Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolibrifåglar, kolibrier - Kolichmarde - Kolik - Kolima, Kolimajärvi - Kolin, trimetyloxietylammoniumhydroxid - Kolín - Koling - Kolischkvartetten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLISCHKVARTETTEN
tempererade trakterna flytta k. men stryka i
tropikerna omkring alltefter blomningstiden hos de
växter, på vilka de leva. De äro icke egentliga
skogsfåglar utan hålla till i skogsbryn, snår och
trädgårdar. K. leva parvis, men där det finns gott om
blommor, kunna de samlas i skaror.
Den största k. är j ä 11 e k o 1 i b r i n, Patago’na
gig’as, som finnes i Anderna från Ecuador till in i
Argentina. Längden är 21 cm, vinglängden 14 cm.
Näbben är lång och rak, färgerna anspråkslösa,
översidan blekbrun med grönt skimmer, undersidan
rödbrun. I s. delarna av utbredningsområdet är
jättekolibrin flyttfågel; i bergen går den ända upp
mot 5,000 m ö.h. Vanliga k., Troch’ilus
col’ub-ris, har en näbb, som är längre än huvudet, djupt
kluven stjärt, översidan bronsgrön, haka och strupe
rubinröda och undersidan gråvit. Den förekommer
i ö. USA och Canada ända upp till 570 n.br. och
övervintrar i Mellanamerika, varvid den flyttar
tvärs över Mexikanska golfen. Praktalferna,
släktet Lophor’nis, omfattar 11 arter från s. Mexico
till Bolivia och s.ö. Brasilien. Hannen har
förlängda hjässfjädrar och en präktigt färgad halskrage
av förlängda fjädrar. L. magnif’icus är bronsgrön,
hjässtofsen och stjärten rostbruna, kragfjädrarna
vita med gröna kanter; den förekommer i s.ö.
Brasilien. Till de allra minsta k. höra dvärgalferna,
släktet Chaetocer’cus, bland vilka h um 1 eal f en,
C. bombus, blir knappt 6,5 cm lång, översidan och
mellersta stjärtfjädrarna äro metallgröna, övriga
stjärtfjädrar bruna; strupen har en glittrande
rosenröd, fjällig sköld. Den finnes i Ecuador och
n. Peru. Den allra minsta k. skall vara Calyp’te
helenae från Cuba, som blott väger något mera
än 1,5 g. [Y.LnlH.
Kolichmarde [kålijmard’] (fra. colichemarde,
förvrängning av namnet Königsmark), värjtyp med en
vid ansatsen bred, med tvär övergång, mot spetsen
lång och smal klinga. K. återfinnes ofta på
1700-talets paradvärjor.
Koli’k (av grek, kolike’, av kolon, koliktarm,
tjocktarm). 1) Med., plötsligt och anfallsvis
uppträdande buksmärtor, där smärtan anses bero på den
dragning i tarmens upphängningsband, som
uppstår vid en abnormt livlig peristaltik el. en abnorm
utspänning av tarmen. K. är ingen avgränsbar
sjukdom utan endast ett symtom på ett flertal
olika bukåkommor, där den primära orsaken är
att söka ant. i ett abnormt tarminnehåll
(inälvs-mask, rikliga gasmängder), en patologisk process
i tarmväggen (katarr, tumör), förändringar utanför
tarmväggen, vilka komprimera tarmlumen
(strängbildningar, sammanväxningar) el. abnormt läge av
en tarmdel (t.ex. inklämt bråck, voVvulus*). Skulle
ett hinder för tarmpassagen härigenom uppstå, fås
bilden av en i’leus*. K. kan även uppstå genom
sjukdomar i nervsystemet; blykolik genom
nervpåverkan vid blyförgiftning. I dagligt tal har k. numera,
ehuru oegentligt, även överförts för att beteckna
ett flertal andra akuta smärttillstånd, njurstens-,
gallstens- och spottstenskolik. N.Lbg.
