Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kollimatör - Kollineation, homografi - Kollineär - Kollision - Kollisionsskott - Kollmann, Julius - Kollo, Walter - Kollodin - Kollodium - Kollodiumbomull - Kollodiumförfarandet el. våtplåtsförfarandet - Kollodiummetod - Kollodiumplåt, våtplåt - Kollodiumsilke - Kolloid - Kolloidal - Kolloiddegeneration - Kolloidfilter - Kolloidkemi, dispersoidkemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLLOIDKEMI
sid-, resp, höjdriktning utföres därför växelvis.
Jfr Kikarsikte.
Kollineatio’n, homografi, matem., en
om-vändbart entydig transformation av planet
(rymden), som överför punkter i punkter och räta
linjer i räta linjer (plan i plan). Figurer, som
framgå ur varandra genom en k., sägas vara
k o 11 i n e ä r a.
Kollineä’r, matem., se Kollineation.
Kollisio’n (lat. colli’sio, av colli’dere, stöta
tillsamman), sammanstötning, konflikt, tvist. — Jur.
K. säges föreligga, när ett juridiskt fall synes
kunna bedömas efter olika rättsregler men endast en
el. några av dessa bör (el. kan) tillämpas och det
är tvistigt, vilken är den rätta och bör väljas.
Kollisionsnormer, omskrivning av eng.
conflict of laws, allmänna regler, enl. vilka dylika
tvivelsmål vid internationella privata tvister kunna
lösas (se Internationell privaträtt). — Sjöv., flygv.,
se Ombordläggning. K.
Kollisionsskott, skeppsb., se Skott.
Kollmann, Julius Constantin Ernst, tysk
ana-tom (1834—1918), doc. 1862 och prof, i München
1870, i Basel 1878. K. ägnade sig mest åt
embryologiska och antropologiska studier.
Kollo [kåll’å], Walter, tysk tonsättare (1883
—1940), verksam i Berlin. K. komponerade bl.a.
revy- och filmmusik samt schlager men är mest
känd genom sina operetter, av vilka kunna
nämnas ”Juxbaron” (1916), ”Drei alte Schachteln”
(1917), ”Noch und noch” (1924) och ”Marietta”
(s.å.).
Kollodi’n, populärt medel mot liktornar,
bestående av kollodium med tillsats av salicylsyra.
Kollodium [-lå’-], en lösning av k o 11 o d i u
m-b omull (cellulosanitrat; se do. och Celluloid,
sp. 1076) i eter och alkohol (3:1), en
tjockflytande vätska, som användes för anläggning av
mindre förband, som tätningsmedel etc. För att
höja elasticiteten hos den bildade k.-hinnan
tillsättes ofta 2 °/o ricinolja. Jfr Celloidin.
Kollodiumbomull, se Kollodium.
Kollodiumförfarandet el.
våtplåtsförfa-r a n d e t, en redan 1851 utarbetad fotografisk
negativprocess (se Fotografi, sp. 166), som före
torrplåtarna var den allmänt använda
fotografiska metoden och som alltjämt, praktiskt taget
oförändrad, är av stor betydelse inom
reproduktionstekniken, t.ex. vid klichétillverkning, därför
att den ger klarare och finkornigare negativ än
andra fotografiska negativmetoder. Man
använder sig av glasplåtar, försedda med ett
kollo-diumskikt, innehållande jodsilver som ljuskänsligt
ämne, och exponerar den ännu våta plåten
omedelbart efter dess tillverkning. Våtplåten
fram-ställes genom att man på glasskivan gjuter ett
tunt kollodiumskikt, innehållande något jodsalt.
Plåten ”sensibiliseras” genom behandling med
silvernitratlösning, som med jodsaltet ger
jodsilver. Framkallningen, som helt skiljer sig från
vanlig framkallning, utföres med en surgjord
lösning av ferrosulfat. Genom att det våta
skiktet innehåller överskott på silvernitrat, blir
framkallningen av fysikalisk typ, utan att silversalt
finn§ i framkallningslösningen (se Framkallning).
Fixeringen utföres med cyankaliumlösning, som
löser jodsilver lättare än fixernatron. Våtplåten
har låg ljuskänslighet, som ej kan ökas genom
sensibilisering el. mogning. Den framkallade
silverbilden är ytterst finkornig och mycket ljus,
nästan vit. Genom förstärkning kan dess täthet
och kontrast ökas avsevärt. Sedd mot mörk
bakgrund ger den ljusa silverbilden intryck av en
positiv bild. Detta har utnyttjats för att slippa
från kopiering i vissa metoder. Den till synes
positiva ”ambrotypen” är en negativ
kollodium-plåt med svartlackerad baksida, och
marknads-fotografens ”ferrotyp” har en kollodiumbild på
svartlackerad bleckplåt. Då man ej lyckats
utöka jodsilvers bristande färgkänslighet* utanför
det blåvioletta och ultravioletta genom
sensibilisering, kan jodsilverkollodiumplåten endast
användas för reproduktion av svart-vita original.
Vid reproduktion av färgade original prepareras
plåten med fabrikstillverkad
bromsilverkol-lodiumemul sion. Denna kan lätt bibringas
både olika färgkänslighet och förhöjd
allmänkänslighet genom sensibilisering. Arbetssättet är
i övrigt detsamma med exponering av våt plåt.
Framkallningen utföres med hydrokinon och
fixering med natriumtiosulfat el. cyankalium. K.S.
Kollodiummetod, ett för undersökning av träkol,
fossila växtrester, växtavtryck m.m.
utexperimen-terat enkelt förfarande, varvid materialet
övergju-tes med kollodium, som efter lösningsmedlets
avdunstning avsätter sig som en tunn hinna, vilken
i avtryck återger de finare strukturförhållandena
och kan mikroskopiskt undersökas. K. har varit
av stor betydelse för den moderna paleobotaniken.
Kollodiumplåt, v å t p 1 å t, fotogr., se
Kollodiumförfarandet.
Kollodiumsilke, se Konstsilke.
Kolloi’d (subst.; adj. [= kolloidal]), se
Kolloid-kemi. 11
KolloidaT, se Kolloidkemi.
Kolloiddegeneration, mikroskopiskt iakttagbar
förändring av cellernas protoplasma, med
övergång av denna i kolloidala droppar. K.
förekommer vid vissa sjukdomstillstånd.
Kolloidfilter, filter av bomull, ull el. cellulosa,
som användes i gasmasker (industrimasker) för
att avlägsna finfördelade partiklar
(kolloidpartik-lar) ur andningsluften.
Kolloidkemi (till grek, kolla, lim, och eidos,
utseende), dispersoidkemi, läran om materien
i finfördelat tillstånd. Om jord uppslammas i
vatten och sedan får stå, kan man iakttaga, hur de
grövsta partiklarna snart sjunka till botten men
de finare partiklarna under långa tider kunna hålla
sig svävande och giva upphov till en grumlig
lösning. Ju mindre de uppslammade partiklarna äro,
desto långsammare sjunka de. En partikels
fallhastighet är näml, beroende av dess storlek och
kan beräknas enl. Stokes formel*. Vanligt guld
är ej lösligt i vatten, men finfördelas det så,, att
partiklar erhållas på en storlek av 2 p (1 p. = 0,001
mm), ha dessa en fallhastighet i vatten av 2,4 mm
i min, men bli partiklarna så små som 10 /qu (1
= 0,000001 mm), så sjunka de till botten med en
hastighet, som uppgår till endast 0,014 mm i tim el. 10
mm i mån. I en sådan fin uppsiamning av guld
äro de enskilda partiklarna så små, att de icke
— 485 —
= 486 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
