Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolbäck - Kolbäcksån - Kolchicin - Kolchis - Kolchoz - Kolcov, Nikolaj Konstantinovitj - Kold, Kristen - von Kolde, Theodor - Kolderup, 1. Carl-Fredrik - Kolderup, 2. Niels Henrik - Kolderup-Rosenvinge, 1. Janus Lauritz Andreas - Kolderup-Rosenvinge, 2. Lauritz - Koldewey, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLDEWEY
från o. 1500. Kyrkans yttre förändrades efter
eldsvåda 1785. — Namnet, 1331 skrivet parochia
kul-bek (avskrift), är givet efter Kolbäcksån*. P.;Er.
Kolbäcksån, tillflöde till Mälaren, kommer från
s. Dalarne, genomflyter bl.a. sjöarna Väsman
(155 m ö.h.), N. och S. Barken samt
Åmän-ningen och följer därefter Kolbäcksåsen åt s. till
mälarfjärden Galten vid Strömsholm. Längd 180
km; flodområde 3,090 km2; medelvatteneffekt
38,000 kW. Kraftverk finnas bl.a. vid Ludvika,
Lernbo, Semla, Fagersta, Ramnäs, Surahammar,
Trångfors, Hallstahammar, Norrkvarn och
Västerkvarn. Kungsådra finns från S. Barkens utlopp;
allmän farled, se Strömsholms kanal. — Namnet
ingår i sammanställningen Kolbekx broo, 1418,
och vattendraget har alltså förr hetat enbart
Kolbäck; sedan detta övergått till att beteckna
byn och socknen Kolbäck*, har -ån tillagts.
Förleden syftar på något mörkfärgat, kanske åns
vatten. — Litt.: ”Förteckning över Sveriges
vattenfall”, 61:12, ”K.” (1931). S.Es;Er.
Kolchicin, se Colchicin.
Kolchis, landskap ö. om Svarta havet, s. om
Kaukasus kring floden Fasis (Rion),
motsvarande det nuv. Mingrelien. K. omtalas i sagan om
Argonauterna* som Medeas och kung Aietes’
land. I historisk tid anlade milesierna kolonier
där. K:s kungar voro tributpliktiga till perserna
men frigjorde sig i 5 :e årh. f.Kr. K.
underkuvades senare av Mithradates i Pontus och kom
med detta rike under Rom. Under senantiken
och äldre medeltiden var K. föremål för
långvariga strider mellan Bysantinska riket och Persien.
Se vidare Georgien. [N.V.1K.H.
Kolchoz [kulzå’s], förk. för ry. Kollektivnoje
chozjajstvo, se Ryssland, ekonomisk geografi, och
Kollektivjordbruk.
Kolcov [keltsåT], Nikolaj Konstantin
o-v i t j, rysk experimentalbiolog (1872—1940),
huvudsaki. verksam inom cellforskningen, i sht betr,
cellernas struktur. K. var en av de första, som
uttalade tanken, att kromosomerna böra uppfattas
som sammansatta molekyler. K. verkade som
lärare vid universiteten i Moskva och har inlagt stora
förtjänster vid nyorganisationen av högre
biologiska läroanstalter i Sovjetunionen.
Kold [kåll], Kristen Mikkelsen, dansk
folk-högskoleman (1816—70), utgick från ett fattigt
hem, genomgick Snesteds seminarium 1834—36,
blev under denna tid religiöst ”väckt” och var
1842—47 missionär och bokbindare i Smyrna.
1851 startade K. i
Ryslinge på Fyn en
”högre folkskola”,
flyttad först till
Dalby, där K. 1852 hade
öppnat en privat
småbarnskola, 1862 till
Hjallese. Kurserna
(från 1863 även
avsedda för kvinnor)
voro korta med
danska, historia och sång
som huvudämnen. Djupt
gripen av Grundtvig,
förde K. dennes skol-
tankar ut i livet. Hans erfarenhet och
psykologiska förståelse voro större än hans kunskaper,
hans begåvning och förkunnelse utpräglat
muntliga. De andra högsk. togo K:s till mönster, och
K. är skaparen av ”friskolan” i Danmark, har
påverkat den lärda skolans metodik och
framkallat lagarna om privatundervisning 1855 och
1864. Hans betydelse, särsk. för allmogen, har
varit utomordentlig. — Litt.: F. Nygaard, ”K.
