Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koldewey, Karl - Koldewey, Robert - Kolding - Koldinghus - Koldioxid - Koldisulfid - Kolehmainen, Hannes - Kolemanit - Kolemi - Koleoptil, hjärtbladsslida - Kolera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLDEWEY
serade i:a och 2:a tyska polarexp. 1868 och
1869—70 till Grönlands östkust. Under den
betydelsefulla senare övervintrade K. på Sabineön
och nådde under slädresa 77° n.br. samt upptäckte
och kartlade delvis ett av jordens största
fjordkomplex, Kejser Franz Joseph Fjord. Bland
medarbetarna märkes J. Payer. Utom flera avh. om
kompass och deviation har K. skrivit ”Die erste
deutsche Nordpolarexpedition” (1871) samt jämte
övriga deltagare medarbetat i ”Die zweite
deutsche Nordpolarfahrt 1869—1870” (2 bd, 1873
—74). A.Ahn.
Koldewey [kåbdavåi], Robert, tysk arkeolog
(1855—1925), ägnade sig tidigt åt utgrävningar
i Grekland (Assos), på ön Lesbos och i Mindre
Asien. Tills, med Puchstein utförde han
avbildningar och mätningar av Syditaliens och Siciliens
antika tempel (”Die griechischen Tempel in
Un-teritalien und Sizilien”, 2 bd, 1899). 1898—1917
var K. ledare för den tyska exp. till Babylon,
varifrån utgåvos ”Die Tempel von Babylon und
Borsippa” (1911), ”Das wieder erstehende
Babylon” (1913, 4 Aufl. 1925), ”Das Ischtar-Tor in
Babylon” (1918) och ”Die Königsburgen von
Babylon” (2 bd, 1931—32). [E.WJK.H.
Kolding [kåll’iu], hamnstad på Jyllands ö. kust
längst in i Koldingf jorden av Lilla Bält; 27,660
inv. (1945). I Koldingåns djupa dalsänka ligger
stadens äldsta del med krokiga gator och många
gamla korsvirkeshus. De nyare stadsdelarna äro
belägna på de branta sluttningarna i n. och s.
I K. hållas stora kreatursmarknader; staden har
ett av Danmarks största svinslakterier. Dessutom
finnas textil- och maskinindustrier
(mejerimaskiner), bryggeri samt choklad-, tobaks- och
margarinfabriker. Efter utbyggnad 1842—43 och efter
senare utvidgningar är hamnen livligt trafikerad.
Det viktigaste historiska minnesmärket är
Kol-dinghus*, vars ruiner ligga på krönet av en 22 m
hög backe i ådalen.
Under medeltiden var K. en betydande
handelsstad till följd av sitt läge vid gränsen till
her-tigdömena Schleswig och Holstein. K. nämnes
redan i konung Valdemars jordebok, men de
först kända privilegierna stamma från 1321. I
egenskap av Danmarks utpost mot s. fick staden
strategisk betydelse. I K. höllo de danska
konungarna hov, och under tidernas lopp har staden
Kolding och Koldinghus.
varit skådeplats för många historiska tilldragelser.
På 1500- och 1600-talen hade K. goda tider tack
vare oxhandeln, som i tullavgifter inbringade
landet stora summor. 1627 plundrades och
brändes staden. Så skedde även 1657—60, och under
de följ, årtiondena fick handeln mindre betydelse
delvis på gr. av att hamnen ej underhölls. Under
samma tid hemsöktes staden av eldsvådor och
pest. Under schleswig-holsteinska kriget erövrades
K. 1849 av holsteinarna. Fördrivna av de danska
trupperna besköto de staden från höjderna i s.
och anställde därigenom svåra skador. Först
efter tillkomsten av nya stora hamnanläggningar
blomstrade K. åter upp, och efter hertigdömenas
återförening med Danmark 1920 har staden växt
betydligt tack vare ett större uppland. V.Hn.
Koldinghus [kålliij ho’s], slottet i Kolding.
Grundlagt 1248 av hertig Abel ombyggdes och
utvidgades K. ofta, bl.a. efter eldsvådor (särsk.
1597). 1598 påbörjade Kristian IV slottskyrkan
och det stora tornet; efter 1600-talets krig stod
slottet fullt färdigt 1720, byggt av röd munksten
på granitsockel, skiffertäckt, med 4 flyglar, 3
vån. högt. K. lades 1808 i ruiner genom eldsvåda,
åstadkommen av en spansk truppavd., som
Napoleon sänt till Danmark. I n. flygeln är ett
arkeologiskt och historiskt museum inrymt; det övriga
slottet skall också återuppbyggas med hjälp av
statsmedel (1944 restaurerades stora tornet). På
K. vistades gärna de kungliga alltifrån Kristian
HI:s till Fredrik IV:s tid, och stora nationella
fester ha ofta hållits där. A.
Koldioxid, kem., se Kolsyra.
Koldisulfid, kem., se Kolsvavla.
Kolehmainen [kåll’-], Hannes, finsk löpare
(f. 1889), den yngste och mest framstående
lång-distanslöparen inom brödratrion K. (Tatu, f. 1885,
Viljam, f. 1887), som genom lysande prestationer
lade grunden till Finlands mångåriga herravälde
på de långa loppen. K. hade redan internationellt
namn, när han 1912 vid Olympiaden i Stockholm
överträffade världsrekorden på 3,000, 5,000 och
10,000 m. Efter stora framgångar 1912—20 i USA
(även på inomhusbana) tog han guldmedaljen i
maratonlöpning vid Olympiska spelen i
Antwer-pen 1920 på synnerligen god tid och satte senare
världsrekord på 25 km 1920 och 1922 samt på 30
km 1922. O.Kgh.
Kolemanit, miner., se Colemanit.
Kolemi, med., se Cholemi.
Koleopti’1, hjärtbladsslida, det första,
på kotyledonen följande bladet på embryot hos
gräs, vilket i form av en sluten, rörformig slida
omger stamknoppen. Vid groningen genombryter
k. jorden och brister därefter i spetsen, så att de
utväxande bladen kunna skjuta fram genom
öppningen. Jfr Epikotyl.
Ko’lera (av grek. chole’ra, galla, gallsjuka m.m.,
av chole’, galla, sannol. urbesl. med sv. galla-,
jfr Koller). 1) Kolera, epidemisk k. el.
asiatisk k. (chole’ra asia’tica), en akut
epidemisk infektionssjukdom, vars egentliga hemland är
Hindustan, där den sannolikt varit endemisk sedan
urminnes tid. Först 1817 spred sig k. utanför
Hindustan och har sedan under det förflutna årh. som
en farsot dragit fram över större el. mindre delar av
— 459 —
— 460 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
