Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolhydratomsättning - Kolhydratsenhet - Kolhydrering - Koli - Kolibacill, kolibakterie - Kolibri - Kolibriblommor - Kolibrifåglar, kolibrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLHYDRATSENHET
Kolibri.
Mellan leverglykogenet och muskelglykogenet
äger en cirkulation rum på så sätt, att vid
muskelarbetet mjölksyra bildas av glykogen. Denna
mjölksyra upptages av levern och omvandlas i
leverglykogen, vilket i sin tur vid musklernas
behov av kolhydrat kan nedbrytas till glykos,
som via blodet tillföres dessa, överskott på
kolhydrat i födan leder hos den normala
organismen alltid till en ökning av leverglykogenet.
Glykogenbildningen står under inflytande av de
två hormonerna adrenalin och insulin, det förra
stammande från binjurarna, det senare från
bukspottkörteln. Adrenalinet ökar sockerbildningen
i levern el., enl. nyare undersökningar,
förhindrar blodsockrets* upplagring som glykogen i
musklerna. Sannolikt omvandlas även
muskelglykogenet genom detta hormons inverkan i
mjölksyra. Adrenalininjektion åstadkommer en
omedelbar ökning av blodsockerhalten. En ökad
avsöndring av adrenalin från binjurarna har
samma effekt. Denna avsöndring kan åstadkommas
på indirekt väg genom nervös retning av
körtlarna. På så sätt har man velat förklara den
blodsockerförhöjning, som hos flera djurarter,
mindre säkert hos människan, uppstår vid
sinnesrörelser (psykisk hyperglykemi).
Adrenalinutsöndringen regleras näml, av ett centrum i
centrala nervsystemet (beläget i bottnen av
stora hjärnans 4:e ventrikel). Om detta centrum
förstöres hos djur (”sockersticket”), kan en
höggradig hyperglykemi framkallas. Insulin verkar
i vissa hänseenden motsatt adrenalinet. En
insu-lininsprutning medför, att blodsockerhalten
sjunker under normala värden (hypoglykemi).
Orsaken härtill anses vara, dels att insulinet ökar
glykosens förbränning och dels att det
påskyndar dennas glykogenvandling i musklerna. Ett
hämmande inflytande på sockerbildningen i
levern har också ifrågasatts. — Förutom denna
glykogenbildning, som sålunda verkar som en
känslig regulator för vidmakthållandet av en
likformig blodsockerhalt, kan glykosen även
överföras i fett samt hos mjölkproducerande
individer övergå i mjölken i form av mjölksocker. Av
stor vikt är även det förhållandet, att glykosen
understundom kan avsöndras med urinen. Detta
sker, så snart blodsockerhalten stiger över c:a
o,i7—0,20% (från det normala o,os—0,13). Alla
former av hyperglykemi, som överstiga nämnda
tröskelvärden, ge sålunda symtomet glykosuri.
Förutom här förut nämnda hyperglykemiformer
kunna hyperglykemi och glykosuri hos den friske
även inträda genom intagande av stora mängder
enkla sockerarter el. dubbelsocker på en gång
(alimentär hyperglykemi och glykosuri). —
Själva glykosmolekylens nedbrytning, som till största
delen sker i musklerna, utgöres av en kedja i
varandra gripande reaktioner av delvis ej fullt
säkerställd natur. Man skiljer mellan en aerob
(oxidativ) och en anaerob (glykolytisk)
nedbrytning. De bäst kända mellanprodukterna äro
hexosfosforsyra, mjölksyra och metylglyoxal. —
Människan synes ej i någon nämnvärd grad
kunna omsätta pentoser, ehuru dessa dock ej
äro betydelselösa för organismen. Sådana ingå
näml, i nukleinsyrorna, vilka äro viktiga
beståndsdelar i cellkärnorna. Växtätare synas däremot
kunna tillgodogöra sig dessa sockerarter som
energikälla. Om sjuklig förändring av k. se
Sockersjuka, Renal diabetes och Pentosuri. Wk.
Kolhydratsenhet, lantbr., se Foderenhet.
Kolhydrering, se Kolförädling.
Koli [kåH’i], berg i Kuopio län i ö. Finland,
vid v. stranden av Pielisjärvi, når 348 m ö.h. och
254 m över sjöns yta. K., som är kronopark, är
berömt för sin storslagna utsikt och sina ödsligt
sköna omgivningar (se bild 6 å pl. vid Finland).
Livlig turisttrafik.
Kolibacill, kolibakterie, se Colibakterie.
Kolibri [kållz-], se Kolibrifåglar.
Kolibriblommor, bot., se Pollination.
Kolibrifåglar, kolibrier, Trochil’idae, en väl
avgränsad fam. av ordn. seglare. De minsta av
alla fåglar räknas till denna fam., vars största art
når en svalas storlek. Näbbens längd varierar
mycket. Hos en art blir den t.o.m. längre än fågeln
själv. De flesta arterna äro bundna till bestämda
växter, och näbbformen är anpassad efter de
blommor, i vilka fåglarna förnämligast söka sin föda.
Tungan är lång och i sin främre del tvåkluven.
På hals och bröst finnas ofta starkt
metallglän-sande fjädrar, särsk. hos hannarna, medan honorna
i regel äro betydligt enklare färgade. K. äro
uteslutande dagfåglar, som med ytterst snabb flykt
ila från blomma till blomma och söka sin näring.
Denna består av insekter och nektar. Under
nä-ringsupptagandet stå de svävande i luften framför
blomman med så snabba vingslag, att man icke kan
urskilja vingarna. Boet bygges av fibrer och mossa.
Äggen äro alltid två och vita. K. bebo med 118
släkten och o. 500 arter uteslutande Amerika. De
förekomma talrikast i de tropiska bergstrakterna
i Syd- och Mellanamerika, men en art går under
sommaren i n. ända till Alaska, under det att andra
nå i s. ned till Eldslandet. Men även i tropikerna
gå de i bergstrakterna upp till snögränsen. I de
— 467 —
— 468 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