K.” (2 bd, 1895); A. Austlid, ”C. K.” (1911, 2 uppl.
1928); H. Begtrup, ”C. K.” (1916); O. Terning,
”En andens grovarbetare, K. K.” (1944). E.Bng.
von Kolde [kål’da], T h e o d o r, tysk teolog
(1850—1913), prof, i kyrkohistoria i Erlangen i88t.
K:s specialområde var reformationshistoria. Stor
spridning fick hans historiska inledning till io:e
uppl. av ”Die symbolischen Bücher der
evangelisch-lutherischen Kirche” (1907), även utg. separat
(s.å.). — Litt.: H. Jordan, ”T. K.” (1914).
Kolderup [kålFa-]. 1) C a r 1-F r e d r i k K.,
norsk geolog (1869—-1942), grundläde 1899 en
mi-neralogisk-geologisk avd. vid Bergens museum
(Bergens univ.) och inrättade där 1905 den första
seismologiska stationen i Norge; 1914 prof, och
dir. för Bergens museum. K:s geologiska arbeten
behandla Vestlandets geologi, såväl urberget som
old red sandstone på öarna n. om Bergen. Han
har också bearbetat en del av de i Norge under
senare tid inträffade jordskalven.
2) Niels Henrik K., den föreg:s son,
geolog (f. 1898), 1939 prof, i mineralogi och geologi
vid Bergens museum. K. har väsentligen ägnat
sig åt petrografiska undersökningar och har bl.a.
behandlat problem över injektionsmetamorfos i
Västnorge. Av hans övriga arbeten må nämnas
”Fjellbygningen i kystströket mellem Nordfjord
og Sognefjord” (1928).
Kolderup-Rosenvinge [kålKarop-]. 1) Janus
Lauritz Andreas K., dansk rättshistoriker
(1792—1850), jur. dr 1817, 1818 e.o. och 1830 ord.
prof, i juridik i Köpenhamn. K. ägnade sig främst
åt rättshistorien och utgav efter mönster av tysken
K. F. Eichhorns arbeten ”Grundrids af den danske
Lovhistorie” (2 bd, 1822—23, 3 Udg. 1860), en länge
använd lärobok. Flera urkundssamlingar utgåvos
även av honom, så ”Samling af gamle danske
Love” (5 bd, 1821—46), ”Udvalg af gamle danske
Domme” (4 bd, 1842—48). K.
2) Janus Lauritz Andreas K., den föreg:s
sonson, botanist (1858—1939), assistent och
bibliotekarie vid Köpenhamns bot. trädgård 1886, fil. dr
1888, doc. vid univ. 1895, därjämte doc. vid
Poly-teknisk Læreanstalt 1900, prof, i botanik 1916—28.
K. utgav arbeten i växtanatomi och växtfysiologi,
däribland en experimentellt morfologisk
undersökning, ”Undersögelser over ydre Faktorers
Indfly-delse paa Organdannelsen hos Planterne” (1888),
ett flertal arbeten i algologi, särsk. det stort
anlagda verket ”The marine Algae of Denmark”
(1909 ff.), som varit av grundläggande betydelse,
och läroböcker, ss. ”Sporeplanterne” (1913). Han
var red. för ”Botanisk Tidsskrift” 1895—1934. —
Litt.: H. E. Petersen, ”L. K. R.” (i ”Botanisk
Tidsskrift”, 45, 1940). [G.]A.Hr.
Koldewey [kåVdavai], Karl, tysk polarfarare
(1837—1908), ledde de av A. Petermann
organi
— 457 —
— 458 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
