Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kollargol - Kollateral - Kollation - Kollationera - Kollberg, Gustaf - Kollberg, Barbro - Kolle, Wilhelm - Kolleberga skolrevir - Kollega - Kollegial - Kollegialism - Kollegialsystem, samrådighetssystem - Kollegiatkapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLLEGIATKAPITEL
Kollargol [-å’l], kolloidalt silver, tillsatt med
äggviteämne, som skyddar silvret att utslammas, samt
ringa mängd silverklorid. Svarta, metallglänsande
fjäll, som med vatten ge kolloidal lösning.
Användes som antiseptiskt medel i sht mot gonorré.
Kollatera’l (till lat. con-, jämte, och lat’us, sida),
i) Släkting, befryndad på sidolinjen, sidoarvinge.
— 2) Beteckning i växtanatomien för den vanliga
typen ledningssträngar (se Ledningsvävnad), inom
växtmorfologien för i en tvärrad anlagda
accesso-riska knoppar*.
Kollatio’n (lat. colla’tio, sammanställning,
sammanskott, varifrån ytterst även sv. kalas),
sammanställning, jämförelse (kollationering);
festligt samkväm. — Kyrkorätt., ett kyrkligt ämbetes
överlämnande till därtill utsedd person.
Kollatione’ra, jämföra (och granska).
Kollberg, Gustaf Napoleon (f. ®/n 1891),
blev efter handelsutbildning 1914 chef för ab.
Stockholmssystemets motboksavd., 1927
mantals-kommissarie och 1936 mantalsintendent vid
över-ståthållarämbetet. K:s framstående
organisatoriska förmåga togs i anspråk av Statens
livsmedelskommission, där han 1939—46 var chef för
konsumtionsavd. Det av K. organiserade
ranso-neringssystemet fungerade oväntat väl. K. är
sedan 1947 verkst. dir. i ICA.
Kollberg, Barbro Anna Elisabeth,
skådespelerska, teaterchef (f. 27/ia 1917), genomgick 1937
—40 Dramatiska teaterns elevskola. Sitt
genombrott fick K. 1941, då hon framträdde som
Na-tasja i Gorkijs ”På livets botten” på
Blanche-teatern. Senare har K. varit knuten till bl.a.
Vasateatern och Nya teatern i Stockholm och
Malmö stadsteater samt deltagit i Riksteaterns
turnéer. 1948—49 var hon konstnärlig chef för
Stockholmsteatern; sedan 1945 driver hon Skansens
friluftsteater. I en rad uppgifter inom olika
områden har K. infriat de rika löften hon gav vid
debuten. Med inlevelse, intensitet och charm har
hon bl.a. format Shakespeare-rollerna Katharina
i ”Så tuktas en argbigga”, Ophelia i ”Hamlet”
och Rosalinda i ”Som ni behagar”, Rebecca
(Daphne du Maurier), Fanny i ”Marius”, Rakel
i ”Rakel och biografvaktmästaren” och Electrical
girl i ”Kvartetten som sprängdes”, där hon
visade prov på smidigt komedispel. — På film
väckte K. uppmärksamhet som Blenda i ”Hans
nåds testamente”. Sedan har hon spelat
huvudroller i ”Stinsen på Lyckås”, ”Gula kliniken”,
”Kvinnor i hamn”, ”Jagad” och ”Lidelse”. Hennes
Marta i Ivar Lo-Johanssons ”Kungsgatan” är en
av den svenska filmkonstens bestående gestalter
och en av hennes hittills bästa insatser, liksom
Maggie i ”Det regnar på vår kärlek” och Inga
i ”Som folk är mest”. K:s insatser på scen och
film ha alltid präglats av äkta känsla och varm
mänsklighet. -—- G. 1942 med redaktör Guido
Valentin. A.L.
Kolle [kåll’a], Wilhelm, tysk bakteriolog (1868
—1935), elev av R. Koch, blev 1906 prof, i Bern
och 1917 dir. för inst. för experimentell terapi och
kemoterapeutisk forskning i Frankfurt a.M. K.
inlade stor förtjänst vid utarbetandet av metoderna
för skyddsympning mot tyfus och kolera samt vid
fullkomnandet av salvarsanpreparaten, där hans
namn är knutet till införandet av silversalvarsan.
