Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kollekt - Kollektanea - Kollektbön - Kollektion - Kollektiv - Kollektivanslutning - Kollektivart - Kollektivavtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLLEKTIVAVTAL
jan i den kristna gudstjänsten, dels till
nattvards-måltiden, dels till prästerskap, fattiga och fångar.
Under medeltiden insamlades k. i en offerstock
av trä. Kyrkoordningen 1571 föreskrev k. åt de
fattiga varje helgdag. Kollekthåvar började
kring-bäras i kyrkan (”håvgång”) på 1600-talet men
ersattes under 1800-talet ofta av en kollektskål vid
dörren. K. genom ”offer” på altaret förekommer
ännu någon gång. K. upptages nu i Sverige till
mission, diakoni, kyrkobyggen, undervisnings- och
sjukvårdsändamål m.m. De av K.m:t beviljade
k. inbringade 1947 2,7 mkr. Därutöver kan
pastorat besluta om särskild k. i sin egen kyrka
(k.k. 12/io 1917). Genom sådana k. inflöto 1947
inemot 2 mkr.- A.Mn.
2) K. el. k o 11 e k t b ö n, kort bön,
företrädesvis bönen före högmässans epistelläsning, men
även bönen efter kommunion
(nattvardskol-lekt) o.a.
Kollektanea, se Collectanea.
Kollektbön, se Kollekt 2).
Kollektio’n, samling av konstsaker, böcker o.d.
Kollektiv [-i’v el. kåll’-] (lat. collecti’vus, av
col-lig’ere, samla), sammanfattande, gemensam,
samfälld. — Språkv. Kollektiv (subst.; lat.
collec-ti’vum) el. sammelnamn beteckna något som
en sammanfattning av ett flertal, t.ex. hjord,
kortlek, släkt. Man skiljer mellan egentliga
kollek t i ver (el. pluralitetskollektiver),
d.v.s. ord, som beteckna begrepp, vilka tänkas
kunna sönderfalla i delar, ofta med bestämningar ss.
mycken, all o.d., t.ex. mycket folk, all ungdom, och
oegentliga k. (el.
totalitetskollekti-v e r), som beteckna begrepp, vilka snarast tänkas
som bildande ett odelat helt, ofta med bestämningar
ss. hel, t.ex. hela kristenheten. Till k. räknas
stundom även pluralerna. I mots. till ämnesnamn äro
k. uttryck för föremål, vilkas delar icke betraktas
som likartade med det hela. E.H.
Kollektivanslutning, automatisk anslutning till
en organisation på gr. av medlemskap i en annan.
Svenska medborgares medlemskap i statskyrkan
grundar sig i allm. på kollektiv anslutning.
Fackföreningsmedlemmar äro i Sverige ofta kollektivt
anslutna till det socialdemokratiska partiet men
ha rätt att vägra deltaga i anslutningen.
Kollektivart, i modern växtsystematik använt
begrepp för sammanfattning till en enhet av med
varandra väsentligen överensstämmande, men från
varandra skilda, konstanta småarter
(elementar-arter), t.ex. inom släktena Draba, AlchemilVa och
TaraMacum. Flera av Linnés växtarter äro k. Jfr
Art, Kollektivtyper och Jordan, A.
Kollektivavtal. Med k. förstås enl. lagen 22/e
1928 om k. avtal mellan arbetsgivare el. förening
av arbetsgivare och fackförening el. annan
liknande förening av arbetare om villkor, som
skola lända till efterrättelse för anställning av
arbetare el. om förhållandet i övrigt mellan
arbetsgivare och arbetare. På arbetarsidan måste
k. alltså alltid uppbäras av en förening, medan
på arbetsgivarsidan partsställning utom av
förening kan intagas även av enskilda. Med arbetare
förstås ej blott kroppsarbetare utan arbetstagare
över huvud. Part på arbetsgivarsidan kan vara
även stat, kommun el. annan menighet. Betr,
tjänstemän, som äro underkastade ämbetsmanna-
ansvar, anses dock en reglering genom k. icke
möjlig, åtm. i vad fråga är om andra villkor än
sådana av rent ekonomisk innebörd.
K. är ett s.k. ramavtal el. normavtal.
Det reglerar innehållet i de enskilda
arbetsavtalen* och anger sålunda de villkor i fråga om lön,
arbetstid o.s.v., som skola gälla för av detsamma
berörda arbetare vid anställning hos en av k.
bunden arbetsgivare. Man talar här om k:s
normerande funktion. Därutöver innehåller k.
regelmässigt bestämmelser om avtalets
giltighetstid, form och tid för uppsägning, behandlingen
av uppkomna tvister o.s.v. — Ett av en förening
slutet k. är bindande ej blott för föreningen som
sådan utan också för dennas enskilda medl. och
ev. underorganisationer. Den enskilde medl. blir
bunden av avtalet, ej blott om han tillhörde
föreningen redan vid avtalets ingående utan också
för det fall, att han först sedermera, under
avtalets giltighetstid, inträtt i föreningen. Detta
förhållande, att k. binder ej blott den
avtalsslutande organisationen som sådan utan också dess
medl., är av utomordentlig betydelse för
k.-vä-sendet; det innebär, att organisationen träder i
de enskildas ställe och reglerar dessas
anställningsvillkor med samma för dem bindande
verkan, som om de själva träffat arbetsavtal av
motsv. innehåll. Om en medl. utträder el.
ute-slutes ur en organisation, medför detta icke, att
han automatiskt blir fri från ett för
organisationen gällande k. Han anses emellertid äga rätt
att med iakttagande av avtalets uppsägningstid
för egen del uppsäga detsamma till den tidpunkt
det kunnat uppsägas av organisationen och
därigenom förhindra, att en förlängning av avtalet
blir gällande för honom. Enskild arbetare, som
utträtt ur sin organisation, torde även utan
särskild uppsägning bli fri från bundenhet av
avtalet vid nyssnämnda tidpunkt. — I k:s
normerande funktion ligger, att överenskommelse mellan
enskild arbetsgivare och arbetare om villkor, som
avvika från ett k., varav båda äro bundna, är
ogiltig. Den normerande funktionen innebär
vidare, att arbetsgivaren i förh. till den
avtalsslutande arbetarorganisationen även utan uttrycklig
föreskrift i avtalet är skyldig att tillämpa detta
också på sådana arbetare, som icke äro
organiserade men sysselsättas med arbete, som avses
i avtalet. Sådan skyldighet föreligger givetvis
icke, om avtalet uttryckligen omfattar endast medl.
i organisationen. En tredje yttring av samma
funktion är, att k. med omedelbar verkan träder
i stället för vid dess ingående gällande enskilda
anställningskontrakt.
K:s andra huvudsakliga uppgift är dess s.k.
fredsfunktion, d.v.s. dess uppgift att under
avtalets giltighetstid trygga arbetsfreden mot
störningar på gr. av tvister rörande förhållanden, som
reglerats i avtalet (rättstvister). Betydelsen av
lagens hithörande bestämmelser kommer till
uttryck i att bestämmelserna ha tvingande karaktär,
vilket innebär, att fredsförpliktelsen icke kan
undgås genom överenskommelse mellan parterna.
Dessa regler stadga förbud mot strejk, lockout,
blockad, bojkott el. annan därmed jämförlig
stridsåtgärd som påtryckningsmedel i tvister om
avtalets giltighet, bestånd el. rätta innebörd el.
— 477 —
— 478 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