2) Veter. K. är en gemensam benämning på ett
flertal sjukliga företeelser i hästens
fodersmält-ningsapparat, varvid starka, hastigt påkommande
smärtyttringar och i regel ihållande förstoppning
äro de mest påfallande symtomen. Orsaken till k.
kan vara förkylning el. upptagandet av fruset foder
och kalla drycker, vilket ger anledning till s.k.
reumatisk k., vidare kan själva tarminnehållet ge
anledning till sjukliga processer, ss. akut
utvidgning av magsäcken, till gas- och
förstoppnings-kolik, och slutl. kunna förändringarna i tarmens
byggnad och läge, ss. katarrer och sår i
slemhinnan, inklämningar, instjälpningar och
lägeförändringar av tarmen framkalla koliksymtom. En spec.
form av k. är den s.k. embologiska k., uppkommen
genom en av masklarver förorsakad proppbildning
i främre krösartären. Behandlingen av k. bör
inriktas på det spec. fallets egenart; man betjänar
sig av laxerande och lugnande medel, vid
gasbildningar av troakarisering, vid lägeförändringar
av rullningar o.s.v. Sjukdomen trotsar ofta varje
behandling, och ett ganska stort procenttal av
insjuknade djur dör. V.Mr.
Kolima [kåll’-], Kolimajärvi, sjö i
Viita-saari sjösystem, mell. Finland, m m ö.h., längd
30 km, största bredd 7 km, areal 105 km2, största
djup 25 m. Sjön utfaller genom Kolimakoski
fors i centralsjön Keitele.
Koli’n,
trimetyloxietylammonium-h y d r o x i d, en kvävebas, som är mycket
utbredd i djurorganismer, särsk. /cft t M GU
i hjärnan och i äggula, där 3’3
k. förekommer som bestånds- tj^ Ctt Ått
del av lecitin, en förening av
k. med glycerinfosforsyra och fettsyra; i fri
form förekommer k. spårvis i blodet och utövar
en kraftig verkan på tarmarnas rörelse. Ännu
intensivare verkar den närstående föreningen
ace-tylkolin. Denna anses av många forskare
uppstå vid retning av nervus vag^s. K. förekommer
även i humle och finns därför i öl. I
flugsvampen finns k. jämte muskarin. [Wk]El.
Kolfn [kåll’-], stad i Böhmen, vid Elbe 50 km
ö. om Prag; c:a 20,000 inv. K. är en gammal
vacker stad med flera ståtliga kyrkor, främst den
gotiska Bartolomeuskyrkan. Kvarn-, socker-,
sprit- och metallindustri.
Slaget vid Kolin utkämpades 18/a 1757 mellan
33,000 preussare under Fredrik II och 54,000
österrikare under Daun. Sin vana trogen sökte
Fredrik förena möjligast starka krafter på den
ena (v.) flygeln, under det att den andra hölls
tillbaka. Trots betydande preussiska framgångar
kunde österrikarnas motstånd ej brytas, vartill
bidrog, att preussiska centern mot kungens vilja i
förtid invecklats i strid. Slaget blev ett svårt
nederlag för Fredrik, som tvangs upphäva belägringen
av Prag och utrymma Böhmen. P.S.
Koling (efter Alb. Engströms typ Kolingen),
glad, galghumoristisk, oftast traselegant luffare el.
sjåare.
Kolischkvartetten [kå’lij*-], stråkkvartett,
grundad 1922 i Wien av Rudolf Kolisch (f. 1896) och
bestående av, förutom denne (första violin),
Felix Kuhner (andra violin), Eugen Lehner
(altviolin) och Benar Heifetz (violoncell). Kolisch
skadades under 1 :a världskriget i vänster hand
och lärde sig därefter fingerspel med höger och
stråkföring med vänster hand. Han måste därvid
spegelvända strängarna. Ensemblen, som alltid
spelar utantill, har bl.a. tagit sig an modern
musik och vunnit världsrykte för sina fulländade
konstprestationer. Kolisch spelar själv på en
— 469 —
— 470 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