Bekant är K. som utg. (jämte H. Hetsch) av ”Die
experimentelle Bakteriologie und die
Infektions-krankheiten” (1906) och (jämte A. v. Wassermann)
av det mäktiga standardverket ”Handbuch der
pathogenen Mikrcorganismen” (7 bd, 1912). A.Fl.
Kolleberga skolrevir, adress Ljungbyhed, tillhör
S. distriktet och omfattar Luggude hd och Konga,
Asks, Röstånga och Billinge socknar inom
On-sjö hd i Malmöhus län samt N. Asbo och Bjäre
hdr i Kristianstads län. Areal (1948): statsskogar
7,873 ha, varav 6,228 ha produktiv skogsmark,
övriga allmänna skogar 3,794, resp. 3,212 ha.
Avverkning 1947 på statsskogarna 11,318 m3 (3,97
m3 pr ha skogsmark). Medelavverkning 1941—
45 5,25 m3 pr ha produktiv skogsmark. Reviret
är delat i 2 bevakningstrakter. Kolleberga
skogs-skola är förlagd till reviret. F.A.Bn.
Kolle’ga, plur. kolleger (lat. colle’ga, till con-,
jämte, och leg’ere, utvälja, samla), ämbets- el.
yrkesbröder el. -kamrat; till 1905 titel på lärare vid
Statens lägre lärov.
Kollegia’l, hörande till kollegium, kollegie-;
äm-betsbroderlig, kamratlig.
Kollegialism’, uppfattning om förhållandet mellan
stat och kyrka, som hävdar deras ömsesidiga
självständighet som sidoordnade så, att staten har en
viss rättslig kontroll över kyrkan och denna en
moralisk tillsyn över staten.
Kollegialsystem el., mera sällan, s a m r å d i
g-hetssystem, sedvanlig benämning på en sådan
organisation av statsförvaltningen, särsk. den
centrala, att dennas organ (ämbetsverk, domstolar o.a.
myndigheter) huvudsaki. utgöras av kollegier (se
Kollegium), bestående av en ordf, (president) och
chef samt ett antal med varandra jämställda
ämbetsmän som bisittare (assessorer), varvid
myndighetens beslut bildas av dess samrådande led.,
samstämmigt el. genom omröstning. Tillämpad på en
enskild ämbetsmyndighet och dess organisation
innebär benämningen, att huvudparten av
myndighetens ärenden handlägges och avgöres i nyss
angiven kollegial ordning. Med sina rötter i
medeltidens kyrkoorganisation blev k. under nyare tidens
början det härskande förvaltningsskicket. Den av
Gustav I efter tyskt mönster grundlagda och av
hans efterträdare på Sveriges tron uppbyggda
förvaltningsorganisationen, som genom 1634 års RF
fick slutgiltig gestalt, präglades helt av k:s
principer. Med undantag för de dömande
myndigheterna har k. i senare tid mer och mer undanträngts
från den centrala förvaltningen, där i stället det
s.k. byråsystemet* vunnit insteg. Inom den lokala
förvaltningen däremot (stiftsstyrelserna, städernas
styrelser, undervisningsanstalterna o.s.v.) har k.
i stor utsträckning bibehållits el. ytterligare
utsträckts. E.Spr.
KollegiaTkapitel, intill 1200-talet benämning för
kollegiatstift, en sammanslutning av
prästerskapet vid en kollegiatkyrka*, till sin
organisation urspr. klosterliknande, sedan i
överensstämmelse med domkapitlen*. Medl. av ett k. kallades
stifts- el. korherrar el. liksom domkapitlens led.
kaniker och kapitularer. I spetsen för ett k. stod
en prost el. dekan. K., vilket aldrig förekommit i
Sverige, kunde ant. sortera under biskoparna el.
utgöra självständigt stift.
— 473 —
— 474 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
