Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kollegiatkyrka - Kollegiatstift - Kollegiesystem - Kollegium - Kollekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLLEGIATKYRKA
Kollegia’tkyrka, kyrka med flera präster, vilken
icke är domkyrka el. katedral. Jfr Kollegiatkapitel.
Kollegia’tstift, se Kollegiatkapitel.
Kolle’giesystem, se Kollegialsystem.
Kolle’gium (lat. colle’gium, sammanslutning, skrå
o.d., till collig’ere, hopsamla; se f.ö. Kollega), i)
K. el. k o m m u n i t e t, under medeltiden
studielokal el. student- (och lärar-) härbärge vid ett
univ. Redan o. 1200 grundade engelsmannen
Johannes av Saint Albans, Filip II Augusts
livläkare, i Paris ett k., vilket snart följdes av
liknande inrättningar i Italien (Padova 1360),
Tyskland och England, ofta kallade colle’gia el. bursae.
1304 grundade Filip den skönes drottning Johanna
det berömda Navarrakollegiet, likaledes i Paris.
Här fanns också ett Colle’gium upsale’nse, resp.
scare’nse och lincope’nse. Vid vissa univ. finnas ännu
dyl. k., t.ex. Borchs k., Walkendorffs k.,
Kom-munitetet och Regensen i Köpenhamn (jfr
Köpenhamns universitet). — Jfr Collegium illustre. W.N.
2) Benämning på flera centrala ämbetsverk
inom den svenska statsförvaltningen (jfr Board).
Begreppet k. har under olika tider haft
skiftande omfattning, och vilka av de nu bestående
centrala ämbetsverken som skola infogas under dess
titel, är i RF icke uttryckligen angivet. Men i
den historiskt betingade betydelse, vari RF fattar
begreppet, torde som rikets k. i vidsträckt mening
numera böra räknas Arméförvaltningen,
Marinförvaltningen, Kammarkollegiet, Statskontoret,
Kammarrätten och Kommerskollegium. Cheferna för
dessa verk samt det ”äldsta rådet” i vart och ett av
dem äro självskrivna led. av Riksrätten*.
Bortsett härifrån utgöra de nämnda verken icke någon
enhet och ha icke någon särsk. för dem
utmärkande gemensam karaktär. Men som bärare av
de forna rikskollegiernas namn el. som dessas
arvtagare bilda de på historisk grund en enhetlig
grupp. — I samband med den nationella svenska
statens grundande och utveckling under
vasakonungarna försiggick en framgångsrik
verksamhet för centralregeringens organisering och
fasthet och styrka. Redan under Gustav I :s tid företogos
därvid de första försöken att efter
kollegialsystemets* utländska mönster skapa fasta ämbetsverk.
Först under Gustav II Adolfs regering blev denna
organisation förverkligad och fick sitt tidigaste
uttryck på den kungl. domsmyndighetens område
genom inrättandet 1614 av en hovrätt (Svea
hovrätt), rikets första fullt utbildade k. 1618 fick
Kammaren kollegial organisation (se
Kammarkollegiet), och 1626 blev Kansliet ett k., därför snart
benämnt Kanslikollegium (se Kunglig Majestäts
kansli). Genom 1634 års RF blev den kollegiala
principen fastslagen och organisationen efter dess
linjer vidare utbyggd. Till de redan färdiga
riks-kollegierna kommo då Krigsrådet, efter hand
benämnt Krigskollegium*, samt Amiralitetet,
snart kallat Amiralitetskollegiu m*. I
spetsen för k. ställdes riksämbetsmännen: för
hovrätten riksdrotsen, för Kammarkollegium
riksskattmästare n, för Kanslikollegium
rikskanslern, för Krigskollegium r i k
s-m ar sken och för Amiralitetskollegium
riksamiralen, vilka samtliga liksom också åtskilliga
av k:s bisittare (assessorer) voro medl. av rådet
Nya k. tillkommo sedermera, 1637 Generalbergsam-
tet, senare kallat Bergskollegium*, 1651
K o m m e r s k o 1 1 e g i u m* och 1655
Reduktionskollegium (se Reduktionen), varjämte de
nytillkomna hovrätterna (Åbo 1623 och Göta 1635)
även räknades till k. Under Karl XI:s regering
blev den kollegiala organisationen, ehuru i sina
huvuddrag orubbad, väsentl. beskuren för att
närmare anpassas efter det kungliga enväldets
rege-ringssätt. Riksämbetena avskaffades, och viktiga
områden undantogos från den kollegiala
handläggningen el. utbrötos från k:s förvaltning och
ställdes i direkt beroende av konungens ledning el.
chefernas eget avgörande. Nya ämbetsverk med
ställning bland rikets k. tillkommo för uppgifter,
vilka lågo Karl XI särsk. om hjärtat,
Statskontoret* 1680 och Kammarrevisionen (se
Kammarrätten) 1695. Först med 1719 års
stats-välvning återfingo k. i stort sett sin tidigare
ställning och självständighet. De forna riksämbetena
återupplivades dock icke, och 1720 års RF
betecknade såtillvida en principiell brytning med tidigare
system, att k:s chefsposter icke längre skulle
besättas med riksråd, varigenom den tidigare
organiska förbindelsen mellan rådet och den centrala
förvaltningen avsevärt försvagades. I sina
huvuddrag blev emellertid den kollegiala organisationen
orubbad under frihetstiden, men den politiska
utvecklingen under denna medförde, att k. liksom
rådet och hela statsförvaltningen i övrigt kommo
i direkt beroende av ständerna. Häri skedde genom
1772 års statsvälvning en genomgripande
förändring, och under början av Gustav III:s regering
ägde i viss mån en återgång rum till den tidigare
förbindelsen mellan regeringen och k. Det
gustavianska enväldet medförde sedermera åtskilliga
betydande förändringar även för den kollegiala
organisationen. Amiralitetskollegium upplöstes 1791
men ersattes 1803 av Förvaltningen av
sjöärendena, Kanslikollegium, som tidigare
intagit en särställning bland k. och varit en
sammanhållande kraft inom den centrala förvaltningen,
upphävdes 1801. I mots. till sina föregångare
ägnade 1809 års RF icke något utförligt omnämnande
åt de förvaltande verken och utgick i detta
avseende från den bestående organisationen. Åtskilliga
förändringar i denna skedde efter hand.
Hovrätterna räknades icke längre som k., Bergskollegium
uppgick 1858 i Kommerskollegium, Krigskollegium
ombildades 1865 till Arméförvaltningen
och Förvaltningen av sjöärenden 1877 till
Marinförvaltningen. — Litt.: A. B. Carlsson, ”Den
svenska centralförvaltningen 1521—1809” (1913);
E. Fahlbeck, ”Riksrättsinstitutet i 1809 års
författning” (1924). E.Spr.
3) Ang. de äldre
magistratskollegier-n a i Stockholm se Handels och
ekonomikollegium; ang. Stadskollegiet i Stockholm se
Stockholm, förvaltning.
4) Även om annan myndighet, där ärenden
handläggas av flera personer gemensamt, t.ex.
läroverkskollegium, bestående av skolans
lärarpersonal.
5) Föreläsningskurs el. skriven sammanfattning
därav.
Kollekt’ (mlat. collecta, allmoseinsamling, av lat.
collig’ere, hopsamla). 1) Insamling av frivilliga
bidrag (in natura el. penningar) ingick från
bör
— 475 —
— 476 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
