-historiskt författarskap.
Hans memoarer (1933—34; eng. övers. ”Out of
my past”, 1935) äro en värdefull källa till
Rysslands historia under tiden närmast före
krigsutbrottet 1914 och den ryska revolutionen. B.
Kokplatta, Elektrisk, se Elektriska
värmeapparater.
Kokpunkt, se Kokning.
Koks (eng. cokes) tillverkas i gasverk el.
koksverk genom upphettning av stenkol utan
lufttillträde (torrdestillation) till så hög temp., att
stenkolets flyktiga beståndsdelar bortgå i gasform —
stenkolsgas, lysgas, koksugnsgas jämte tjära o.a.
biprodukter —, och återstoden bildar styckeformig
el. vanl. till ett sammanhängande block hopbakad
k. För ändamålet användas oftast bituminösa, feta,
bakande kol, men även andra kolsorter kunna
vid lämplig behandling ge en god k. Koksning
utföres i samband med gastillverkning i alla de
olika slag av ugnar, som förekomma vid gasverk
(se d.o. med bilder). Vid anläggningar i större
skala äro horisontalkammarugnar vanligast. Dessa
ugnar bestå av ett stort antal höga, långa och
smala kamrar, sammanbyggda med varandra med
mellanliggande eldkanaler. Kamrarna äro upptill
försedda med öppningar för infyllande av
stenkolet samt med uttag för gasen. Eldningen sker
med gas, som jämte förbränningsluften förvärmes
i under kamrarna belägna regeneratorer. Omkr.
hälften av den vid processen bildade gasen
förbrukas på detta sätt för ugnens eget värmebehov.
Under upphettningen i kamrarna, vilken försiggår
rätt långsamt från de heta väggarna och inåt,
mjuknar stenkolet och bakas ihop av beck och
tjära, som bildas vid torrdestillationen. Tiden för
koksningens genomförande brukar vara 16—24
tim men växlar med kamrarnas tjocklek och den
temp., till vilken upphettningen sker. För vanlig
s.k. högtemperaturkoks är
koksnings-temp. minst i,ooo°, vanl. 1,100—1,200°.
Huvudparten av kolens flyktiga beståndsdelar bortgår
emellertid redan under 6oo°, och man kan även
avbryta processen nära över denna temp., då man
får s.k. halv- el. lågtemperaturkoks (eng.
coalite), som är mera porös och brinner fortare
men lätt faller sönder. Man får vid detta
förfarande som biprodukt en ”lågtemperaturtjära”, som
innehåller mera mineraloljeliknande beståndsdelar
än den vanliga ”högtemperaturtjäran”. Den
färdiga k. utpressas ur kamrarna med uttryckare
genom portar vid ena sidan av ugnen, släckes med
vatten, krossas och uppdelas i sorteringsverk efter
styckestorlek till olika användningsändamål.
Vanlig k. har en skenbar spec. v. (porerna inräknade)
av 1,5—1,8. Volymvikten hos tät k. går upp till
c:a 45 kg/hl. Räknat på torr och askfri substans
innehåller k. 96—97% kol, c:a 0,5% väte, c:a 1 °/o
syre, 0,5—1,5% kväve och 0,5—1,5% svavel. Dess
kalorimetriska värmevärde växlar omkr. 7,950
kcal/kg. Askhalten bör icke vara över 10 °/o, och
askan bör ha hög smältpunkt, c:a 1,200—1,350°,
för att icke smälta vid förbränningen.
Hållfastheten mot tryck, nötning och slag bör vara hög.
— Genom stenkolets överförande till k. får man
Koksverk i Saarområdet.
— 445 —
— 446 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
